Anzji - tre år senare
För tre år sedan gjorde de Samuel Eto'o till världshistoriens bäst betalde fotbollsspelare. Idag laddar de för söndagens FNL-match mot Krylija Sovjetov. Anzji Makhatjkala är inte längre en klubb som lockar till sig världsspelare, men har inte gett upp ambitionen att en dag tillhöra Europas toppklubbar. - Går klubben upp igen är jag säger på att Kerimov kommer spendera pengar för att göra dem till ett topplag, säger dåvarande marknadschefen German Tjistyakov.
Den 22:a Augusti 2011 briserade transferbomben: Samuel Eto'o var klar för ryska Anzji. En klubb som säsongen tidigare slutade elva i högsta serien, klubbens dittills näst bästa placering någonsin.
Det tog ytterligare 24 timmar innan Eto'o officiellt presenterades i Anzjitröjan och om klubben inte tidigare visat att man menade allvar med sin satsning så gjorde man det definitivt nu. Roberto Carlos må historiskt sett vara ett större namn, men han kom till Makhatjkala som en spelare med sina bästa säsonger långt bakom sig. Eto'o kom från en säsong i Inter där han gjort 21 mål på 35 ligamatcher och säsongen innan det, varit en ordinarie spelare i det Inter som vunnit Champions League. Med en årslön på €20m blev han fotbollsvärldens bäst betalda spelare och Anzji hade gjort hela fotbollsvärlden uppmärksamma på projektet som byggdes i en utav Ryssland fattigaste regioner. För även om Anzji bodde och tränade i Moskva, spelade man hemmamatcherna i Makhatjkala och för presidenten, Sulejman Kerimov, var just det en av förutsättningarna för det projekt han ville bygga. Regionen Dagestan och staden Makhatjkala skulle bli en lyckligare och bättre plats att leva i. Anzji skulle vara något som skänkte lokalbefolkningen både lycka och stolthet.
Tre år längre fram förbereder sig Anzji för söndagens match mot Krylija Sovjetov. Även det ett lag som i fjol ramlade ur Premier Liga. Säsongen i FNL (Ryska Div 1) har startat OK för Anzji som tog tio poäng på de första fyra omgångarna, men efter två raka bortaförluster har laget kommit ner på jorden igen och kanske insett att vistelsen i FNL faktiskt kan bli längre än ett år.
Ambitionen är givetvis att studsa tillbaka omedelbart och fortsätta på det nya projekt som klubben sjösatt. För Anzji är, om än inte lika rika, ingen fattig klubb. Pengarna som man drog in från att sälja av sina stjärnspelare har gått till att finansiera de kommande fyra säsongernas budget som sägs ligga kring €50m/år. Det är betydligt mer pengar än vad många av lagen i Premier Liga har att röra sig med. Problemet för Anzji i FNL är att man måste anpassa sig till ligans lönetak vilket omöjliggjort någon större satsning. Däremot har man lyckats behålla många av de spelare som värvades in för att täcka upp för Willian, Eto'o, Jucilei, Traoré, Samba m.fl. Så på pappret har man definitivt ett av FNL's starkaste lag, och bör rimligtvis ta steget upp nästa vår.
Men det var givetvis inte det som Sulejman Kerimov hade i tankarna när han för tre år sedan skrev på avtalet med Samuel Eto'o. Anzji skulle inte bara bli Rysslands bästa klubb, utan tillhör Europaeliten. Dessutom skulle en ny arena byggas och flera hundra miljoner plöjas ner i ungdomsakademier, boende för spelarna o.s.v. Anzji spelar förvisso på en uppfräschad arena som tillhör en av de bättre i landet. Ungdomsakademierna har förbättrats rejält, så delar av planerna förverkligades ändå. Men A-laget, själva flaggskeppet för det här projektet, harvar runt i landets näst högsta division och spelade häromveckan inför 3000 åskådare borta mot Gazovik Orenburg.
Någon officiell anledning till varför Sulejman Kerimov för ungefär ett år sedan beslutade sig för att sälja av allt utav värde från truppen har aldrig kommit. Från personer i hans närhet har det levererats flera olika förklaringar. "Sämre privatekonomi" & "dålig hälsa" är två utav de mest nämnda anledningarna, men dåvarande marknadschefen, German Tjistyakov, gav den kanske tydligaste förklaringen i en intervju med Sovjetski Sport, i dagarna.
- Jag vägrar att säga "Projektet var misslyckat". På kort tid lyckades vi etablera oss i toppen och ta oss till en cupfinal som vi förlorade på straffar, så vi presterade faktiskt en hel del.
- Men det stora problemet var pengarna. Det gick för fort och vi betalade ut för stora pengar på för kort tid. När en spelare kommer till Barcelona, Real Madrid, till och med Spartak eller CSKA - då känner han när han drar på sig tröjan att han har ett stort ansvar för klubben p.g.a. dess historia. Det är inte pengarna som motiverar spelarna där, även om de får bra betalt. I Anzji kände ingen den stoltheten och det fanns ingen kontakt mellan laget och fansen eftersom att vi inte bodde i Makhatjkala. Den där pressen som jag antar att spelare i de stora klubbarna känner, den fanns inte här.
Så man kan säga att det var pengarna som gav er världsspelare, men som också förstörde allt?
- Ungefär. Pengar får aldrig vara den enda motivationen. Vi jobbade mycket med det här, att få dem att förstå att de faktiskt representerade en region som hade väldigt få saker att vara stolta över. Men att fotbollslaget var något stort för dem. Vissa köpte det, andra brydde sig inte alls.
När kände du att spelarna inte var motiverade?
- Man fick ju signaler nästan varje dag. Men jag vill ändå poängtera att många av spelarna var proffs ut i fingerspetsarna. Ta en kille som Boussoufa t.ex, som får mycket skit i Lokomotiv idag. Han var en riktig vinnarskalle, gav allt på varje träning och gav ett intryck att han aldrig skulle svika sina lagkamrater. Lass Diarra, samma med honom. En av de bästa spelarna som spelat i den här ligan. Vi hade många starka personligheter med stora egon, och kanske var det för svårt att samla alla under samma tak?
German Tjistyakov väljer dock att rikta en känga mot sin dåvarande chef, Kerimov, som han anser gav upp för fort när saker och ting började gå utför. Tredjeplatsen 2012/2013 var ett misslyckande enligt presidenten, så var även förlusten mot CSKA på straffar i cupfinalen. När laget sen inledde säsongen 2013/2014 katastrofalt dåligt och Kerimov förlorade väldigt mycket pengar på ett av sina företag - då valde han helt enkelt att lägga ner projektet och bygga om.
- Kerimov är en vinnare. En man som inte är van vid motgångar. Samtidigt var det konflikter i truppen, hans hälsa försämrades och läkarna avrådde honom från att besöka matcherna. Som människa förstår jag att han gjorde som han gjorde, men ur ren sportslig synvinkel är jag övertygad om att han hade kunnat behålla kylan och vända den negativa spiralen.
Trots alla försäljningar i slutet av sommaren hade Anzji fortfarande ett ganska starkt lag på pappret och att man blev så fast förankrat i botten stämde inte riktigt överens med det manskap man hade att använda sig av. Under vintermånaderna förstärkte man laget ytterligare och såg ett tag ut att hålla sig kvar. Tjistyakov menar att nye tränaren, Gadzji Gadzjiev, misslyckades kapitalt.
- Laget var inte bara starkt nog för att hålla sig kvar. De skulle hållit sig kvar utan problem med de spelarna. Med tanke på den budgeten som man fortfarande har till sitt förfogande hade man kunnat sikta mot Europacupplatser den här säsongen ifall man stannat i högsta serien.
Men Tjistyakov förutspår ändå att om Anzji tar steget upp till Premier Liga igen, då kommer Kerimov spendera för att etablera klubben i toppen på allvar.
- Han kommer inte bara låta klubben gå under. Det kan jag inte tänka mig. Jag är rätt säker på att ifall man går upp, då kommer laget att pånyttfödas. Det kanske inte spenderas samma pengar som 2011-2013, men Kerimov är en ambitös man som vill nå framgångar.
Men han menar också att klubben alltid kommer tvingas betala större pengar än andra lag för att locka till sig spelare, med tanke på var klubben är baserad.
- Trots all kärlek jag har till Makhatjkala, jag bodde där under två år, så är det oerhört svårt att locka dit toppspelare. Jag tror klubben skulle må bäst av att satsa sina resurser på sin infrastruktur, bygga en träningsanläggning med lyxigt boende för spelarna och deras familjer. För något vi lärde oss var att spelarna måste känna närhet till klubbens hemstad. Det är givetvis svårt att bygga ett lag baserat på egna produkter, men jag tror att Anzji nästan måste gå den vägen. Spelarna i den här klubben måste känna ett ansvar för staden och regionen.
