Efter VM-lottningen: ”Sto smo dobili, dobili smo"
Ett sus gick genom publiken när sir Geoff Hurst skulle dra den första bollen i den fjärde potten. Det blev om möjligt ännu större när Jerome Valcke visade upp lappen med ordet ”Croatia” inför miljarder människor världen över. Just då förstod undertecknad inte vad det innebar, men efter att ha lugnat sig och studerat grupperna i efterhand blev allt så mycket tydligare. Vi ska spela öppningsmatch i VM. Mot Brasilien. I Brasilien. Det kan knappast bli större.
Det blev således två av tre rätt för undertecknad angående motståndet. Brasilien och Mexiko kommer bli utmaningar av Guds nåde, speciellt det förstnämnda laget, men också det fjärde laget i gruppen, Kamerun. Ett lag som vi är vana vid att se i internationella mästerskap, men som vi inte direkt har någon större koll på rent spelar- och spelmässigt. Samuel Eto’o är fortfarande den största stjärnan i landslaget, men är långt ifrån samma spelare som under sina glansdagar i Barcelona och Inter. Andra profiler i Kamerun är Alex Song (Barcelona) och Jean Makoun (Stade Rennais, tidigare i Olympiakos). Kanske inga jättenamn, men kan säkerligen överraska. Här är förbundskaptenens och stabens roll viktig; skaffa en så bra scouting och uppfattning om dem som möjligt, så att överraskningsfaktorn minimeras avsevärt.
Detsamma gäller Mexiko. Javier ”Chicharito” Hernandez (Manchester United) och Carlos Vela (Real Sociedad) tillhör de mest namnkunniga mexikanska spelarna i Europa, men har inte alls presterat i landslaget på senare tid. Hernandez har exempelvis blivit petad till förmån för spelare från OS-guldlaget 2012, samtidigt som Velas relation till landslaget är mycket ansträngd. (http://espnfc.com/news/story/_/id/1590575/miguel-herrera-says-carlos-vela-ruled-el-tri-recall?cc=5739). Dock kan Mexikos ungdomliga entusiasm och spelglädje ställa till det för många. Här står hoppet till våra spelares mångåriga rutin från viktiga nationella och internationella matcher, som kan väga till vår fördel.
Slutligen Brasilien. Vart ska man börja?
En trupp som fullkomligt kryllar av världsstjärnor, i princip två toppspelare på varje position, en fanatisk hemmapublik, ett spel som baseras på 2002 års stora succé och VM-guld i Japan/Sydkorea, och som i och med Luiz Felipe Scolaris återkomst som förbundskapten, ser ut som en enorm gul-grön framgångssaga som kan sluta i total extas på Maracana den 13 juli. Neymar, Dani Alves, Hulk, David Luiz, Thiago Silva… Listan kan göras oändlig – våra pojkars jobb är att se till att de får tuffast möjliga start, kosta vad det kosta vill. (Läs: Simunic i Belgrad).
Sammanfattningsvis har vi hamnat i en helt godkänd grupp. Som någon nämnde i vårt forum: ”Det kunde varit lättare, men också mycket värre.” Jag är beredd att hålla med till fullo. Den första, spontana reaktionen var att vi hade dragit en nitlott, men vid närmre eftertanke så kan vi, om vi presterar som vi kan göra, ta oss förbi gruppfasen relativt enkelt. Problem kan dock uppstå redan i åttondelen, med motstånd som Spanien, Holland eller Chile. Menmen, det som lever får se, som det så vackert heter.
Hursomhelst så kommer det bli ett mycket intressant gruppspel, med bra matcher, förhoppningsvis fin fotboll från de schackrutiga, men framförallt ett mästerskap utan dess like – inte bara spel- och resultatmässigt, utan också från läktarhåll. Vuvuzelor i Sydafrika 2010 – vågar man hoppas på sambatrummor i Rio till sommaren? En sak är dock säker; det är vi som ska ta Brasilien med storm, och inte tvärtom.
*= ”Vi fick det vi fick”, fritt översatt.
