Krönika: Tack, Bursaspor!
Ännu en TSL säsong är över och vilken säsong det blev! För Bursaspors del blev det ännu ett oförglömligt år...
Bursaspor startade säsongen på ett strålande sätt. Fem vinster på dem sex första matcherna placerade "Krokodilerna" i tabell-toppen direkt. Vi hamnade i en euforisk glädje, efter åratal av dåliga säsonger så var Bursaspor åter ett vinnande lag... eller det var åtminstone tecken på att något fantastiskt var på gång.
Men inom loppet av ett par veckor kom vi åter ned på jorden och kände igen vårt kära lag som pendlade mellan hjärtattacks-fotboll (Hacettepe hemma) och orgasm-fotboll (Galatsaray hemma). Först skulle tränaren Samet Aybaba lämna kajutan. Aybaba som aldrig blev accepterad av fansen, dels för sitt fega spel och dels för att han var bror till en av dem större hatobjekten fansens ögon.
När Samet avgick var undertecknade på en mini semester i fiendeland, Istanbul (som faktiskt är en fantastisk stad) och min käre vän Rahmi Ertaban skickade ett SMS till mig.
"Grattis till Güvenc Kurtar", stod det och min semester var förstörd. Den natten hällde jag i mig en 70:a turkisk national dryck och lyssnade till "Batsin bu dünya"....
När denne Güvenc tog över, lade mörka moln över min kära hemstad Bursa! 3-5 veckor av konstant tortyr fick fansen bägare att rinna över och denna turist-tränare, som aldrig presterat något i sitt liv, fick snällt packa sin väska efter vinsten(!) över Trabzonspor matchen.
Efter den dagen kom vändpunkten! Styrelsen gjorde kanske det enda riktiga efter 1,5 år styrande och anställde Ertugrul Saglam som huvudansvarig för A-laget. Laget, klubben och fansen hade i åratal suktat efter en människa som Saglam och vilket mottagande det blev...
Ertugrul Saglam skapade ett lag av Bursaspor. Han fick oss att tro på våra drömmar, våra visioner och på oss själva. Veckorna sprang iväg och när vi tittade över axeln så låg våra motståndare bakom oss när ligan närmade sig slutet. Vi var ett topp lag som fruktades av alla. Vem kunde anat det, den där mörka kvällen i Istanbul?!!
När ett par omgångar kvartos var inte längre spekulationer om vi skulle klara kontraktet i ligan, utan Europa cup spel... Ertugrul Saglam hade fått Bursaspor att plocka 36 poäng på 18 liga matcher! Vi hade bara förlorat 2 matcher. Varav en match mot GS där Bursaspor "gjorde" alla målen och den för ett par veckor sedan som Trabzonspor vann efter en mycket tveksam frispark i slutsekunderna.
Vi var väldigt nära att ta den där platsen, som skulle innebära Europa spel för vår del. Tyvärr, så blev det inte så den här gången. Jag ljuger nog om jag säger att jag inte är ledsen men samtidigt är jag stolt över att vi kämpade in i det sista, vi försökte men lyckades inte...
Detta var en oförglömlig säsong på många fronter. För vår del var det hela en stor triumf, trots all turbulens och tränar byten.
Jag vill tacka Ertugrul Saglam för att han helt enkelt finns.
Tack till vår tappra och kämpande spelartrupp, ni har förtjänat all respekt i den grönvita tröjan!
Tack till tränarstaben och alla fans som har stöttat laget i våra hjärtan under alla dessa år. Ni ska alla vara stolta över det ni har presterat i år!
Avslutningsvis vill jag citera en vis man:
“Victory is won not in miles but in inches.
Win a little now, hold your ground, and later, win a little more.” -Louis L'Amour-
