Är IFK Göteborg Ett Sjunkande Skepp? – Varför Ledningen Måste Avgå
I denna artikel tar vi en djupgående titt på hur IFK Göteborg hamnade här och varför en förändring på högsta nivå är nödvändig för klubbens framtid.
IFK Göteborg, en klubb som en gång i tiden dominerade svensk fotboll med 18 SM-guld och två Uefa-cupvinster, befinner sig nu i en kris som sträcker sig bortom enstaka säsongsdippar. År 2023 markerade man ett lågvattenmärke när laget knappt lyckades undvika kvalspel till Superettan med en 13e plats i Allsvenskan.
Denna säsongen har dock inte heller bjudit på den vändning klubben hoppats på – laget ligger på en blygsam 11eplats med 7 vinster, 9 oavgjorda och 10 förluster.
Med 30 poäng och en ojämn hemmastatistik på 3 vinster, 5 oavgjorda och 5 förluster, reflekterar klubbens långvariga sportsliga utmaningar.
Trots denna sportsliga kollaps och massiv kritik från supportrar och media blev ordförande Richard Berkling omvald inför säsongen 2024.
Detta väcker en viktig fråga: Är det dags för förändring på högsta ledningsnivå för att rädda klubben, eller finns det fortfarande hopp för att vända utvecklingen?
IFK Göteborg har, som så många andra storklubbar genom historien, upplevt perioder av framgång och motgång. Men det som skiljer dagens kris från tidigare sportsliga svackor är klubbens oförmåga att ta sig ur sin nedåtgående spiral.
Ledningen har gång på gång misslyckats med att bygga upp en hållbar strategi, både sportsligt och ekonomiskt, vilket lett till misslyckade tränarrekryteringar, en brist på taktisk utveckling, och dålig ekonomisk hantering.
Supportrarnas tålamod är nu på bristningsgränsen, och den interna kritiken mot ledningen blir allt mer högljudd. I denna artikel tar vi en djupgående titt på hur IFK Göteborg hamnade här och varför en förändring på högsta nivå är nödvändig för klubbens framtid.
För att förstå IFK Göteborgs nuvarande kris är det avgörande att inte bara analysera resultaten på planen, utan också titta på hur klubbens ledning har hanterat de sportsliga och ekonomiska utmaningarna under de senaste åren.
En närmare titt på statistiken avslöjar en klubb som stadigt har försämrats, trots betydande satsningar och stora ord om förändring.
Vi börjar med det det vi har sett på planen senare går vi över till de sportsliga och ekonomiska
Här är några av de mest slående statistiska trenderna som visar hur IFK Göteborg har misslyckats med att hålla sig konkurrenskraftiga i Allsvenskan
Mellan 2019 och 2023 har IFK Göteborg sjunkit från en stabil mittenplacering till botten av tabellen. De två åttondeplatserna 2021 och 2022 gav hopp om en vändning, men 2023 års 13eplats markerar ett klart steg bakåt.
År för år har klubbens snittplacering sjunkit, vilket kan kopplas direkt till ledningens brist på kontinuitet och långsiktig strategi.
Jämför detta med topplag som Malmö FF eller Häcken, som med kontinuerliga förbättringar har lyckats stabilisera sig i toppen. IFKs sportsliga förfall återspeglar en klubb utan en tydlig riktning.
Ett av de tydligaste tecknen på IFK Göteborgs anfallsmässiga problem är deras låga xG under det två senaste säsongerna .
Med ett snitt på 0,95 xG per match placerade sig Göteborg på 14e plats i Allsvenskan förra året, vilket innebär att laget skapade väldigt få högkvalitativa målchanser.
Detta är en oroande statistik för en klubb som en gång var känd för sin aggressiva offensiv och förmåga att spela sig igenom motståndare.
Jämför detta med Djurgårdens IF, som under samma period snittade 1,45 xG per match, eller Malmö FF, vars offensiva struktur genererade ett imponerande 1,9 xG per match.
IFK Göteborgs offensiva ineffektivitet kan härledas till både taktiska problem och spelarrekryteringar som inte fungerat som förväntat.
Kollar man på denna säsongens siffror ser man liten förbättring men ingen markant ögonhöjande förbättring.
IFK Göteborg har också haft stora problem med att kontrollera matcher, något som syns tydligt i deras bollinnehav. Under säsongen 2023 hade laget ett genomsnittligt bollinnehav på 45%, vilket var bland de lägsta i Allsvenskan.
Detta är en kraftig försämring jämfört med tidigare säsonger där klubben i alla fall kunde konkurrera i mitten av statistiken. Bollinnehav är inte bara en siffra utan reflekterar också lagets förmåga att kontrollera spelet och diktera tempot i matcherna.
När Göteborg tillåter motståndarna att dominera bollen, blir de ständigt utsatta för press och hamnar i defensiva lägen. Detta har också lett till att de tillåter ett av de högsta antalen skott mot eget mål i ligan.
Med en passningsprocent på 80 % har IFK Göteborg haft svårt att hålla i bollen och bygga upp spelet på ett effektivt sätt.
Detta kan jämföras med Malmö FF, som har en passningsprocent på 87 %, och Hammarby IF, som ligger på 85%. Göteborgs problem med passningsspelet har gjort att laget ofta tappat bollen i farliga lägen, vilket gjort dem sårbara för snabba omställningar från motståndarna.
När en klubb har problem med passningsspelet på detta sätt, blir det svårt att bygga upp ett sammanhängande anfallsspel. IFK Göteborg har ofta tvingats spela direkt och undvika mittfältet, vilket har lett till ett splittrat och förutsägbart spel.
Dessa statistiska insikter visar tydligt hur IFK Göteborg har misslyckats med att utveckla en hållbar strategi på planen. Klubbens ledning, som stolt pratar om kontinuitet och långsiktig planering, har i själva verket inte lyckats implementera en klar spelidé eller struktur som kan ta klubben tillbaka till toppen.
Misslyckade tränarbyten, en inkonsekvent rekryteringsstrategi och en oförmåga att anpassa sig till den moderna fotbollens krav har lett till att IFK Göteborg nu står inför sin största kris på decennier.
Förutom de statistiska problemen som belyser IFK Göteborgs sportsliga nedgång, finns det även allvarliga taktiska problem som har plågat laget de senaste säsongerna.
Det är tydligt att laget saknar en sammanhängande spelidé, vilket gör att deras prestationer på planen är inkonsekventa och ineffektiva. Oavsett tränarbyten och justeringar i spelplanen, har laget inte lyckats etablera ett tydligt spelmönster som fungerar över tid.
Ett av de mest framträdande taktiska problemen är IFK Göteborgs oförmåga att försvara sin sista tredjedel.
Trots olika formationer och strategier är laget ofta sårbart när motståndarna kommer in i farliga områden, vilket resulterar i att Göteborg dena sässongen tillåtter 13,7 skott mot sitt mål per match och ca 4.81 lyckas gå på mål.
Att ha ett försvar som ständigt blir penetrerat tyder på brister i både organisation och individuell prestation.
Här är några mer taktiska faktorer som bidar till dessa defensiva problem:
Brist på press i mittfältet? IFK Göteborg saknar en effektiv press-struktur när motståndarlagen närmar sig mittfältet.
Medan lag som AIK och Malmö FF är mycket disciplinerade i att stoppa anfall innan de når den sista tredjedelen, har Göteborg stora problem med att hålla sina mittfältare organiserade och pressa bollen effektivt.
Detta ledder till att motståndare ofta kan ta sig fram till farliga positioner utan att möta motstånd.
Jämfört med andra lag , som i genomsnitt vinner tillbaka bollen på motståndarens planhalva 7-9 gånger per match, lyckas Göteborg bara göra detta 6,2 gånger. Detta visar på en ineffektivitet i återerövringsspelet och brist på en tydlig defensiv strategi.
Tacklingsprocent i defensiv zon? Göteborg har en av de lägsta tacklingsprocenten i den egna defensiva zonen med endast 61%.
Detta visar på att laget inte bara har svårt att organisera sitt försvar, utan även att spelarna har problem med att vinna sina en-mot-en-dueller.
Lag som Häcken och Malmö FF har tacklingsprocenter över 70%, vilket gör deras försvar betydligt mer solitt och svårare att bryta ner.
Missade tacklingar och felplacerade försvarsspelare gör att IFK ofta bffiner sig under konstant press från motståndarnas anfall.
Trots försöken att spela med en kompakt defensiv, kan laget inte hålla sin struktur och låter alltför ofta motståndarna skapa farliga chanser.
Försvarsspel Under Press? Ett annat problem som IFK Göteborg har under säsongen är deras oförmåga att hantera motståndarnas höga press.
Många av topplagen i Allsvenskan, såsom Hammarby IF och Malmö FF, har utvecklat en spelstil som bygger på att pressa högt och vinna bollen i farliga lägen.
Göteborg har stora svårigheter att spela sig ur denna typ av press, vilket ledder till frekventa bolltapp och farliga omställningar.
Progressiva passningar per match? En viktig parameter som illustrerar detta problem är antalet progressiva passningar per match.
Göteborg snittade endast 7,2 progressiva passningar per match, vilket är långt under Malmö FFs 11,2. Detta visar att laget inte kunde ta sig fram genom mittfältet på ett effektivt sätt och att de ofta blev låsta i defensiva positioner när de mötte ett högt pressande lag.
Genom att sakna en tydlig plan för att bryta ner motståndarnas press och avancera med bollen, blir Göteborgs spel statiskt och ineffektivt.
Deras uppspelsfas är ofta långsam och förutsägbar, vilket gjorde det enkelt för motståndarna att stänga ner passningsvägar och skapa kontringslägen.
Misslyckade omställningar? Ett av Göteborgs tänkta vapen under 2024 var snabba omställningar, men laget misslyckas med att utnyttja dessa möjligheter på ett konsekvent sätt.
Med en omställningseffektivitet på endast 0,8 mål per match (av chanser skapade via omställningar), ligger Göteborg långt under ligans genomsnitt på 1,3 mål. Detta beror dels på deras långsamma omställningar, men också på deras oförmåga att avsluta sina kontringschanser.
När ett lag som Göteborg inte kan hantera press och dessutom misslyckas med att skapa målchanser via omställningar, blir det väldigt svårt att etablera en fungerande spelmodell.
En annan viktig aspekt av IFK Göteborgs taktiska problem är bristen på konsistens i formationer och spelarmaterial. Under 2024 bytte laget formation flera gånger under säsongen, vilket skapade osäkerhet och otydlighet bland spelarna.
Medan vissa tränare, som Malmö FF Henrik Rydström, har implementerat en flexibel taktik med flera formationer men fortfarande upprätthåller tydliga spelprinciper, har IFK Göteborg svårt att hitta en identitet.
Frekventa formationbyten? Göteborg spelade under 2024 med en rad olika formationer, från 4-4-2 till 5-3-2 och ibland till och med 4-3-3. Problemet var att dessa byten ofta inte följde en genomtänkt strategi utan snarare var panikåtgärder för att försöka lösa omedelbara problem.
Konsekvensen blev att spelarna aldrig riktigt kunde anpassa sig till ett spelsystem, vilket resulterade i att de ofta hamnade ur position och gjorde misstag.
Med många formationsbyten och brist på ett konsekvent spelsystem tvingas Göteborg att använda många spelare, utöver de skador som drabbar truppen som innebär att yngre spelare får chansen, men det innebär att etablerade spelare ibland måste spela i ovana positioner.
Den höga användningen av spelare tydliggör att klubben inte lyckas hitta en stabil trupp och en jämn spelstil.
När man analyserar IFK Göteborgs taktik och prestationer under de senaste åren blir det tydligt att laget har haft stora problem med att etablera en tydlig och konsekvent spelidé.
Detta är inte bara ett resultat av frekventa tränarbyten utan också av en bristande ledning som har misslyckats med att ge klubben en långsiktig riktning.
IFK Göteborg har inte bara misslyckats med att identifiera en spelstil som passar deras trupp, utan de har också kämpat med att implementera grundläggande taktiska principer som kan skapa stabilitet både offensivt och defensivt.
En av de största skillnaderna mellan IFK Göteborg och framgångsrika svenska klubbar som Malmö FF är ledarskapets och den organisatoriska kontinuitetens roll.
Malmö FF har under de senaste åren visat hur en stabil och långsiktig ledning, med tydliga strategiska mål, kan bygga upp ett lag som konsekvent konkurrerar om titlar och samtidigt etablerar sig som ett ekonomiskt kraftpaket inom svensk fotboll.
I motsats till detta har IFK Göteborgs ledarskap präglats av frekventa tränarbyten, kortsiktiga beslut och en brist på strukturerad långsiktighet.
För att förstå varför Malmö FF har lyckats där IFK Göteborg har misslyckats, måste vi titta närmare på de strategiska skillnaderna mellan dessa två klubbar.
En av de tydligaste skillnaderna mellan Malmö FF och IFK Göteborg är hur de två klubbarna har hanterat sina centrala strukturer – både på och utanför planen.
Medan Malmö har haft en stark centrallinje både i spel och ledning, har IFK Göteborg lidit av en hög omsättning och bristande kontinuitet.
En av de mest framträdande faktorerna i Malmös framgång är deras konsekventa ledarskap, där både sportchef, tränare och spelare har haft långvariga kontrakt och tydliga roller.
Malmö FF har under de senaste åren haft en stabil centrallinje, där nyckelspelare som Anders Christiansen och Johan Dahhlin balnd annat har varit centrala figurer under en lång tid.
Detta har skapat en grund att bygga laget kring, och även om tränare har kommit och gått, har Malmö alltid haft en tydlig spelidé där dessa centrala spelare har varit ryggraden.
I motsats till detta har IFK Göteborg haft en hög omsättning på nyckelpositioner, särskilt i försvaret och på mittfältet.
Mellan 2020 och 2023 har Göteborg haft fyra olika mittbackspar, vilket gör det svårt att bygga upp en stark defensiv grund. Utan en stabil centrallinje har IFK Göteborg saknat den grund som krävs för att spela en konsekvent och framgångsrik fotboll.
Sportchefernas roll? En annan viktig skillnad mellan Malmö och IFK Göteborg är stabiliteten på sportchefspositionen. Daniel Andersson, Malmös sportchef sedan 2014, har byggt upp ett långsiktigt transfernätverk och varit delaktig i klubbens framgångsrika spelarförsäljningar och rekryteringar.
Under Anderssons tid har Malmö lyckats sälja spelare för höga summor samtidigt som de har kunnat förstärka truppen med etablerade namn.
IFK Göteborg har däremot haft en hög omsättning på sportchefspositionen, med fyra olika personer som ansvarat för klubbens rekryteringar mellan 2017 och 2023. Denna brist på kontinuitet har lett till att laget ofta gjort impulsiva värvningar och misslyckats med att bygga en trupp som kan konkurrera över tid.
IFK Göteborgs Tränarkarusell
Malmö FFs kontinuitet inom ledarskapet speglar sig även i tränarposten. Trots att Malmö har bytt tränare relativt ofta jämfört med andra klubbar, har deras tränare kommit in i en organisation som har en tydlig spelidé och strategi.
IFK Göteborg har däremot haft en extremt hög omsättning på tränare under de senaste åren, och varje tränarbyte har varit en nystart snarare än en fortsättning på en etablerad strategi.
Tränarbyten som speglar misslyckande? IFK Göteborg har bytt friskt med tränare på fem år, vilket har skapat en extrem instabilitet i klubben.
Varje tränare har kommit med nya idéer, nya taktiker och ett nytt synsätt på hur laget ska spela, vilket har resulterat i att spelarna ständigt har tvingats anpassa sig till nya system. Detta har förhindrat laget från att bygga upp den kontinuitet som är nödvändig för långsiktig framgång.
Jämfört med Malmö FF, som lyckats behålla en tydlig spelidé även under tränarbyten, har IFK Göteborg varit en klubb i ständig omstart.
Varje säsong inleds med nya förhoppningar, men bristen på en långsiktig vision gör att laget aldrig får en chans att hitta stabilitet på planen. IFK Göteborg har visat att frekventa tränarbyten ofta är ett symptom på djupare organisatoriska problem snarare än en lösning på dem.
Effekten på spelet? Bristen på kontinuitet inom ledarskapet har också lett till att IFK Göteborg har saknat en konsekvent spelmodell.
Medan Malmö FF har upprätthållit en flexibel men konsekvent spelidé under flera tränare, har Göteborg ständigt bytt mellan olika taktiska system. Under 2023 tex började laget med en 4-3-3-formation, bytte sedan till 3-5-2, innan de slutligen återgick till en 4-4-2-uppställning i ett försök att stabilisera spelet.
Denna brist på taktisk konsistens har gjort det svårt för laget att bygga någon form av momentum under säsongen.
Jämförelse med Malmö FF? En tydlig kontrast kan dras mellan Malmös stabilitet och Göteborgs kaos.
Malmö har under samma period bytt tränare men behållit en övergripande spelidé och ett tydligt strategiskt fokus. Trots tränarbyten har Malmö lyckats hålla en hög nivå i sitt spel, vilket har lett till att de konsekvent har varit med och slagits om titlar både nationellt och i europeiskt spel.
En av de största skillnaderna mellan Malmö FF och IFK Göteborg är hur klubbarna har utvecklat sina spelmodeller och taktiska strategier.
Malmö har under de senaste åren implementerat en flexibel men ändå konsekvent spelidé där de anpassar sin taktik beroende på motstånd men behåller grundprinciperna i sitt spel. Detta har gjort att laget kan växla mellan olika formationer utan att tappa sin identitet på planen.
Malmö FF har under flera år spelat i europeiska turneringar, vilket har tvingat dem att utveckla ett flexibelt spelsystem som kan hantera både inhemska och internationella motståndare. Deras taktiska mångsidighet har gjort att de kan dominera bollinnehavet i Allsvenskan samtidigt som de kan spela mer defensivt och slå till på kontringar i Europa.
IFK Göteborg har däremot saknat denna typ av långsiktig taktisk strategi. Klubben har försökt att anamma olika spelsystem beroende på vilken tränare som är ansvarig, men har aldrig lyckats bygga upp en stabil grund som gör det möjligt att anpassa sig till olika typer av motstånd.
Detta har resulterat i att laget ofta hamnat i taktiska återvändsgränder, där de varken kan kontrollera matcher eller utnyttja kontringslägen effektivt.
Malmö FFs framgångssaga visar hur viktigt det är med kontinuitet och långsiktigt tänkande, både på och utanför planen.
Genom att ha en stark ledningsstruktur, en tydlig spelidé och en stabil centrallinje, har Malmö kunnat hålla sig i toppen av svensk fotboll trots de utmaningar som följer med tränarbyten och spelartransfers.
IFK Göteborg har däremot misslyckats med att implementera dessa element, och resultatet är en klubb som saknar riktning och stabilitet.
Det är inte bara på planen som IFK Göteborg har haft problem under de senaste åren. De sportsliga misslyckandena har även satt djupa spår i klubbens ekonomi, vilket har lett till en långvarig ekonomisk kris.
För att förstå omfattningen av denna kris måste vi titta närmare på hur dåliga sportsliga resultat och felaktiga beslut på ledningsnivå har påverkat klubbens ekonomi.
Utan stabil ekonomi är det svårt att bygga ett långsiktigt konkurrenskraftigt lag, och IFK Göteborg är ett tydligt exempel på hur sportsliga och ekonomiska problem ofta går hand i hand.
En av de största ekonomiska förlusterna för IFK Göteborg under de senaste tio åren är deras oförmåga att kvalificera sig för spel i Europa.
Medan lag som Malmö FF, Häcken, Elfsborg och Djurgården har haft möjligheten att spela i kval och gruppspel i Europa League och Champions League, vilket genererar betydande intäkter, har IFK Göteborgs frånvaro från dessa turneringar haft en stor negativ inverkan på deras ekonomiska hälsa.
Att kvalificera sig till gruppspel i Europa innebär inte bara sportslig status utan också stora ekonomiska vinster. Malmö FF har till exempel kunnat dra in miljoner euro från sina deltaganden i Europa League och Champions League, vilket har gjort det möjligt för dem att investera i truppen och bygga en stabil ekonomisk bas.
IFK Göteborg har däremot inte deltagit i en europeisk gruppspelsfas sedan många år tillbaka vilket har begränsat deras ekonomiska potential betydligt.
Enligt siffror från UEFA får lag som kvalificerar sig för Europa Leagues gruppspel runt 3 miljoner euro i grundbidrag, med ytterligare bonusar för varje poäng som laget plockar.
Utöver detta kommer publikintäkter och tv-avtal, vilket ytterligare ökar de ekonomiska fördelarna. Malmö FF har under de senaste åren dragit in upp till 10 miljoner euro per säsong från sina europeiska äventyr, medan IFK Göteborg har förlorat dessa intäkter och tvingats förlita sig på mindre lukrativa nationella inkomstkällor.
Ekonomiskt beroende av publikintäkter?Ett annat problem för IFK Göteborg är deras överdrivna beroende av publikintäkter som en primär inkomstkälla.
Även om IFK historiskt har haft en lojal och stor supporterbas, med hög publiksiffra jämfört med många andra lag, är publikintäkter en osäker inkomstkälla som varierar beroende på lagets prestationer. Under säsongen 2023, där laget kämpade i botten av tabellen, sjönk publiksiffrorna dramatiskt, vilket ytterligare försämrade klubbens ekonomiska situation.
I kontrast till detta har Malmö FF och andra toppklubbar lyckats skapa flera inkomstströmmar, inklusive starkare sponsoravtal och intäkter från försäljningar av unga spelare.
IFK Göteborg har dock misslyckats med att diversifiera sina intäkter och har därmed varit mer känsliga för sportsliga nedgångar.
En annan stor ekonomisk svaghet hos IFK Göteborg är deras ineffektiva hantering av spelartransfers. Medan många andra klubbar i Allsvenskan har byggt upp en stark modell för att köpa in unga spelare, utveckla dem och sedan sälja dem vidare för stora summor, har IFK Göteborg inte lyckats skapa samma framgångsrika transferstrategi.
Misslyckade spelarförsäljningar och dyra, kortsiktiga värvningar har satt djupa hål i klubbens budget.
Försäljning av unga talanger? Under de senaste åren har IFK Göteborg haft flera lovande unga spelare, men klubben har misslyckats med att kapitalisera på dessa tillgångar på samma sätt som Malmö FF och Hammarby IF har gjort.
Exempelvis såldes Benjamin Nygren till belgiska Genk för ungefär 50 miljoner kronor, och Pontus Dahlberg till Watford för 40 miljoner och Malick Yalcouye till Brighton för ca 70 miljoner men denna typ av högprofilförsäljning har varit undantaget snarare än regeln.
IFK Göteborg har inte bara misslyckats med att sälja spelare för stora summor, utan de har också haft problem med att utveckla unga talanger till den nivå som krävs för att locka intresse från stora europeiska klubbar.
Detta är en tydlig indikator på att klubbens akademi och spelarutvecklingsprogram har halkat efter de bästa klubbarna i Sverige.
Samtidigt som IFK Göteborg har kämpat med att generera intäkter från spelarförsäljningar, har de också gjort flera dyra värvningar som inte har presterat enligt förväntningarna.
Under 2023 värvades flera erfarna spelare in för att stabilisera laget, men dessa värvningar bidrog lite till att förbättra lagets prestationer.
De höga lönekostnaderna för dessa spelare har också lagt ytterligare ekonomisk press på klubben.
IFK Göteborg har även brottats med stigande kostnader samtidigt som deras intäkter har minskat.
Under de senaste åren har klubben försökt att återinvestera i laget och bygga en konkurrenskraftig trupp, men dessa investeringar har inte gett resultat på planen, vilket har lett till ett misslyckande både sportsligt och ekonomiskt.
Kostnader för löner, faciliteter och andra utgifter har ökat, medan intäkterna från publiken, sponsorer och europeiskt spel har minskat.
Lönebudget? Ett stort problem för IFK Göteborg är att deras lönebudget har vuxit snabbare än deras intäkter. Trots att laget har presterat dåligt har klubben fortsatt att betala höga löner till spelare och ledare, vilket har ökat kostnaderna utan att ge motsvarande sportsliga framgångar.
Detta har satt ytterligare press på klubbens ekonomi, och i kombination med minskade intäkter har det lett till en allt mer ohållbar ekonomisk situation.
Under 2024 rapporterades det att IFK Göteborg har en av de högsta lönebudgetarna i Allsvenskan, trots detta presterar laget betydligt sämre än många av sina konkurrenter. Detta är en tydlig indikator på att klubbens rekryterings- och lönestruktur har varit ineffektiv och kortsiktig.
*Årliga löner i Allsvenskan 2024
*Veckovisa löner i Allsvenskan 2024
IFK Göteborg har också misslyckats med att attrahera stora sponsorer som kan hjälpa till att stabilisera klubbens ekonomi. I jämförelse med Malmö FF, som har starka sponsoravtal med flera stora företag, har IFK Göteborg haft svårt att locka till sig samma nivå av kommersiellt stöd.
Detta beror delvis på lagets sportsliga prestationer, men det speglar också en generell brist på strategisk planering på ledningsnivå.
IFK Göteborgs ekonomiska situation är allvarlig, och utan betydande förändringar på ledningsnivå riskerar klubben att fortsätta sin nedgång både sportsligt och finansiellt. Klubben står inför flera stora utmaningar, inklusive att reducera sina kostnader, förbättra sina intäkter och skapa en långsiktig sportslig och ekonomisk plan.
Men för att uppnå detta måste IFK Göteborg börja med att ta itu med sina grundläggande organisatoriska problem.
IFK Göteborgs ekonomiska och sportsliga nedgång under de senaste åren kan inte bara tillskrivas bristande resultat på planen och finansiella problem.
I själva verket ligger en stor del av krisen i klubbens svaga ledarskap och oförmåga att skapa en långsiktig och hållbar strategi.
I denna del av artikeln ska vi gå igenom hur klubbens ledning har misslyckats med att styra IFK Göteborg bort från katastrof, och varför deras strukturella problem måste lösas för att klubben ska kunna resa sig igen.
Ett av de största problemen för IFK Göteborg under de senaste åren har varit den kontinuerliga omsättningen av ledarskap på alla nivåer. Från ordförande till sportchefer och tränare, klubben har genomgått flera omstruktureringar utan att hitta den stabilitet som krävs för att bygga ett långsiktigt framgångsrikt lag.
Denna instabilitet har skapat en miljö där kortsiktiga beslut och brandkårsutryckningar har blivit normen, vilket har förvärrat klubbens sportsliga och ekonomiska situation.
IFK Göteborg har bytt ordförande flera gånger de senaste åren, med Richard Berkling som nuvarande ordförande sedan 2021.
Men tidigare ordföranden, såsom Frank Andersson och Mats Engström, har fått avgå under kontroversiella omständigheter, ofta på grund av tryck från supportrar och misslyckade sportsliga satsningar.
Denna omsättning har skapat en osäkerhet i ledningen och har gjort det svårt för klubben att etablera en långsiktig riktning.
Om vi jämför med Malmö FF, en klubb som har haft kontinuitet i sitt ledarskap med en stark klubbledning, ser vi hur stor skillnaden kan vara. Malmö FFs stabilitet på ledningsnivå har gett dem en plattform för att bygga upp en framgångsrik organisation, medan IFK Göteborg har kämpat med att få ihop en konsekvent ledarstil och strategi.
Kanske ännu mer destruktivt för IFK Göteborg har varit deras ständiga byten av sportchefer och tränare. Sedan 2016 har klubben haft sju olika sportchefer eller personer i motsvarande roll, vilket är en anmärkningsvärt hög siffra för en klubb som strävar efter stabilitet och kontinuitet.
Varje gång en ny sportchef har tagit över har de implementerat nya idéer och gjort ändringar i truppen, men dessa förändringar har sällan haft tid att ge effekt innan nästa byte skedde.
Samma mönster gäller tränarna. Sedan Poya Asbaghis avsked 2020 har IFK Göteborg haft Roland Nilsson, Mikael Stahre, William Lundin och Alexander Tengryd som tillfälliga tränare, och nu Jens Askou, följt av den senaste tränarduon Stefan Billborn och Joachim Björklund.
Varje gång ett tränarbyte sker tvingas spelarna anpassa sig till nya taktiska system och träningsmetoder, vilket har lett till inkonsekventa prestationer och en brist på samspel mellan spelarna.
Ordförande:
Frank Andersson (2016-2018), Mats Engström (2018-2021), Richard Berkling (2021-)
Klubbdirektör:
Mats Gren, tf (2016-2017), Mats Palmgren, tf (2017-2018), Max Markusson (2018-2021), Håkan Mild (2021-)
Sportchef:
Mats Gren (2014-2018), Jonas Olsson, tf (2018-2019), Kennet Andersson (2019-2020), Pontus Farnerud (2020-2022), Håkan Mild, tf (2022-2023), Ola Larsson, teknisk direktör (2023-)
Huvudtränare:
Poya Asbaghi (2018-2020), Alf Westerberg, tf (2020), Roland Nilsson (2020-2021), Mikael Stahre (2021-2023), William Lundin/Alexander Tengryd, tf (2023), Jens Askou (2023-2024), Stefan Billborn (2024-)
IFK Göteborg har under flera år saknat en tydlig långsiktig strategi för både sportsliga och organisatoriska framgångar.
Där Malmö FF har implementerat en tydlig strategi för hur de ska dominera svensk fotboll genom att kombinera en stark akademi, smarta värvningar och ett tydligt spelsystem, har IFK Göteborg famlat i mörkret.
Beslut har tagits utan en tydlig plan för hur klubben ska återvända till toppen av svensk fotboll.
Till exempel har klubbens akademi, som en gång i tiden producerade spelare av högsta klass, inte kunnat hålla jämna steg med de bästa i landet.
IFK Göteborg har också haft svårt att skapa en identitet på planen, där taktiska förändringar och brist på kontinuitet har gjort att laget har saknat en tydlig spelidé.
Ledningen för IFK Göteborg har, trots klubbens problem, ofta misslyckats med att erkänna sina egna misstag. I stället för att erkänna att fel har begåtts och att förändringar måste ske, har ledningen ofta försvarat sina beslut och fortsatt på samma väg, trots att resultaten tydligt har visat att något är fundamentalt fel.
Denna brist på självinsikt har förvärrat krisen och har gjort att klubben har fastnat i en negativ spiral.
Ett av de tydligaste exemplen på detta är klubbens tränarrekryteringar. Trots att tränare som Mikael Stahre och Roland Nilsson har visat sig vara otillräckliga för att vända klubbens negativa trend, har ledningen fortsatt att satsa på dem under längre perioder än vad som är försvarbart.
Till skillnad från IFK Göteborg har klubbar som Häcken och Hammarby IF visat större beslutsamhet i att identifiera rätt tränare för att implementera en långsiktig spelidé. Dessa klubbar har inte varit rädda för att göra tidiga tränarbyten om det har behövts, medan IFK Göteborg ofta har agerat för sent.
Ett annat exempel på ledningens misslyckanden är deras överdrivna tro på kortsiktiga lösningar för långsiktiga problem.
Under flera år har IFK Göteborg gjort dyra värvningar av äldre, erfarna spelare i tron att dessa ska kunna vända lagets öde, men dessa värvningar har sällan gett de resultat som klubben hoppats på.
I stället för att bygga ett långsiktigt lag med unga talanger, har klubben förlitat sig på kortsiktiga satsningar, vilket har lett till en ständigt ökad ekonomisk press.
Klubben har också försökt lösa organisatoriska problem med kortsiktiga lösningar, till exempel genom att göra snabba förändringar på sportchef- och tränarpositioner utan att adressera de grundläggande problem som ligger till grund för krisen.
Detta har skapat en miljö där inget beslut känns beständigt, och där ingen långsiktig strategi någonsin får chansen att implementeras fullt ut.
IFK Göteborgs problem har också förvärrats av intern splittring och konflikter inom klubben.
Det har rapporterats om interna motsättningar mellan styrelsemedlemmar, sportchefer och tränare, vilket har bidragit till en ohållbar arbetsmiljö. Detta har gjort det svårt för klubben att arbeta mot ett gemensamt mål och har lett till att beslut ofta har blivit försenade eller underminerade av interna dispyter.
Ett exempel på denna interna splittring är den kritik som Anders Almgren, tidigare styrelseledamot i IFK Göteborg, riktade mot klubbens ledning under 2023. Almgren påpekade att styrelsen hade stora problem med att följa vanlig styrelseformalia och att beslut ofta fattades utan nödvändig uppföljning.
Han menade att detta var ett tecken på att klubbens ledning inte fungerade som den borde, och att detta bidrog till den negativa utvecklingen både sportsligt och organisatoriskt.
Almgrens kritik speglar en större bild av hur IFK Göteborgs ledarskap har misslyckats med att enas om en tydlig riktning för klubben.
I en tid där stabilitet och samarbete skulle vara avgörande för att vända klubbens kris, har interna konflikter och oenigheter gjort det omöjligt att skapa den sammanhållning som krävs för att lyckas.
Framtidens Ledarskap: Vad Krävs för en Vändning?
För att IFK Göteborg ska kunna resa sig ur sin kris krävs det en radikal förändring i klubbens ledarskap. Den nuvarande ledningen har visat sig oförmögen att styra klubben bort från katastrof, och om inget görs snart riskerar klubben att förlora sin position som en av Sveriges största och mest respekterade fotbollsklubbar.
En omstrukturering av ledarskapet är nödvändig för att skapa stabilitet och långsiktighet.
En av de viktigaste faktorerna för att vända klubbens öde är att skapa kontinuitet i ledarskapet. Klubben behöver en långsiktig vision och en tydlig strategi för hur de ska nå framgång igen, och detta kräver att rätt personer på rätt positioner får tid och stöd att implementera sina idéer.
Genom att ge tränare och sportchefer förtroendet att arbeta långsiktigt, kan klubben bygga en stabil grund för framtiden.
En annan viktig del av den nödvändiga omstruktureringen är att skapa en kultur av öppenhet och transparens inom klubben.
Under de senaste åren har det funnits en känsla av att viktiga beslut har fattats bakom stängda dörrar, utan tillräcklig insyn från medlemmar och supportrar. För att återfå förtroendet från dessa grupper behöver klubben vara tydlig med sina planer och beslut, och säkerställa att de har stöd från alla delar av organisationen.
En Ledning På Väg Mot Undergång – Dags Att Avgå?
IFK Göteborgs situation är alarmerande, och det råder ingen tvekan om att klubben befinner sig på en farlig väg.
Under de senaste åren har både sportsliga och ekonomiska misslyckanden staplats på varandra, och den nuvarande ledningen, under Richard Berklings styre, har inte visat sig kapabel att vända skutan.
Trots vackra ord om långsiktiga strategier och omstruktureringar har supportrarna och experterna blivit vittnen till en klubb som sakta sjunker djupare ner i en spiral av kaos och misslyckanden.
Den statistik som presenterats i denna artikel visar tydligt hur IFK Göteborg har fallit bakom sina konkurrenter, både sportsligt och ekonomiskt. Klubben har under Berklings ledning:
- Misslyckats med att implementera en tydlig taktisk spelidé och levererat inkonsekventa resultat på planen.
- Genomfört svaga transferfönster där de saknat förmågan att bygga ett lag som kan konkurrera i toppen av Allsvenskan.
- Visat upp en fortsatt negativ ekonomisk utveckling som sätter klubbens framtid på spel.
Trots dessa uppenbara problem har ledningen fortsatt att förlita sig på vaga löften om förbättringar, men inga konkreta resultat har levererats. Detta har inte bara drabbat laget på planen utan också skapat en djupgående klyfta mellan supportrarna och klubbens ledning.
Supportrarna har trots klubbens dåliga prestationer visat sin kärlek och lojalitet genom att slå publikrekord, men de har nu nått en gräns där deras tålamod har tagit slut.
Trots år av motgångar och sportsliga svårigheter har IFK Göteborgs supportrar varit klubbens mest lojala och passionerade stöttepelare.
De blåvita supportrarna har gång på gång visat sin kärlek till klubben genom att fylla läktarna, även under de tuffaste perioderna. Men i takt med att resultaten har fortsatt svikta, och klubbens framtid känns alltmer osäker, har tålamodet börjat ta slut.
Supportrarnas frustration har vuxit sig starkare och starkare, och det har lett till högljudda krav på förändring på högsta nivå.
IFK Göteborg är en klubb som är djupt rotad i Göteborgs stad och i svensk fotbollshistoria. Supportrarna har alltid haft höga förväntningar på sitt lag, och för många är Blåvitt en symbol för stolthet och framgång. Men under de senaste åren har dessa förväntningar grusats gång på gång.
Från Europaspel och drömmar om SM-guld har klubben nu sjunkit ner till botten av Allsvenskan, och supportrarna har tvingats bevittna en långsam nedgång som känns svår att stoppa.
Berkling har kritiserats för att ha agerat för långsamt och för att ha gjort felaktiga beslut i avgörande stunder. Hans hantering av tränarbyten, transfermarknaden och den interna omstruktureringen har gång på gång visat att han inte har förmågan att ta klubben tillbaka till den plats där den hör hemma – i toppen av svensk fotboll.
Supportrarnas kritik mot hans ledarskap har inte bara handlat om de dåliga resultaten på planen utan om hans oförmåga att vara transparent och kommunicera med dem som är klubbens ryggrad.
Varför ledningen måste avgå
IFK Göteborg behöver mer än bara en taktisk förändring på planen. De behöver en total omstrukturering på högsta nivå – en ledning som förstår klubbens kärnvärden och som har kapacitet att bygga en långsiktig vision för framtiden. För att detta ska ske måste Berklings ledning avgå omedelbart.
För att IFK Göteborg ska kunna rädda sig från den väg mot undergång som de nu befinner sig på, krävs ett nytt ledarskap som kan ge klubben en ny riktning. Det är dags att de nuvarande makthavarna stiger åt sidan och låter någon med en tydlig plan och förmåga ta över och leda Blåvitt in i en ny era.
Klubben har förlorat åratal på grund av felbeslut och misslyckanden. Varje säsong som går utan förändring kommer bara att fördjupa krisen och göra vägen tillbaka ännu längre.
Supportrarna, spelarna och hela Göteborgs fotbollsgemenskap förtjänar en klubb som speglar den passion och historia som Blåvitt representerar.
IFK Göteborg har inte råd att vänta längre. Det är dags att ledningen tar sitt ansvar – för klubbens framtid och för supportrarnas skull. Richard Berkling och hans styrelse måste avgå nu, annars kommer detta sjunkande skepp att fortsätta mot botten.
Källförteckning
Svensk Fotboll (Statistik från Allsvenskan 2023 och 2024 Svensk Fotbolls Officiella Hemsida)
IFK Göteborg (Officiell Hemsida för IFK Göteborg)
Malmö FF (Officiell Hemsida för Malmö FF)
Göteborgs-Posten (Rapporter och Artiklar om IFK Göteborg)
Aftonbladet (Nyheter och Intervjuer om IFK Göteborg)
Expressen (IFK Göteborg och Allsvenskan Nyheter)
Fotbollskanalen (IFK Göteborg Artiklar)
StatsBomb (Fotbollsanalys och Avancerad Statistik)
Wyscout (Spelar- och Laganalyser)
Catapult Sports (Spelaranalys och Fysisk Data)
Capology (Löneinformation och Ekonomiska Data för Fotbollsklubbar)
Transfermarkt (IFK Göteborg – Spelartransfers och Ekonomisk Information)
