År 2012 – Mellan himmel och helvete
Året går mot sitt slut och efter ett fyra månader långt avbrott är jag tillbaka med en årskrönika. Den mest minnesvärda händelsen från detta år har utan tvekan varit sommarens EM i Polen/Ukraina där Tjeckien hade en liten framgång och tog sig till kvartsfinal. Mitt helhetsintryck av året är ändå inget vidare positivt. Det har för personlig del varit en ångetsfylld höstsäsong. Strax efter EM drabbades tjeckisk fotboll av en "skadeepidemi" som fick mig att önska att jag inte brydde mig om fotboll.
Vårsäsongen
Viktoria Plzen var det enda tjeckiska klubblaget som var kvar i Europaspelet i början på året. År 2012 inledde med att Viktoria Plzen fick spela en spännande sextondelsfinal mot det tyska topplaget Schalke 04 i Europa League. Efter att både hemma- och bortamötet slutat 1-1 kunde tyskarna till sist avgöra med två mål på förlängning mot ett decimerat Plzen och gå vidare med sammanlagt 4-2. Plzen som innan dess hade lagt mycket krut på Europaspelet, kunde nu fokusera på ligan. Laget började klättra i tabellen, och toppstriden skulle såsmåningom komma att handla om tre lag: Viktoria Plzen, Slovan Liberec och Sparta Prag. Slovan Liberec drog till slut det längsta stråt och tog hem ligatiteln. Liberec kryssade mot Plzen i den allra sista omgången, vilket var en direkt avgörande match om ligatiteln. Hade Plzen vunnit matchen hade laget tagit sin andra raka ligatitel. Storlaget Sparta Prag var avsågade från titelstriden inför sista omgången, men kunde ändå passera Plzen i sista omgången och sluta tvåa. Inte jätteilla kan tyckas, men Sparta hade ändå en ganska förfärlig vårsäsong. Inget Europaspel och ingen titel alls. Sparta kom tvåa både i ligan och i den inhemska cupen. Cuptiteln tog Sigma Olomouc hem för första gången i historien efter att ha besegrat Sparta Prag i finalen med 1-0.
För landslagets del handlar höstsäsongen om förberedelser till EM. Resultatmässigt såg det inget vidare ut, men det fanns ändå många positiva tendenser. I slutet av februari kryssar Tjeckien mot Irland i Dublin. En match Tjeckien borde vunnit. I de två genrepen innan EM blir det en seger mot Israel på neutral plan (2-1) och en förlust hemma i Prag mot Ungern med samma siffror fast omvänt. Tjeckien skulle sen inleda EM bedrövligt. Trotts att Tjeckien har mycket boll förlorar man öppningsmatchen mot Ryssland med 1-4. En mardrömsstart med två tidiga mål i baken gjorde att Ryssland kunde kontra sönder Tjeckien, vars enda mål gjordes av Pilar. Tjeckien skulle dock resa sig och besegra både Grekland (2-1) och värdnationen Polen (1-0) och därmed ta hem gruppsegern. Den outtröttlige Petr Jirácek blev stor matchhjälte, då det var han som gjorde det avgörande målet mot Polen. I kvartsfinalen hade Tjeckien inte mycket att sätta emot när Portugal stod för motståndet. Tjeckien förlorade med 0-1 efter ett sent av mål av C. Ronaldo. Mästerskapet var ändå en framgång för den dittills hårt kritiserade förbundskaptenen Michal Bílek. Det skulle dock inte dröja länge innan Bílek blev starkt ifrågasatt igen i tjeckisk media. Strax efter EM deklarerade Milan Baroš, skyttekungen från EM 2004, att han slutar i landslaget.
Milan Baroš slutade i landslaget efter EM.
Höstsäsongen
Höstsäsongen ger en ambivalent känsla då det hänt så otroligt mycket negativt samtidigt som det finns enormt mycket positiva hoppingivande saker att prata om. Det negativa handlar om skador på anfallare och offensiva mittfältare, vilket påverkat landslagets resultat i träningsmatcher och VM-kval. Det positiva ser jag i den inhemska klubbfotbollens framgångar. Sparta Prag och Viktoria Plzen tog sig tämligen enkelt vidare från tuffa grupper i Europa League, och Plzen gjorde det till och med som gruppetta. Plzen besegrade bland annat det spanska topplaget Atletico Madrid i gruppspelet. Lagets tränare Pavel Vrba har gjort ett hästjobb med klubben. Enligt min mening är han den viktigaste personen för tjeckisk fotboll de senaste åren, bland annat eftersom han ger unga tjeckiska talanger chansen att spela mot tufft internationellt motstånd. Läs mer om Plzen-effekten på landslaget här.
Pavel Vrba fotad tillsammans med en ung Plzen-supporter.
Pavel Vrba är övertygad om att tjeckisk klubbfotboll är på uppgång. Jag citerar honom: ”Inte bara vi och Sparta, utan även Olomouc och Jablonec skulle kunna vara konkurrenskraftiga i Europa. Snart skulle även Slavia kunna vara konkurrenskraftigt, enligt mig. Självklart kan inget tjeckiskt lag konkurrera med Barcelona, Manchester eller Real Madrid, men jag tror att den tjeckiska ligan däremot kan vara på nivå med den belgiska eller holländska ligan, och den närmar sig dessa faktiskt”. Om Plzen och Sparta fortsätter att spela bra i Europa League kan cup-koefficienten för tjeckiska lag förbättras avsevärt. Det skulle t.ex. kunna innebära att Tjeckien såsmåningom fick ett lag direktkvalificerat till Champions League igen. Dock väntar tuff motstånd i Europa Leagues sextondelsfinal för både Sparta och Plzen. Sparta lottades mot Chelsea och Plzen ska ta sig an Napoli.
Ligan
Det är föga överraskande att Viktoria Plzen blev hösmästare. Att ligatrean Sparta Prag och ligafyran Olomouc är med och slåss i toppen är inte heller någon sensation. Den största positiva överraskningen för mig så här långt är Jablonec. Många spelare som jag knappt kände till för ett halvår sen har överraskat positivt på mig i Jablonec. Framförallt vill jag nämna mittbacken Vít Beneš som var enastående bra under höstsäsongen. Jablonec har precis som förra säsongen en stark offensiv och den erfarne David Lafata ser ut att kunna vinna skytteligan för tredje året i rad. Han har hunnit göra 16 mål och toppar skytteligan så här långt.
De största besvikelserna så här långt är Slavia Prag, Teplice och de regerande mästarna Slovan Liberec. Slavia Prag såg ut att vara på gång efter 1-0-segern i det prestigefyllda derbyt mot Sparta Prag den 29/9. Men efter derbyvinsten har det gått käpprätt åt skogen för Slavia, som är utslagna ur cupen och riskerar att bli inblandade i bottenstriden efter att ha förlorat sina fyra senaste ligamatcher. Trotts detta uppges lagets tränare Petr Rada sitta säkert. Teplice är redan inblandat i bottenstriden, men laget har spelat betydligt stabilare efter tränarbytet, och det finns inte mycket som tyder på att laget skulle kunna trilla ner en division enligt min mening. En snackis under höstsäsongen blev toppmötet mellan Plzen och Sparta. Plzen vann matchen rättvist med 1-0, men segermålet kom till efter att landslagsmannen David Limberský filmat till sig en straff, som lagkapten Pavel Horváth sen förvaltade säkert. Spartaspelarna var minst sagt upprörda på domaren som fattade flera kontroversiella beslut under matchen. Limberský blev hursomhelst senare bötfälld för filmningen mot Sparta.
Om vi ska titta på enskillda spelare är innermittfältaren Martin Pospíšil (Olomouc) det största utropstecknet i Gambrinus Liga under hösten enligt mig. Detta är en teknisk och intelligent tvåvägsspelare som är otroligt skicklig på små ytor. Han är blott 21 år gammal och har därför framtiden för sig. Pospíšil gjorde landslagsdebut den 14:e november i år mot Slovakien. En match jag återkommer till senare i texten.
Skadorna: Majoriteten av de bästa spelarna eller mest lovande ungdomstalangerna drog på sig allvarliga skador detta år. Jan Chramosta, Matej Vydra, Václav Pilar, Rosický, Necid, Vaclav Kadlec och nu senast "musketören" Petr Jirácek, är alla spelare som tvingats bli opererade. Men detta är naturligtvis inte allt. Alla fyra tjeckiska klubblag som fick chansen att kvala till Europacuperna i år har lidit av tunga avbräck. Ovanpå detta fick de tjeckiska klubblagen tuff lottning. Att två tjeckiska klubbar (Sparta Prag och Viktoria Plzen) trotts detta är kvar i Europa League är dock naturligtvis glädjande. Det är ett ordentligt styrkebesked för tjeckisk fotboll och framgången är viktigt. Detta inte minst eftersom Gambrinus Liga domineras av tjecker.
Gambrinus Liga har ganska få utlänningar och få av dem är tongivande i sina klubbar. Att det går bra för Sparta och Plzen i Europa League innebär att många tjeckiska talanger får nyttig erfarenhet av internationell fotboll på hög nivå. De gör att talangerna blir bättre förberreda för proffslivet utomlands. På tal om detta är det högst anmärkningsvärt hur dåligt det går för tjeckiska spelare som satsar på utlandskarriär. Det tycks inte spela någon större roll vilken liga de hamnar i. De flesta blir bänkade. Men jag skulle av detta skäl vilja nämna ett kul undantag. Den 19-årige mittbacken Tomáš Kalas, som verkligen ser ut att få en fin proffskarriär. Kalas tillhör Chelsea men är utlånad till det holländska topplaget Vitesse. Trotts att han är så pass ung är han en av den holländska ligans bästa mittbackar. Detta är en exceptionell backtalang. Han är snabb, stark och atletisk. Hans fina spänst och tajming gör honom strålande bra i luftrummet. Framtiden får utvisa vad det blir av denne herre. Vågar man hoppas att han kommer bli världens bästa mittback i framtiden?
Landslaget: Tjeckiens framgång i EM har följts upp av ganska mycket besvikelse och en fullständigt sinnessjuk måltorka, vilken till viss del säkerligen beror på de skadeproblem som jag redan beskrivit. Resultaten efter EM är:
0-0 Ukraina (b), 0-0 Danmark (b), 0-1 Finland (h), 3-1 Malta (h), 0-0 Bulgarien (h), 3-0 Slovakien (h).
Den sista matchen mot Slovakien är ändå hoppingivande. Se höjdpunkter från matchen här. Kanske har Tjeckien ändå något på gång, om Bílek vågar satsa på de yngre spelarna. Med alla unga, snabba tekniska spelare som vi fick se i Slovakien-matchen blev det också en helt annan typ av fotboll. En mer fartfylld och offensiv fotboll som var betydligt trevligare för ögat. Bílek testade fem unga debutanter samt den 20-årige Vydra (som dock inte är debutant) och alla dessa killar gjorde ett mer eller mindre positivt intryck. Bland alla dessa spelare har jag inte heller räknat in 22-årige playmakern Vladimír Darida, som enligt mig var bäst på plan. Så nog finns det en framtid för tjeckisk fotboll.
Tjeckien avslutade året med en imponerande
3-0-seger mot grannen Slovakien.
Ett av målen mot Slovakien gjordes av den 24-årige debutanten Borek Dockal. Två av målen gjordes också av anfallaren David Lafata, vilket är positivt. Det största problemet för tjeckisk landslagsfotboll är just anfallet. Tjeckiens största anfallslöften har varit otursförföljda under de senaste åren. Jag har beskrivit den tjeckiska anfallstragedin i en hel artikel. Läs den här. Det som hänt sen jag skrev artikeln är att M. Vydra och V. Kadlec har fått fart på sina karriärer. V. Kadlec har "bara" åkt på en skallfraktur under hösten. Men utöver detta har han varit skadefri och han har fått ganska mycket speltid och blivit kallad till landslagstruppen vid två tillfällen. Vydra gör mycket mål för sitt Watford och känns nu nästan given i landslagstruppen. Fenin är fortfarande helt under isen, Chramosta är fortfarande skadad och Sverkoš gjorde comeback nu under höstsäsongen, men slog tyvärr upp den gamla skadan och blir borta i ännu ett halvår. Ett helt nytt namn tål dock att nämnas apropå anfallare. Jag tänker på den 22-årige Stanislav Tecl, som poppat upp lite från ingenstans, och öser in för sitt Jihlava i ligan. Föga överraskande är det dock att Tecl drog på sig en relativt allvarlig skada och missade de sista två månaderna av höstsäsongen. Vi lär ändå se honom under vårsäsongen nästa år, och kanske….kanske….får vi också se en rejäl ljusning på anfallsfronten 2013. Tyvärr lär jag nog personligen minnas år 2012, som året då Tjeckiens störste anfallslöfte Tomáš Necid i praktiken fick sin karriär förstörd.
Nu återstår bara att önska alla ett gott nytt år!
