Beau Jeu-bloggen: Det olösta mysteriet
Tillbaka i Paris efter en heldag i Lille. Det var inte så man direkt hoppade jämfota av glädje när alarmet gick igång efter drygt fyra timmarna sömn för att ta tåget norrut. Under natten hade det varit stökigheter i den idylliska staden mellan ryska och brittiska fans, som trots hot om att bli utkastade från EM inte verkar ha lärt sig sin läxa efter kravallerna i Marseille.
Några spår av dessa kravaller gick dock inte att se, åtminstone inte i centrum. Istället var det en väldigt lugn stämning som rådde överallt med fokus på fotbollen. Slovakerna dominerade antalsmässigt, även om ryssarna blev fler och fler ju mer klockan blev.
Var inne i en butik och spanade på en Ryssland-tröja. Den är ju faktiskt löjligt snygg. Valde till slut att avstå, men inte omöjligt det blir ett köp innan mästerskapet är över. Den majestätiska röda färgen kombinerat med detaljerna i guld är det inte mycket som slår. För att inte prata om emblemet. Kan mycket väl vara EM:s snyggaste tröja.
Lille som stad kändes inte som den hetaste och mest livliga staden direkt. Den andades verkligen kultur och är värd ett besök, men jämfört med Paris har den inte mycket att komma med. Dock betydligt bättre än Lens, som i det närmsta kan liknas med någon av de fantastiskt deprimerade städerna i Ruhrområdet i Tyskland.
Stade Pierre-Mauroy var en ganska så trevlig arena. Efter att ha sett två matcher på mäktiga Stade de France kunde den givetvis inte mäta sig med den franska nationalarenan, men den kändes modern och kompakt. Anmärkningsvärt var att man valde att spela med taket stängt, vilket förde tankarna till den gamla goda tiden när man spelade inomhusturneringar i konstgräshallar runt om i Skåne som ung.
Slovakien var det bättre laget och vann klart rättvist. Trodde inför matchen att Ryssland skulle visa upp sig från sin bästa sida, men det var inte mycket som stämde. Bara det att förbundskapten Leonid Slutsky gjorde ett dubbelbyte i paus säger en hel del. Det var inte förrän Denis Glusjakov reducerade med tio minuter kvar som det blev fart på ryssarna, men det var för sent. Några minuter till och det kunde mycket väl även blivit en kvittering, vilket hade varit grymt orättvist sett till helheten.
Även läktarkampen vann slovakerna. Antar ryssarna var upptagna med att jaga engelsmän, för inte var det många på plats. Det enda som Ryssland vann i det här mötet var när det kommer till nationalsången. Utan tvekan den pampigaste i världen.
Polisen förutsåg vad som skulle ske i stan efter matchen. Trots att man försökte skilja på britterna och ryssarna blev det tydligen nya slagsmål på gatorna. Vi lyckades tack och lov undvika det då vi istället drog till fanzone för att kolla på matchen mellan Rumänien och Schweiz innan tåget tog oss tillbaka till den franska huvudstaden.
I morgon är det dock dags att ta adjö av Paris för den här gången då äventyret fortsätter västerut till Bordeaux och Toulouse. Ska bli härligt att få komma längre ner i landet, där det förhoppningsvis är något varmare. Ska även bli härligt att slippa detta fruktansvärt usla internetet samt kakbuffén i hotellobbyn, som ständigt blivit dagens sista anhalt efter en lång arbetsdag med på tok för lite näringsintag. Vad är det egentligen med fransmän och deras enorma kärlek till socker? Och varför syns det inte på dem? Ett mysterium som lär förbli olöst.
Avslutningsvis då. Frankrike vann igen efter ett sent avgörande. Antar det är så man vinner mästerskap. Tror det bara kommer bli bättre och bättre för ”Les Bleus”. Har ju hela tiden sagt att jag tror vi får se dem i finalen och det står jag fast vid. Ett ruggigt starkt lag som aldrig ger upp.
***
Hoppas kunna bjuda på lite bilder under morgondagen. Tyvärr är det just nu omöjligt att ladda upp på den bedrövliga uppkopplingen. Vi hörs i Bordeaux!