Capello misslyckades med allt
Fabio Capellos stenåldersfotboll tog inte Ryssland vidare från gruppspelet i VM. Italienaren kritiserades något enormt i rysk media under fredagen och efter gårdagens 1-1 mot Algeriet är det många som kräver ett byte på förbundskaptensposten.
Efter ett lyckat kval där Ryssland förvisso inte underhöll, men ändå hade ett offensivt spel, var förväntningarna hyfsat stora inför VM. Med Roman Sjirokovs skada försvann en del av optimismen, men avancemang från gruppen var målet och något man faktiskt kunde kräva även utan Sjirokov. Efter gårdagens 1-1 mot Algeriet står det klart att Ryssland misslyckades med sitt mål och idag är kritiken mot laget och Fabio Capello inte nådig. Flera av tidningarnas krönikörer vill se ett byte på förbundskaptensposten och vissa menar att Ryssland måste förändra sin fotboll i grunden och att ett byte av förbundskapten inte räcker.
Ryssland hade inget superlag i Brasilien, men truppen var ändå tillräckligt stark på pappret för att kunna ta sig vidare. Det kan nog de flesta enas om. Men Capello misslyckades med allt från taktik till byten. Och när Ryssland skulle jaga ett segermål mot Algeriet - då slängde han in Maxim Kanunnikov, en spelare med 3 ligamål den här säsongen. Hemma i Ryssland satt Artem Dzjuba och undrade varför hans 17 ligamål inte räckte till en plats i truppen.
Ända från premiären mot Sydkorea kändes det som att Capello inte hade lärt sig av misstagen han gjorde som Engelsk förbundskapten. Då skickade han ut ett ultradefensivt lag i samtliga tre gruppspelsmatcher och snubblade sig vidare från 2010 års svagaste grupp med endast fem poäng. Nu mönstrade han ett defensivt lag i Rysslands VM-premiär mot ett Sydkorea som visade sig vara kanske hela VMs sämsta lag. Igor Akinfejev gjorde visserligen en prakttavla, men det var först efter den som Ryssland började spela offensiv fotboll. Och det finns ingenting som säger att Ryssland hade vunnit den matchen utan Akinfejevs Pat Bonner-liknande ingripande.
Alexander Kerzjakov & Igor Denisov kom in från bänken i premiären och satte fart på det ryska laget och räddade också en poäng. Alla som såg den matchen noterade vilken skillnad det var med Kerzjakov & Denisov på planen - ändå återfanns bägge två på bänken i kommande match mot Belgien.
Den försiktiga taktiken mot Belgien var väntad och det är klart att många andra hade gjort som Capello och siktat på 0-0, men med premiären i färskt minne var den offensiva delen av spelet mot Belgien en enda lång plåga att följa. Tongångarna hade naturligtvis varit annorlunda ifall Origi inte satt 1-0 i den 88:e minuten, men de två defensiva och fega insatserna i premiären och den mycket märkliga laguttagningen hade redan lett till en kritikstorm mot Capello. Den första han behövt utstå som rysk förbundskapten.
Startelvan mot Algeriet var mer offensivt balanserad, men det var nästan som att det tidiga ledningsmålet blev till en nackdel för Ryssland. Man backade hem och överlät initiativet till Algeriet som förvisso inte skapade speciellt mycket, men som tilläts kontrollera spelet och tillslut var det bara en tidsfråga innan man skulle kvittera. Ryssland fick till en OK jakt på ett 2-1 mål, som ännu en provokation på att man faktiskt kan spela offensiv fotboll ifall 68-årige Capello hade tillåtit det.
Den fega taktiken i matcherna var ett stort misslyckande från Capello vars ryska landslag spelade så långt ifrån "modern fotboll" man bara kan komma.
Laguttagningarna var även de ett enda stort haveri. Han valde att satsa på Aleksandr Kokorin som ensam forward i ett defensivt 4-5-1. Kokorins matcher som ensam forward i klubblaget de senste två åren kan räknas på en hand och det var ett enormt slöseri att spela honom på en så isolerad och ovan plats. I en mer fri roll i ett 4-4-2 behövde han sex minuter på sig att göra mål mot Algeriet.
Att Alexander Kerzjakov bara fick starta en match och totalt bara spela lite mer än 1,5 timme i turneringen är inget annat än tjänstefel. Kerzjakov må inte vara den mest kliniska av avslutare, men han var Rysslands bästa målskytt i kvalet och det var han som räddade poäng i premiären mot Sydkorea. Dessutom är Ryssland alltid bättre när han är på planen och det är bara att titta på antalet avslut man har med Kerzjakov i VM än vad man har utan honom på planen för att se vad han tillför. Efter att Capello valt att ersätta Kerzjakov med Kanunnikov i matchen mot Algeriet hade Ryssland noll avslut mot mål.
Igor Denisov var en annan som märkligt nog petades för Denis Glusjakov. Den sistnämnde gjorde ingen lyckad insats i premiären och det var märkbart hur mycket bättre Ryssland blev när han ersattes av Denisov. Ändå tog det till andra halvlek av matchen mot Algeriet innan vi fick se Denisov på planen igen. Även då tyckte jag att han överglänste Glusjakov tidigt. Framförallt erbjuder Denisov ett snabbare passningsspel, något som Ryssland verkligen saknade under hela turneringen.
Med den minst sagt negativa inställningen till Denisov & Kerzjakov, och det faktum att Capello lämnade Alexander Anjukov kvar på hemmaplan inför turneringen behöver man inte vara särskilt konspiratorisk för att gissa att det ligger något mer än det sportsliga bakom petningarna. De tre nämnda spelarna hade stora problem med Capellos landsman, Luciano Spalletti, och Dinamo Moskvas f.d. tränare, Dan Petrescu, sa nyligen i en intervju att Denisov och Capello inte var bästa vänner.
Capello kan ursäktas för att hans nyckelspelare och lagkapten, Roman Sjirokov, inte kunde spela VM p.g.a. skada. Att Sjirokov skulle saknas förstod nog alla, men att hela anfallsspelet skulle falla ihop utan honom hade nog ingen kunnat förutspå. Och att Igor Akinfejev skulle ha de 10 värsta dagarna i hans karriär under VM - det är givetvis inte heller Capellos fel.
Men Capello använde en taktik som gjorde laget extremt sårbart för minsta lilla misstag. Igor Akinfejev ska kunna göra en tavla mot Sydkorea utan att kostar Ryssland avancemang. Domarna ska kunna missa att Alexej Kozlov ska ha frispark innan Algeriets 1-1 utan att Ryssland åker ur p.g.a. den efterföljande frisparken.
I rysk media får Capello ta den tyngsta smällen. Sport-Express skriver att "spelarmaterialet är inte det bästa, men det finns ingen anledning till att vi ska spela en så tråkig fotboll. Varför betalar vi Capello en enorm lön om det är såhär Ryssland ska spela fotboll? Vem vill då gå och titta?"
Sovsport menar att det till "100% är Capellos fel att vi åker ur. När han säger att Ryssland spelade bra är det hån mot landets supportrar. Det fanns ingen idé, ingen matchplan. Bara kaos".
F.d. landslagsmannen och numera assisterande tränare i Zenit, Sergej Semak, konstaterar för Sports.ru att "rysk fotboll är i kris. Vi har väldigt mycket som måste göras och det måste börja underifrån. Över hela landet finns det bra möjligheter för ungdomar att utvecklas, men vi måste lära oss hur vi ska utveckla dem".
Capello själv skyllde fiaskot mot Algeriet på domarna och en laserpekare. Tidigare har han gnällt på att det är för få ryska spelare flyttar utomlands, utlänningsregeln & att det bara är 16 lag i högsta serien.
Allt det förtroende som Capello byggde upp i kvalet har nu raserats. Det ryska landslagets popularitet är återigen nere på noll i hemlandet, precis som efter EM 2012 men den här gången är det inte p.g.a. en arrogans bland spelarna, utan för att laget helt enkelt spelat för tråkigt. Det är inte direkt första gången som Fabio Capello kritiserats för sin fotbollsfilosofi. Går resultaten lagets väg, då är det ok. Men går resultaten dåligt, då faller man tungt ifall man haft en så defensiv inställning som Capello predikat under hela sin karriär.
Får han sparken? Tveksamt. Ryssland har investerat enorma pengar och ett nästan ännu större förtroende i Capello genom att skriva kontrakt med honom över VM 2018 att jag knappast tror man har råd.
Fabio Capello är givetvis ingen dålig tränare, men hans filosofi om hur fotboll ska spelas fungerar inte år 2014. I kvalet till VM var Ryssland inte direkt underhållande, men då hade man åtminstone ett offensivt spel.
När man väl kom till Brasilien verkade ambitionen vara att hålla nollan och råka snubbla in något framåt. Jag tycker att man kan kräva mer av en tränare som tjänar över 80 miljoner kronor om året.
