Är 4-2-3-1 verkligen rätt för Ryssland?
Rysslands två bästa mittfältare är skadade och deras två mest formstarka spelare är forwards. Lägg där till att Ryssland lär bli spelförande i två av gruppspelsmatcherna och nästan all logik talar för att 4-4-2 vore den bästa uppställningen för Leonid Slutskij och Ryssland i sommar.
Ryssland kommer till EM med två av sina anfallare i sitt livs form. Artem Dzjuba och Fedor Smolov gjorde tillsammans 35 ligamål den gångna säsongen och 21 av dem kom under vårsäsongens tolv matcher. Mot Tjeckien i onsdags fick bägge spelarna chansen från start, men det var knappast en optimal position för Smolov. Även om 26-åringen, vars karriär fram till och med förra säsongen var föga imponerande, spelat en hel del på kanten genom åren är det som anfallare han har sina främsta kvalitéer. Artem Dzjuba är en klassisk centerforward som ska vara inne i straffområdet där han med sin extrema styrka och huvudspel kan dominera vilken mittback som helst om han får rätt bollar att jobba med.
Men förbundskaptenen Leonid Slutskij har hållit fast vid 4-2-3-1, samma formation som han konsekvent har använt under sin tid i CSKA. Men frågan är om inte ett formationsbyte skulle passa Ryssland bättre? Först och främst av den enkla anledningen att lagets två bästa spelare just nu är forwards och ett lag som Ryssland där det inte direkt kryllar av klasspelare har inte råd att sätta en av sina bästa spelare på bänken eller spela honom i fel position. Den andra, och den kanske bästa anledningen till att byta till 4-4-2, är att det helt enkelt inte finns tre bra innermittfältare i truppen längre. Alan Dzagojevs skada var ett massivt slag mot Rysslands EM-chanser. 25-åringen (sjukt nog är han inte äldre) kommer från en mycket bra säsong i CSKA där han verkligen har lärt sig att spela i en av de två defensiva rollerna under Slutskijs ledning och Dzagojev var tänkt som en nyckelspelare i kommande EM-turnering. Roman Sjirokov, som jag fortfarande vidhåller är Rysslands bästa fotbollsspelare när han är frisk, dras fortsatt med skadeproblem och missade matchen mot Tjeckien. Han har sedan dess återvänt till träning men att Sjirokov skulle orka med att spela 3 matcher på 9 dagar ser jag som högst osannolikt. Det lämnar Slutskij med Igor Denisov, Denis Glusjakov, Oleg Ivanov, Pavel Mamejev & Aleksandr Golovin som alternativ på innermittfältet. Oleg Sjatov kan givetvis spela där även han men är främst tänkt att spela på någon av kanterna. Golovin kan vi antagligen stryka direkt, han är mest med för att se och lära och även om han fick 26 minuter mot Tjeckien vore det en överraskning om han fick spela någonting under EM. Oleg Ivanov, som förvisso gjort det bra i Terek i flera år i rad nu, imponerade inte mot Tjeckien och har aldrig presterat på såhär hög nivå tidigare. Igor Denisov kommer från en dålig säsong i Dinamo Moskva och är långt ifrån den spelaren som bar Zenits defensiva mittfält i flera säsonger. Denis Glusjakov är en stabil spelare, men inte mycket mer än så. Pavel Mamejev var strålande i Krasnodar under säsongen som gick och borde rimligtvis vara en startspelare i sommar, speciellt ifall Sjirokov inte kommer till spel.
Sett till form och kvalitet vore 4-4-2 den mest rimliga uppställningen. Glusjakov (eller Denisov) bredvid Pavel Mamejev är antagligen Rysslands bästa alternativ i dagsläget. Är Sjirokov frisk ska han givetvis in i laget och då kan man mer förstår ifall Slutskij skulle fortsätta med 4-2-3-1. Men att Ryssland, som mot både Slovakien och Wales lär bli spelförande, skulle starta med Denisov och Glusjakov som balansspelare och tvinga ut Smolov på en kant eller sätta honom på bänken känns som ett enormt resursslöseri. Ryssland slängde bort sitt VM 2014 genom en mängd märkliga laguttagningar och en defensiv inställning från Fabio Capello. Då kunde det till viss del förklaras med att det inte fanns speciellt många andra alternativ. Nu har Slutskij två anfallare i sitt livs form (och Aleksandr Kokorin på uppgång) och det vore ett enormt slöseri ifall han inte tog vara på den chansen.
