KLUBBHISTORIK
KLUBBINFORMATION
Officiellt namn: Gradjanski Nogometni Klub Dinamo Zagreb
Smeknamn: Modri/ Plavi (De blå), Plavi lavovi (De blå lejonen)
Grundades: 26 april 1911 (9 juni 1945 som Dinamo)
President: Mirko Barišic (2000-)
Tränare: Zoran Mamic (okt 2013-)
Arena: Maksimir
Arenakapacitet: 39 000 åskådare
Färger hemmaställ: Helblått
Färger bortaställ: Helguld
Färger tredjeställ: Helmarinblått
Tröjtillverkare: Puma
Huvudsponsor:
Bästa ligaplacering: 1:a (15 ggr)
Sämsta ligaplacering: 7:a (2004/05)
Främste målskytt genom tiderna: Igor Cvitanovic (302 mål)
Flest mål på en säsong: Eduardo da Silva (34)
Flest matcher genom tiderna: Dražen Ladic (802 matcher)
TROFÉSKÅPET
LIGATITLAR [25]
Kroatien [15]
1993, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2003, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014
Jugoslavien [4]
1948, 1954, 1958, 1982
Oberoende staten Kroatien [1]
1943
Kungariket Jugoslavien [5]
1923, 1926, 1928, 1937, 1940
CUPTITLAR [20]
Kroatien [12]
1994, 1996, 1997, 1998, 2001, 2002, 2004, 2007, 2008, 2009, 2011, 2012
Jugoslavien [7]
1951, 1960, 1963, 1965, 1969, 1980, 1983.
Oberoende staten Kroatien [1]
1941
SUPERCUPTITLAR [5]
Kroatien [5]
2002, 2003, 2006, 2010, 2013
INTERNATIONELLA TITLAR [2]
Mässcupen (föregångaren till UEFA-Cupen) [1]
1967 (även i final 1963)
Balkan Cup [1]
1977 (Dinamo deltog bara vid detta tillfälle).
KLUBBHISTORIK
Under våren 1911, medan Kroatien fortfarande var en del av Österrike-Ungern, missnöjda med sin status och position genom åren försökte alltid kroaterna hitta sätt att uttrycka sin kärlek till landet och behålla hoppet om självständighet. I april 1911 var det stora samtalsämnet bland fotbollsälskare i Zagreb, det ryckte som gjort gällande att en ny ungersk fotbollsklubb skulle bildas. Klubben skulle tillhöra det ungerska fotbollsförbundet och inte den Kroatiska Sport Associationen, som övriga Zagrebklubbar gjorde vid den här tiden. Detta ledde till en revolt, som yttrade sig på så vis att man bildade en ny fotbollsklubb innan den ungerska hunnit komma till. Prvi Hrvatski Gradjanski Športski Klub Zagreb (Första Kroatiska folkets Sportklubb Zagreb), bildades 26 april 1911, utav Andrija Mutafelija och ett gäng studenter på ett värdshus vid Petar Preradovics torg. Som namnet förtäljer var Gradjanski tilltänkt alla medborgare, oavsett samhällsklass.
Till en början var matchtröjorna orangea med gula kragar och senare upp till 1918, blå-gulrandiga. Efter Första Världskriget valdes en helblå mundering till klubbens officiella färg, vilket stått sig fram tills i dag. Laget spelade sin första match 21 maj 1911 mot HAŠK, men det nybildade och oerfarna Gradjanski, förlorade med 5:1, trots det reservbetonade motstånd de möte. Cirka två månader efter bildandet, kom så den första segern, mot Croatia 6:1. Året därpå spelade man i det kroatiska och slovenska mästerskapet, övriga deltagare från huvudstaden var HAŠK, Concordia, Croatia och Zagreb. Under 20- och 30-talet fanns klubben med i Kungariket Jugoslaviens högsta serie. Klubben medverkade även vid flera tillfällen i MITROPA-cup (första internationella cupen för klubblag). Även åtskilliga vänskapsmatcher spelades, där bortavinsten mot Barcelona 0:1, mållösa mötet med Brasiliens landslag 1943, samt 5:1 vinsten 1936 mot Liverpool är noterbara. Efter att Kungariket Jugoslavien slutat existera 1941 spelade Gradjanski i den Oberoende staten Kroatiens liga, fram till 1945.
Mitten på 40-talet
Klubbens tuffaste tid kom direkt efter det Andra världskriget, när folkrepubliken Jugoslavien bildades. Den 19 maj 1945 såg landets kommunistiska regim till att förbjuda Gradjanskis existens tillsammans med de övriga Zagrebklubbarna Concordia och HAŠK. Regimen brände klubbarnas arkiv och en ny statlig klubb bildades den 9 juni 1945 med namnet NK Dinamo Zagreb. (Namnförslaget kom från Ivica Medaric, en före detta Gradjanski och HAŠK-spelare). Márton Bukovi, den legendariske Gradjanski-tränaren, fortsatte i Dinamo tillsammans med de flesta Gradjanski-spelarna. Likaså anslöt spelare från det andra förbjudna Zagreblaget, HAŠK, medan de absolut bästa spelarna, Stjepan Bobek, Miroslav Brozovic, Franjo Glaser och Florijan Matekalo tvingades förena sig med den nybildade jugoslaviska arméklubben FK Partizan Belgrad.
Dinamo fortsatte även spela på Gradjanskis dåvarande arena vid Koturaška fram till flytten till Maksimir. Man behöll också den blå tröjfärgen, där det Dinamoemblem som togs i bruk 1969 är baserat på det Gradjanski bar.
1980- och 90-talet
Precis som Gradjanski under Österrike-Ungerntiden, stod och förknippades med kärleken till Kroatien, började så också Dinamo att göra alltmer i Jugoslavien. Dinamo var mer än en vanlig fotbollsklubb. Klubbemblemet med det rödvitrutiga kroatiska riksvapnet, blev en symbol för det tysta men kraftiga missnöjet med den ständiga serbiska dominansen i vad som skulle vara ett gemensamt land. Att vara Dinamosympatisör, betydde att man var stolt över sin härkomst, och ville bevara sitt ursprung för framtiden, med förhoppningar om att det kroatiska folket återigen skulle leva självständigt.
1992 byte Dinamo kontroversiellt namn till HAŠK-Gradanski och ytterligare ett namnbyte följde 1993 när klubben "döptes" till NK Croatia Zagreb. Namnbytet sågs som ett politiskt drag från den kroatiska presidenten Franjo Tudjman och hans regeringen i det nyligen självständiga Kroatien. Målet var att distansera sig än mer från det kommunistiska Jugoslavien man blivit fri ifrån. Namnbytet accepterades dock aldrig av fansen och speciellt inte av Bad Blue Boys, klubbens hetlevrade supportergrupp. De bojkottade massvis utav matcher och vid dem de ändå valde att närvara hördes alltid hyllningstoner till Dinamo från deras norra läktare. Kampen mellan BBB och landets regeringen kom att pågå i cirka sju år, fram till år 2000, närmare bestämt den 14 februari då det för dem heliga namnet Dinamo återtogs.
1. HŠK Gradjanski var alltså huvudstadens klubb innan Andra världskriget som följdes av NK Dinamo Zagreb - symbolen av kreationism, under de långa och svåra kommuniståren medan NK Croatia Zagreb skulle symbolisera ett enat, stolt och självständigt Kroatien. Emellertid, som nyligen nämndes, togs Dinamo, namnet som aldrig rederades från BBB:s banderoller tillbaka, och stadens stolthet lever i och med det vidare än idag.
På 100 år har 48 troféer plockats hem, 25 ligamästerskap, 17 Cuptitlar, 8 Supercuptitlar samt Balkan-Cuptiteln från 1977. Men grädden på moset är ändå Mässcuptiteln (en föregångaren till Uefa-cupen, även om de numera inte klassas som samma turnering) från 1967. Gradjanski blev mästare sex gånger (1923, 1926, 1928, 1937, 1940 och 1943). Croatia fem gånger (1993, 1996, 1997, 1998 and 1999) och Dinamo hela femton gånger (1948, 1954, 1958, 1982, 2000, 2003, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013). Croatia vann Cupen fyra gånger och Dinamo tretton, där Croatia tog hem tre dubblar (ligan och cupen) mellan 1996-1998. Troligtvis kommer ingen att kunna överträffa "Modri" från Maksimir, förutom dem själva då förstås!
