A student of Mourinho - är verkligen "crowd pleaser" Amorim rätt för Manchester United?
När Manchester United går in i ännu en krisartad period, är det en 39-årig portugis som plötsligt dyker upp som klubbens potentiella frälsare – men är Ruben Amorim verkligen mannen som ska leda United tillbaka till toppen? Amorim, fostrad under José Mourinhos vakande ögon, har byggt ett rykte som en publikfavorit och passionerad ledare. Hans "crowd pleaser"-inställning har fångat många ögon – men är det vad United behöver i detta kritiska läge?
Ruben Amorim har onekligen satt avtryck i den portugisiska fotbollens historia. En liga som länge dominerats av Porto och Benfica såg 2021 sin maktbalans skiftas, då Amorim ledde Sporting Lissabon till ligatiteln för första gången på nästan två decennier. Med en imponerande svit på 32 matcher utan förlust och ett målsnitt på 2,1 mål per match, har han etablerat sig som en taktiskt skicklig tränare som effektivt kan använda sina spelares styrkor för att maximera lagets potential.
Sporting under Amorims ledning snittade också ett bollinnehav på hela 64 %, vilket är en siffra som fångar ögat och imponerar på de flesta statistikkännare. Bollinnehavet kan samtidigt vara en styrka och en svaghet – medan Sporting ofta kontrollerade matcherna och tvingade motståndarna på defensiven, kan sådant spel vara svårt att översätta till Premier League, där snabba spelomställningar och högintensiva motståndare utgör en helt annan utmaning.
Analysrummet Granskar – Kan Amorims Spelstil Hålla I Premier League?
Att Ruben Amorim förespråkar ett spel baserat på bollinnehav har tjänat honom väl i Portugals Liga NOS, där hans Sporting Lissabon dominerade både bollinnehavet och speltempot. Men Premier League är en helt annan miljö. Medan portugisiska lag generellt håller ett lägre tempo och saknar den intensiva fysiken hos engelska lag, präglas Premier League av taktisk dynamik, omedelbara omställningar och högre krav på defensiv snabbhet och beslutsamhet.
Lag som West Ham, Brentford och Crystal Palace är mästare på just detta – att dra nytta av luckor som lämnas när ett lag pressar högt. Amorims lag, med sin höga press och kontrollfokus, kan riskera att öppna för dessa lag att straffa dem med kontringar som är långt snabbare och mer strukturerade än vad Amorim är van vid att hantera. Statistik från de senaste säsongerna visar att West Ham och Brentford har bland de högsta procenten av mål från kontringar i ligan, vilket vittnar om deras förmåga att inte bara kontra utan också göra det med precision och klinisk effektivitet.
*Grafen visar procentandelen mål från kontringar för utvalda lag i Premier League (West Ham, Brentford och Crystal Palace) och Primeira Liga (Sporting, Benfica och Porto). Den illustrerar hur effektiva dessa lag är på att utnyttja kontringar.
West Ham och Brentford har en högre andel kontringsmål (12 % respektive 10 %), vilket betonar deras styrka i att straffa lag som pressar högt.
Crystal Palace har också en betydande andel, även om den är något lägre (8 %), och ligger nära Premier League-lagens genomsnitt.
Sporting, Benfica och Porto ligger på lägre nivåer (5 %, 4 %, och 6 %), vilket speglar deras spelstil som oftare kretsar kring bollinnehav och kontroll snarare än att fokusera på snabba kontringar.
Denna skillnad framhäver Premier League-lagens skicklighet i att kontra med precision och effektivitet, något Amorim kan behöva vara särskilt vaksamma på.
I Premier League är det inte bara kontringar som utgör ett hot mot högt pressande lag; det är även sättet på vilket dessa kontringar iscensätts. Lag som Fulham och Newcastle har spelare som kan bryta sig loss på egen hand och utnyttja även små misstag i Amorims defensiva struktur. Statistik från Opta visar att dessa lag har en genomsnittlig kontringshastighet på över 30 km/h, vilket inte bara ställer krav på Uniteds backlinje utan även pressar Amorim att snabbt justera sin spelidé för att täcka upp ytor. I Portugal kunde Amorim ofta förlita sig på att motståndarlagen saknade den tekniska skickligheten för att snabbt vända spel, men här kan United lämnas sårbara.
*Skillnader i kontringshastighet och teknisk skicklighet mellan Premier League-lagen och Primeira Liga-lagen. Den kombinerar deras genomsnittliga kontringshastighet och lyckade dribblingar per kontring, vilket understryker utmaningen för Amorim i att justera sin defensiva struktur för att hantera snabbare och tekniskt skickliga motståndare i Premier League.
Ett intressant inslag här är att många tränare i Premier League som förespråkar högt bollinnehav, som Guardiola och Arteta, har anpassat sina taktiker för att försäkra sig om defensiv täckning vid dessa kontringslägen. Guardiola använder ofta en flexibel struktur där defensiva mittfältare faller ner till backlinjen, och Arteta har utvecklat ett system där ytterbackar faller in centralt för att förhindra kontringar genom mitten.
Amorim kan behöva liknande justeringar om han vill minimera skadorna av de ytor som hans spelstil skapar. Här blir det avgörande för honom att snabbt förstå hur han ska använda Uniteds defensiva mittfältare som Casemiro och Mainoo för att dämpa kontringshotet, och hur han kan utnyttja De Light och Lisandro Martínezs snabbhet för att täcka in bakom sig.
Statistiken från Liga NOS är tydlig: Sporting under Amorim släppte in mycket få mål på kontringar, men de matcher där laget faktiskt exponerades var ofta avgörande. Under förra säsongen släppte Sporting in ett mål var femte match genom kontring – men i Premier League skulle en sådan statistik innebära att man ofta släpper till farliga lägen och mål som kan kosta viktiga poäng. Exempelvis är lag som Manchester City och Arsenal vana vid att justera sina defensiva strukturer omedelbart efter att bollen tappats, medan Amorim i Portugal kunde förlita sig på att motståndarnas kontringar ofta saknade tempo och skärpa.
*Siffrorna indikerar att Amorims spelstil kan utsättas för större press i Premier League jämfört med Liga NOS. Premier League-lagen har en högre kontringshastighet och fler lyckade dribblingar per sekvens, vilket kan straffa Amorims höga press. Detta innebär större risk för avgörande mål vid bolltapp och snabbare behov av defensiva omställningar för att hålla motståndarlagen från att utnyttja luckor.
Frågan är om Amorim kan anpassa sig till Premier Leagues intensiva tempo och antingen modifiera sitt bollinnehavs-fokuserade spel eller införa nya defensiva mekanismer. Annars riskerar hans Manchester United att gång på gång falla offer för de taktiska mästare på kontringsspel som Premier League är full av.
Amorim har byggt upp en imponerande meritlista när det gäller att möta högpressande lag i Portugal. Enligt Opta har hans Sporting Lissabon haft en framgångsprocent på hela 75 % mot lag som utövar intensiv press, en statistik som få tränare kan matcha. Denna framgång bygger delvis på ett unikt anfallsmönster, där Amorim använder sin mittfältsuppställning för att skapa både rotation och förvirring bland motståndarnas försvar. Genom att tillåta sina mittfältare att rotera och överbelasta vissa zoner får Sporting ofta fram ytor som de snabbt kan utnyttja offensivt.
*Amorims strukturerade speluppställning för att hantera motståndarens press och skapa passningsvägar som möjliggör snabba omställningar
Under de senaste tre säsongerna har Sporting varit särskilt framgångsrika i matcher mot topplag i Portugal som också förespråkar en hög press, som Benfica och Porto. En djupare analys av dessa matcher avslöjar att Sporting under Amorim har ett genomsnittligt passningsdjup på cirka 1,7 per possession mot dessa lag, vilket innebär att laget är effektivt på att spela sig ur pressade lägen och snabbt avancera bollen upp i farliga zoner. Detta har resulterat i att Sporting skapar i genomsnitt 0,35 xG per anfall i dessa matcher – en imponerande siffra för att vara mot de mest pressande lagen i ligan.
Problemet Amorim står inför med Manchester United är att spelarna är vana vid en mer fastställd rollfördelning och har tränats att agera i specifika zoner, snarare än att improvisera med rotationer. Amorims taktiska flexibilitet kan snabbt bli rörig om spelarna inte förstår sina nya roller fullt ut. I Portugal kunde Amorim förlita sig på att mittfältare var skickliga på att snabbt skifta positioner och förstå de taktiska justeringarna som krävdes för att ta sig ur en press. Manchester Uniteds mittfältare, som Casemiro och Bruno Fernandes, är vana vid en annan typ av disciplin och kan få svårare att anpassa sig till Amorims flytande system, där rollerna är mer obundna.
Enligt data från Wyscout hade Sporting en press-resistansprocent på 82 % under den gångna säsongen i matcher mot lag som Benfica och Braga, vilket innebär att laget lyckades bibehålla kontroll över bollen trots hög press i majoriteten av fallen. Däremot har Manchester Uniteds motsvarande siffra denna säsong legat på runt 65 %, vilket tyder på att de har svårare att hantera press och behålla bollen under intensivt tryck. Den stora frågan blir därför hur Amorim ska lyckas implementera sin metodik i ett lag som har en annan defensiv och taktisk grundstruktur än vad
han är van vid.
*Grafen visar press-resistansprocent för Sporting, Manchester United och andra topplag mot andra topplag
För att lyckas i Premier League kan Amorim behöva göra flera taktiska justeringar. Ett exempel på detta kan vara att han behöver införa en mer defensivt stabil uppställning i mittfältet, kanske genom att använda Casemiro som en djupare playmaker snarare än en ren bollvinnare. Casemiro skulle då fungera som en brygga mellan försvaret och mittfältet, vilket skulle kunna ge Bruno Fernandes mer frihet att delta i de rotationsmönster som Amorim föredrar. Alternativt kan Amorim titta på att använda en trebackslinje, där ytterbackarna kliver in i mittfältet under uppspelsfasen för att skapa fler alternativ och lättare kunna ta sig ur press.
En annan potentiell justering är att använda korta, triangulerande passningar för att undvika att spelarna hamnar i fasta lägen. Amorim har tidigare visat en förmåga att få sitt lag att utnyttja korta sekvenser av passningar på små ytor, något som kan vara effektivt mot lag som pressar högt. I Portugal lyckades Sporting ofta spela sig ur pressade situationer genom att bilda dessa trianglar, men för att detta ska fungera i Premier League kommer Amorim behöva arbeta med att få spelare att bli mer involverade i uppspelsfasen – något som kan vara en utmaning med deras mer traditionella ytterroller.
Håller Amorims Metodik Mot Premier Leagues Toppklubbar?
Historiskt sett har Amorim utmärkt sig mot starka pressande lag, men det återstår att se om hans metodik fungerar mot de engelska toppklubbarna, där pressen är både strukturerad och aggressiv. Data från Premier League visar att lag som Liverpool och Manchester City genomsnittligen tillåter sina motståndare mindre än två sekunder att behålla bollen per touch i uppbyggnadsfasen, vilket gör det svårare för spelare att positionera sig och hinna med i Amorims roterande mittfältsmönster. Det är dessa mikrodetaljer som kommer att avgöra om Amorim kan överföra sin strategi från Liga NOS till Premier League.
Frågan är om Amorim kan övervinna dessa utmaningar och förvandla sitt imponerande facit från Portugal till reella framgångar i Premier League, eller om Uniteds spelstil kommer att krocka med hans flexibla, men kanske svåröverförbara taktik.
En av de mest intressanta aspekterna i Ruben Amorims strategi är hans metod för att skapa målchanser, där han prioriterar kvalitet över kvantitet. I Portugal snittade hans Sporting Lissabon endast runt 11 skott per match, vilket är lägre än vad många lag i toppen brukar ha. Men det som sticker ut är lagets extremt höga effektivitet – deras xG per skott var en av de högsta i Liga NOS, med ett genomsnitt på 0,16 xG per skott, enligt Wyscout.
Denna statistik antyder att Amorim fokuserar på att skapa lägen med hög sannolikhet att resultera i mål, snarare än att mata på med många lågsannolikhetsavslut.
Detta resultat kan kopplas till Amorims träningsmetoder, där han verkar träna laget i att identifiera och utnyttja specifika svagheter hos motståndarna för att skapa högkvalitativa målchanser. I praktiken innebär detta att Sporting ofta spelade sig in i straffområdet innan avslut togs, något som speglades i lagets höga precision och få skott utanför målramen. Dock står han nu inför en ny utmaning – Premier League, där målvakterna håller en högre standard och försvararna har en tendens att blockera skott och stänga ytor snabbt.
Enligt data från Opta är Premier League bland de tuffaste ligorna i Europa vad gäller att skapa rena målchanser, med försvarare som i snitt är positionerade närmare motståndare vid skottögonblicket än i andra ligor. Under förra säsongen fick lag i Premier League endast 0,12 xG per skott i snitt, betydligt lägre än vad Amorims Sporting uppnådde i Portugal. Detta tyder på att Amorim, om han ska upprätthålla samma måleffektivitet, kommer att behöva ytterligare justera sin strategi för att kunna skapa utrymme för högkvalitativa avslut.
Manchester Uniteds offensiva arsenal innehåller spelare som Rashford och Bruno Fernandes, Zirkzee, Garnacho vilka båda har förmågan att skapa chanser, men som också tenderar att skjuta ofta från distans. Statistik visar att United under den nuvarande säsongen har ett xG per skott på runt 0,11, betydligt lägre än Amorims Sporting. För att Amorim ska lyckas överföra sin strategi kan det krävas att han tränar dessa spelare i att söka sig närmare mål innan avslut tas, eller att implementera spelmönster som skapar bättre lägen centralt i straffområdet.
Att fokusera på kvalitet framför kvantitet kan vara riskabelt i en liga som Premier League, där tempot är oförutsägbart och möjligheterna till bra avslut är färre. Amorims metod, där laget ofta väntar på det ”perfekta” skottläget, riskerar att göra Uniteds offensiv förutsägbar. Lag som ofta är runt mitten strecket i Brentford och Brighton har i snitt över 15 skott per match, vilket gör dem svåra att försvara mot då deras mängd avslut tvingar försvarare att hela tiden vara på tårna.
Amorim kommer behöva hitta en balans där han behåller sin effektivitet utan att minska antalet chanser för drastiskt. En analys av hans Sporting visar att laget ofta förlorade mot motståndare som täckte centrala ytor effektivt, som Braga, där hans lag i snitt tog 8 skott per match men sällan fick avslutslägen nära mål. Om United blir för beroende av Amorims fokus på kvalitet kan de lätt blockeras av välorganiserade försvar i Premier League, vilket kan resultera i frustrerande matcher där chanserna uteblir.
För att uppnå samma höga xG per skott som i Sporting måste Amorim optimera Uniteds anfallsmönster för att skapa fler ”perfekta” chanser. En nyckel här kan vara att dra nytta av spelare som Eriksen och Bruno Fernandes i längre uppbyggnadssekvenser, där Amorim kan fokusera på att skapa utrymme genom att sakta ned spelet, dra isär motståndarförsvaret och först därefter avancera snabbt.
Ett intressant faktum är att Amorim ofta har använt "lockande" rörelser för att manipulera motståndare, vilket innebär att laget ibland låtsas spela långsamt för att lura ut motståndarens försvarare ur position innan de accelererar framåt. Dessa rörelser är vanligtvis riskabla men kan skapa de högkvalitativa avslut Amorim söker. I Premier League kommer dock motståndarna att vara vana vid dessa typer av drag, vilket innebär att Amorim måste förfina och utveckla dem för att fortsätta skapa de xG-värden han är van vid.
Amorim står inför ett dilemma: kan han överföra sin högkvalitativa skottstrategi till Premier League utan att minska mängden skapade chanser för mycket? För att hantera detta effektivt behöver han kanske blanda sin metodik, till exempel genom att implementera fler snabba kombinationer som sliter isär motståndarens defensiv utan att hela tiden söka efter det perfekta skottläget.
Om Amorim lyckas balansera sitt kvalitetsfokus med en högre mängd avslut kan han skapa ett anfallsspel som både är effektivt och svårt att försvara sig mot – vilket i sin tur kan bli avgörande för om han lyckas i Premier League.
Är Amorim Verkligen Byggd För Premier League?
Ruben Amorim har rykte om sig som en av de mest lovande tränarna i Europa, ofta jämförd med José Mourinho. Hans framgång i Portugal bygger på en strukturerad och metodisk fotboll, där varje detalj är planerad och varje spelare har en tydlig roll. Men medan Amorims struktur har skapat stabilitet i Portugal, där tempot är lägre och pressen inte lika skoningslös, står han nu inför en liga där varje sekund räknas och varje beslut ifrågasätts. Premier League är inte lika förlåtande som Liga NOS – här kan ett enda misstag på mittfältet eller en missriktad passning straffa sig direkt.
Historiskt sett har Amorim framgångsrikt använt sig av en approach, där hans lag ofta har den taktiska disciplinen att kontrollera tempot och vänta in rätt ögonblick för att slå till. Men Mourinho, en annan mästare på disciplin och struktur, stötte själv på problem i Premier League när ligan utvecklades snabbt och andra tränare anpassade sina spelmodeller för att bättre möta moderna taktiska krav. Dagens Premier League kräver både flexibilitet och anpassningsförmåga – faktorer som Mourinho saknade mot slutet av sin tid i England och som Amorim måste behärska om han ska undvika samma öde.
Enligt statistik från de senaste säsongerna har Premier League gått från att vara en liga dominerad av bollinnehavsorienterat spel till en mer dynamisk spelstil, där de flesta lag använder en kombination av hög press och snabbt omställningsspel. Amorim har under sin tid i Portugal fokuserat på att hålla ett högt bollinnehav (64 % med Sporting) och prioritera säkerhet före snabba omställningar, vilket har lett till långa anfallsmönster. Men i Premier League kan sådana taktiska mönster göra lag förutsägbara och öppna för kontringar.
Amorims förmåga att bygga upp ett starkt anfallsspel från ett strukturerat bollinnehav har fungerat väl i Portugal, där Sporting under hans ledning ofta kontrollerar matcherna från start till slut. Liga NOS tillåter Amorim att bygga upp spelet långsamt och kontrollerat, utan den fysiska och mentala pressen att ständigt behöva reagera på motståndarnas snabba omställningar.
Sporting tar sig fram med i genomsnitt 5,2 passningar per possession, ett antal som ger dem tiden att etablera sig i anfall. I Premier League, där tempot är snabbare, kan detta passningsmönster istället skapa problem. Statistik visar att engelska lag i snitt behöver 3,8 passningar per possession för att skapa en chans – ett tydligt tecken på ligans intensitet och dess fokus på att snabbt få bollen framåt.
Manchester United, under Amorims ledning, skulle kunna hamna i problem om tempot i hans taktik inte ökas. Lag som Tottenham, Newcastle och Brighton använder ofta intensiv press för att tvinga fram misstag och erövra bollen högt upp i banan. Amorims taktik riskerar därmed att skapa ytor för motståndarna att exploatera om spelarna inte snabbt kan anpassa sig till ett högre tempo i passningsspelet. Enligt data från Opta har Premier League-lag under de senaste tre åren lyckats bryta bollen högre upp på planen än lag i de flesta andra europeiska ligor, vilket gör Amorims metod mindre effektiv om den inte anpassas till den här miljön.
Att Amorim kan visa upp imponerande siffror från sin tid i Portugal är obestridligt – hans bollinnehav och målproduktion är på en nivå som endast rivaliseras av de bästa lagen i Europa. Men det är en sak att skapa statistik i Liga NOS och en annan att omsätta dem i Premier League. I en liga som kräver både snabb anpassning och fysisk uthållighet, står Amorim inför en stor utmaning.
Medan hans Sporting kunde dominera i Portugal med relativt få justeringar under matchernas gång, kommer han här behöva justera sina taktiker beroende på motstånd. Premier League kräver att tränare är redo att anpassa sig inom minuter – något Amorim har mindre erfarenhet av från sin tid i Portugal.
Statistiskt sett står Amorim inför en utmaning. Data från Whyscout visar att Premier League-lag i genomsnitt vinner bollen i genomsnitt 20 meter högre upp i planen än lag i Liga NOS, vilket innebär att United måste vara förberedda på snabba omställningar efter bolltapp. Amorim måste därför antingen förändra sin bollinnehavsstrategi eller satsa på en mer kompakt defensiv som inte lämnar de sårbara ytor som så ofta utnyttjas i Premier League.
Sammanfattning: Vad har vi lärt oss om Ruben Amorim?
Formation: 3-4-3 med wingbacks
Amorim föredrar en 3-4-3-uppställning där wingbacks har en avgörande roll både offensivt och defensivt. Wingbacksen hjälper till att bredda spelet och skapar anfallsmöjligheter på kanterna, samtidigt som de faller tillbaka för att stärka försvaret vid bolltapp.
Bollinnehavsorienterad spelstil
Hans taktik bygger på att kontrollera matcherna genom bollinnehav. Med Sporting Lissabon snittade laget över 64 % bollinnehav, och spelet kännetecknas av metodiskt anfallsspel där kvalitet på avslut prioriteras över kvantitet.
Effektiv anfallseffektivitet
Under Amorim tar Sporting färre skott än många andra toppklubbar, men laget har en hög xG per skott. Fokus ligger på att skapa högkvalitativa målchanser snarare än mängden avslut, vilket har lett till hög precision och effektivitet.
Starka defensiva strukturer
Amorims defensiva system minimerar risken för omställningar genom en kompakt uppställning där wingbacks snabbt kan falla tillbaka och bilda en fembackslinje. Denna struktur har fungerat väl i Liga NOS, men kräver justeringar för att klara intensiteten i Premier League.
Flexibilitet mot hög press
Amorim hanterar högpressande motstånd genom mittfältsrotation och överbelastning i specifika zoner. Hans mittfältare skapar rörelse och förvirring hos motståndarförsvar, vilket öppnar för passningsvägar och snabba omställningar.
Utmaning i Premier League
I Portugal har Amorim haft fördelen att möta motståndare som inte alltid håller samma kvalitet och intensitet som Premier League-lag. Där har hans bollinnehavsbaserade spelstil och strukturerade uppbyggnad gett honom kontroll över matcherna. Men i Premier League ställs han nu inför en helt annan utmaning.
I ligans höga tempo och intensitet är även mittenlag som Brentford och West Ham skickliga på att utnyttja minsta lucka. Deras förmåga att snabbt vända spel och skapa farliga omställningar exponerar Amorims 3-4-3-system, som kan lämna ytor bakom wingbacks om laget tappar boll. Detta gör att Amorim riskerar att bli sårbar om han inte snabbt anpassar sin spelstil.
Mot topp 6-klubbarna kommer dessa utmaningar bara att öka. Lag som Manchester City, Liverpool och Arsenal har inte bara förmågan att straffa bolltapp utan kan även sätta hög press under långa perioder och bryta Amorims bollinnehavsspel. Dessa lag är vana att möta bollinnehavsorienterade taktiker och har utvecklade strukturer för att neutralisera och straffa dem effektivt.
Frågan är: kan Amorim hitta en balans mellan sitt kontrollerade spel och de snabba defensiva justeringar som krävs i Premier League, eller riskerar hans United att falla offer för de intensiva, snabbt omställande engelska toppklubbarna?
Anpassningsförmåga
För att lyckas i Premier League kan Amorim behöva öka tempot och lägga till fler defensiva justeringar. Flexibla lösningar som att låta ytterbackar kliva in centralt för att skydda mot kontringar kan vara avgörande.
Utmaning med Uniteds trupp
Amorim måste anpassa sitt system till Uniteds trupp. Hans rotationsbaserade rörelser kräver en hög nivå av taktisk förståelse, vilket kan ta tid att implementera.
Amorim står inför sitt livs största prövning. Att lyckas i Premier League kräver en snabbhet och intensitet som är skoningslös – men är det ens möjligt med den här truppen? Försvaret är redan en sårbar punkt, och Amorims spelidé förutsätter wingbacks av högsta klass. Dalot? Knappast.
På vänster backen finns en skadad Luke Shaw och ingen självklar ersättare i sikte. För att göra United konkurrenskraftiga behöver han värvningar som matchar hans vision – spelare med rätt kvalité och hunger.
Amorim har en enorm uppgift framför sig som kräver både mod och nyförvärv om han ska förvandla United till ett mästarlag, annars riskerar han att bli ännu ett namn som krossas under Premier Leagues obevekliga press.
