Reseberättelse: Hemma bra men borta bäst!
Tiotusentals ryska fans intog Helsingfors när Finalnd tog emot Ryssland i VM-kvalet. SF's utsände var på plats och här kommer en liten berättelse om dagen.
Redan när lagen lottades i samma VM-kval grupp anade många av oss att framförallt bortamatchen i Helsingfors kommer att bli en av årets höjdpunkter för många ryska fotbollsälskare. Dels är det lite grannrivalitet länderna emellan (kanske inte riktigt samma hatkärlek som mellan Finland och Sverige men ändå)och dels för att finländarna är väldigt liberala vad som gäller visum för ryska medborgare framförallt St:Petersburg-bor. Man behövde alltså inte vara nåt geni för att räkna ut att Helsingfors skulle få besök av många ryssar denna dag. Att Finland efter hittils mycket väl godkända insatser hängde på toppen i gruppen gav detta mötet ytterligare spänning. Självklart ville jag vara med på den resan! Av en händelse så hade jag även privata skäl att besöka Finland-det är nämligen så att en av mina mycket nära vänner är sedan en tid tillbaka bosatt i just Helsingfors. Vi ringde en annan kompis till oss som bor i Ryssland och bestämde att "de tre musketörerna" skulle mötas i Finlands huvudstad den 10 juni. Sagt och gjort. Och dagen innan match satt jag på färjan mellan Stockholm och Helsingfors! Vilken överaskning jag fick när jag såg och hörde halva färjan var ryssar. Inte är det väl så att det fanns så många fler likasinnade som mig? Nej, riktigt så var det självklart inte utan det var många semestrande som passade på att att ta en extra dag och besöka Sverige och Stockholm. De flesta jag talade med var förresten väldigt nöjda med sitt Sverigebesök. Jag hittade några likasinnade fotbollstokar, vi tog oss ett par kalla i baren och såg till att resan över Östersjön blev en riktigt trevlig upplevelse. :)
Morgonen därpå beträdde jag finsk mark och blev hämtad i hamnen av mina kära vänner-Vadim och Andrej. Andrej som hade bilat i två dagar från Nizhny Novgorod (google på det ni!) berättade om otroligt långa bilköer på den rysk-finska gränsen.
Finsk-ryska gränsen
Fast det behövde han egentligen aldrig förklara för mig för det räckte att slänga en hastig blick ut genom bilrutan medans vi färdades genom centrala Helsingfors. Hela stan fullkomligt badade i rött! Flaggor, tröjor, mössor, halsdukar, pälsmössor, anskitsmålningar...
Ryssar överallt
Den ryska karnevalen var redan i full gång! Skulle jag se en livs levande björn skulle jag bli föga förvånad. Vi gav oss ut på lite sightseeing, tog en bit mat och pratade några gamla minnen. Under tiden fick vi veta att dom ryska fansen hade planerat ett möte vid Domkyrkan och ett gemensamt tåg till arenan. Tiden gick så småningom och när det var dags så kom vi till platsen för att ansluta till tåget. Tyvärr så blev det nån miss i komunikationen och när vi väl var på plats hade dom stora massorna redan lämnat torget
Lokomotiv-banderoll vid Domkyrkan
Vi beslöt oss att inte jaga ifatt då vi skulle möta upp några andra bekanta. I efterhand visade det sig vara ett klokt beslut för drygt en kvart senare såg vi 10-12 polisbilar med blåljus svepa förbi oss i riktingen mot arenan. Som vi fick veta senare möttes dom båda lagens supportrar någonstans ute på stan och det blev lite oroligt med flaskkastning och slagsmål. Eftersom vi hade både kvinnor och barn i vårt sällskap kände vi en viss lättnad att vi inte blev inblandade i oroligheterna.
Istället så fortsatte vi vår väg mot arenan själva och gick senare förbi ett hotell. En liten folksamling utanför entrén drog vårt intresse till sig. Vi närmade oss och förstod att det var självaste "sbornaja" som gjorde sig redo för avfärd till matchen!
Vi tog ett snack med några killar och fick veta att ingen i laget hade lämnat hotellet ännu så vi stannade och väntade på att önska våra krigare lycka till. Först av alla kom målvakten Gabulov ut. Han vinkade till samlingen och smög in i bussen.
Kerzhakov
Zyrjanov
En efter en kom spelarna ut och rev ner apploder från den förväntansfulla publiken. Måste sägas att Killarna såg väldigt koncentrerade ut förutom paret Pavljuchenko-Pogrebnjak som skrattade glatt när dom hörde sina namn ropas på gatan.
Pogrebnjak och Pavljuchenko
Kan det bero på att dom visste att dom inte skulle spela från start? Så var det dags för mirakelmannen Guus Hiddink komma ut. Måste jag säga att jublet inte hade några gränser?
Guus Hiddink skriver autografer
Guus bättrade på ryktet som mysfarbrorn och fullblodsproffs när han stannade till och skrev några autografer till hysteriska fans. Brevid mig hade jag ett äldre finskt par som samtalade med varandra och även om jag inte fattar ett ord finska så förstod jag att namnet på allas läppar ändå var Andrej Arshavin. Sist av alla, helt i linje med sin superstjärnestatus kom han ut! Och precis så snabb och smidig som han är på planen dribblade han sig undan dom flesta fotoobjektiven och försvann in i bussen.
Andrej Arshavin
Endast vår startegiska placering vid bussdörren ledde till att SF fick exklusiva bilder på Rysslands klarast lysande stjärna :) Vi ropade "Rossija, vpered!", vinkade till bussen och fortsatte vår väg till Olympiastadion.
Som jag tidigare skrivit var den mest dominerade färgen ute på gatorna rött.
Bilarna hade ryska flaggor, det tutades och sjöngs men det hela kulminerade något när ett gäng från staden Smolensk började veckla ut en gigantisk rysk flagga på trappan till finska parlamentet!
Några vakter skyndade ut från bygnaden men kunde inte stoppa anstormningen. Helsingfors hade fallit för ryska trupper! En polishelikopter snurrade ovanför oss men det hela gick mycket fredligt till. Killarna fick ta några kort, tackade vakterna och rullade ihop flaggan.
Bortalagets kurva
Finlands tifo
Rysslands tifo
Även inne på arenan var det mestadels rött. Jag uppskattade att 2/3-delar av arenan höll på bortalaget. Våra platser var på ena långsidan ganska nära planen. Det var dock en liten nackdel då läktaren som var ovanför oss låg ganska lågt ner så det hela kändes som att titta på matchen i en lågt sittande keps. Att stå upp var ingen idé för man såg då inte hela planen. För övrigt så var förutsättningarna för matchen helt perfekta. Det något molniga vädret hade gett och solen hade värmt luften till behagliga 22 plus. Matchen i sig var ganska okej. På nåt sätt kändes det aldrig spännande. Ryssarna var kvickare, rörligare och helt enkelt bättre. Hiddink valde helt rätt taktik när han satte in speedkulorna Bystrov och kerzhakov mot ett trögt finskt försvar. Kerzhakovs mål gladde oss Zenit-fans lite extra då Alexander är född i Sankt-Petersburg.
Kerzhakovs första!
Konstantin Zyrjanovs iskalla avslutning vid 3-0 spädde på glädjen ytterligare. Dom enda som kunde få godkänt i Finlands lag var Sami Hyppiä och Roman Eremenko som komiskt nog har ryskt påbrå.
Roman Eremenko Jr. (nr7)
Arshavin försöker vinna luftduell mot Hyppiä
Matchen på läktaren vanns dock helt och hållet av hemmapubliken. Även om finländarna varunderlägsna i antalet så imponerade dom stort med sin organisation och vilja. Mest imponerande var deras insats 10 minuter efter matchen efter att deras lag precis forlorat med 0-3 stod dom där och sjöng för sina hjältar.
Imponerande finsk support
Den övriga finska publiken satt mest och deppade efter slutsignalen medans ryssarna dansade segerdans.
Deppigt värre
Bara flaggan är röd...
Stor eloge till Roman Pavljuchenko som ensam gick ett litet ärevarv och tackade den tillresta ryska publiken. Killen har nog allt blivit ett riktigt proffs i England. Sammanfattningsvis så var detta klart godkänd resa med tre poäng i bagaget och fortsatt hopp om VM-spel nästa sommar. Ska försöka lägga ut lite fler bilder på nätet och länka på forumet. VM-resan rullar vidare...
