Lagbanner
Beau Jeu-bloggen: På plats i Paris

Beau Jeu-bloggen: På plats i Paris

Elvedin Bašic och Filip Wollin bloggar om EM i Frankrike.

Efter en dag i Stockholm för att slutföra det sista inför vår avresa begav vi oss ut mot Arlanda för att spendera natten på ett närliggande hotell. Kamera, stativ och mikrofon packades ner och därefter väntade några få timmars sömn innan klockalarmet gick igång 04.45.
 
Med blodsprängda ögon och tveksamma frisyrer begav vi oss ut för att ta taxin till flygplatsen. Vädret var strålande med klarblå himmel och strålande sol. Trots det visade termometern under tio grader – vilket var mindre gemytligt att ta del av.
 


Klockan 07.15 lyfte planet från svensk mark med destination Frankrike – där vi kommer hålla till den kommande månaden. Flygresan tog strax under tre timmar och stackars Elvedin lyckades inte få en blund sömn medan mina ögonlock ganska så omgående blev tunga och omöjliga att hålla öppna, vilket min nacke fick känna på när jag vaknade 20 minuter innan vi var framme i Paris. Att sova på ett flygplan är inte det mest komfortabla här i världen vill jag lova.
 
Väl på plats skulle vi hämta ut vårt bagage och lyckades med konststycket att ta oss utanför säkerhetsgaten, där det fanns stora varningstexter om att det var strängt förbjudet att ta sig tillbaka in igen, vilket i så fall skulle resultera i en liten nätt bot på 750 euro. Då vi inte hade vårt bagage med oss trotsade vi reglerna och gick igenom spärrarna. Lyckligtvis för oss blev vi varken stoppade eller bestraffade för vårt brott.
 


Vädret då undrar ni förstås? När vi landade var det grått och disigt, men ju närmare vi kom innerstan, ju finare blev det och när vi nådde hotellet var det strålande sol och säkerligen närmare 25 grader.
 
Under vår färd in mot stan åkte vi förbi Stade de France, som verkligen är ett skrytbygge. Fransmännen har all anledning att vara stolta över sin nationalarena och vi båda ser väldigt mycket fram emot att få besöka den i morgon i samband med öppningsmatchen mellan Frankrike och Rumänien. Räkna med en hel del bilder därifrån.
 


För mig som aldrig tidigare varit i Paris (eller Frankrike för den delen) blev jag snabbt varse om att mer eller mindre alla här röker. Finklädda är de också. De senaste månaderna som boende i Hamburg har jag vant mig vid att se folk i munktröja och missmatchande byxor. Så är det verkligen inte här – tvärtom.
 


Mycket mer än så har vi varken gjort eller sett än. Naturligtvis har vi en lång lista på vad vi ska försöka hinna med under vår vecka i huvudstaden innan det bär av västerut. Trots det tar vi tacksamt emot tips och idéer från er, våra kära läsare, om vad ni vill se och vad vi ska rapportera om. Skriv i kommentarsfältet, skicka ett mejl eller hojta till på sociala medier.
 
Vi gör detta för er skull och hoppas kunna sprida känslan av närvaro även på hemmaplan.
 
Au revoir!

Filip Wollin

 



Veckan kvar

Juni är här och sommarvärmen har äntligen hittat till Hamburg. Uteserveringarna är fulla från tidig förmiddag till sent in på småtimmarna med folk i tunna kläder. Turisterna har tagit över staden och det är numera inget ovanligt att man hör det svenska språket lite här och var.

Om en vecka är jag inte kvar. Om en vecka är jag i Frankrike. Om en vecka är jag i Paris. Om en vecka är jag på Stade de France. Om en vecka är jag på invigningsmatchen av EM 2016.

Tiden har gått fort men snart är det dags och längtan är naturligtvis stor. Tillsammans med min radarpartner Elvedin Basic ska jag bevaka mitt första EM och det kommer bli det största jag hitintills gjort i livet - skulle jag tro.

Vi kommer göra allt i vår makt för att sprida stämningen från mästerskapet till er, våra kära läsare, genom både text och video. Förhoppningvis är ni lika förväntningsfulla som oss och vi hoppas ni orkar ni stå ut med oss i drygt en månads tid. Snart bär det av och allvaret tar vid.

Filip Wollin
 

Den röda pansarvagnen

Ryssland misslyckades fatalt under VM 2014.
I de inleddande EM-kvalmatcherna fortsatte eländet. Tills uppenbarelsen från Volgograd tillträde.

Förbundskaptenen Fabio Capello kunde de italienska noterna men hade svårt att sätta sin stämpel på den ryska fotbollen. Det gick inte alls italienarens väg och till slut fann han exiten när förbundet insåg att EM var i fara.

Då kom han in. Leonid Slutskij som hade jobbat CSKA Moskva till den finaste toppen i rysk fotboll, och nu fick han möjligheten att vända på steken för Ryssland som låg i skiten. Spelarna började lyssna på en tränare som kunde språket och direkt kändes det som att Ryssland hittade en väg som ledde dem förbi Sverige, på en direktplacering.
Resultatet 12-3 i målskilland och fyra vinster i de fyra resterande matcherna talade sitt kyrliska språk.

Det som sedan talar för Ryssland är självförtroendet. Varje ryss andas ett förtroende som är starkt, lite av en nationalistisk anda som ger fördel för spelarna. Artem Dzjuba är en sådan spelare som har gått från ingenting, till allting. Under hela kvalet har den storvuxna anfallaren sprutat in mål för sitt landslag, och dessutom bibehålligt formen i Zenit.

Om Italien har en trio i backlinjen har Ryssland detsamma. Vi kan tro att de har spelat i evigheter, men de ryska "hjältarna" Vasilij Berezutskij, Sergej Ignasjevitj och Dmitrij Kombarov har hållit den röda tråden i styr. Ryssland kommer bli svåra att göra mål på och Leonid Slutskijs detaljrika taktik kommer att sätta skräck i de flesta lag.

Den röda pansarvagnen kommer att chocka många lag. Frågan är bara om det blir en lyckad chock eller ännu ett nytt, fatalt misslyckande.

Elvedin Basic

 

Glöm inte Europas brasar

Många väljer att prata om England, Tyskland, Frankrike och Belgien, med mera. Men vi glömmer Portugal.

Nationen som kallas för "Europas brassar" spelade EM final 2004 och har sedan dess kommit lång i alla mästerskap som de har deltagit i. Det finns en hel bunt med "filmare" i laget som Pepe, Bruno Alves och Nani och Ronaldo. Samtidigt har de en teknik som få landslag i Europa kan mäta sig med. Spanien känns som en jämförelse för att de är grannar, Brasillien för att de har lika fötter och språk. Trots det har Portugal gång på gång jobbat sig lång i mästerskapen och föredmjukat sina motståndare i kvalen.


Bara att nämna Cristiano Ronaldo borde räcka. Men även då glömmer vi spelare som Joao Moutinho, André Gomes, Ricardo Carvalho (Yes, han kan fortfarande) eller varför inte den "avdankade" Ricardo Quaresma. Dessutom växer en ny generation fram av spelare som tillexempel underbarnet Renato Sanches och U21-finalisten förra året, William Carvalho.

Kvalitén finns där och det finns också något annat. Laganda. Portugal har de individuellt duktiga spelarna som också jobbar hårt tillsammans. De flesta har växt upp i slumen, eller på de fattiga gatorna i Portugal, de flesta har spelat i samma ungdomslag eller ungdomslandslag och det finns fler liknelser mellan spelarna.

Därför får vi inte glömma Europas brassar.


Elvedin Basic
 

Blir det talangens sommar?

Ofta är det man hör om talanger som beskrivs som framtidens storstjärnor. Sällan är det samma spelare lyckas bli så bra som journalister och supportrar målar upp dem i tidig ålder.
 
Den här våren har det varit en engelsman som prytt rubrikerna världen över efter en sagolik debut för sitt Manchester United. Givetvis är det Marcus Rashford som jag syftar och det är svårt att inte glädjas och imponeras över hans framfart. Han kom från egentligen ingenstans och är nu en av lagets viktigaste spelare med sina åtta mål, som i de flesta fall varit av största betydelse.
 
Som ett kvitto på sina fina insatser blev han överraskande nog inkallad till det engelska landslaget då han tog plats i Roy Hodgsons preliminära trupp. Efter att ha gjort bra ifrån sig på träningarna fick han chansen från start i fredagens träningslandskamp mot Australien. Efter tre minuter stod det 1-0 till England och vem som gjorde målet? Rashford, så klart.
 


Med en Daniel Sturridge som är osäker på spel hoppas nu många att supertalangen ska få följa med till Frankrike i sommar. För drygt fyra månader sedan visste knappt någon vem han var, nu är han en av fotbollsvärldens störa snackisar och jämförs med några av de allra största genom tiderna. I dagsläget talar det mesta för att han kommer ta plats i den slutgiltiga truppen och det är nästan så jag får nypa mig själv när jag tänker på sagan.
 
Frågan kvarstår dock om succén kommer fortsätta väl på plats. Kommer han ens få någon speltid? England är som vanligt utpekade som ett av länderna som väntas ta sig längst i turneringen och efter deras fina insatser i kvalet finns det för en gångs skull befogenhet till de höga förväntningarna. Hodgson är väl medveten om vad det skulle innebära om han ger Rashford chansen och han inte tar den samtidigt som England förlorar. Det skulle innebära tidningsrubriker där han sågas sönder och samman.
 
Samtidigt vore det extremt kittlande att få se om 18-åringen har det som krävs i ett EM – någonting jag är övertygad att även de bittraste journalisterna håller med om. Personligen hoppas jag verkligen har kommer med i truppen, får chansen i Frankrike och gör det han är bäst på; succé. Jag tror det här kan bli talangens sommar.

Filip Wollin
 

Difensori di Juve

Precis som Zlatan Ibrahimovic brukar säga att Italien är hans andra hem, kan jag nästan känna samma kärlek. För det var italiensk fotboll och de norra delarna av Italien som jag föll för. Med tiden blev även Gli Azzuri en vardag, före både svensk fotboll men också det svenska landslaget.

I avsaknaden av spelare som Paolo Maldini, Gennaro Gattuso eller varför inte Del Piero finns det andra spelare. Tråkigt nog får vi klara oss utan att se geniet Andrea Pirlo och det amerikanska underbarnet Giovinco som bägge två saknas i Contes trupp till EM. Denne Conte som lämnar uppdraget som förbundskapten efter sommaren har mycket att bevisa. Att ta sig vidare från kvalet är en sak, att sedan gå vidare ur gruppen är en självklarhet. Men att komma långt i slutspel är något som inte går att undkomma för italienarna. Pressen är otålig och supportrarnas galna förväntningar blir bara galnare.

Det var kanske där som jag fann kärleken till Italien. Alla dessa förväntningar, en väldigt tunn tråd mellan att falla eller att klara sig i livet. 2006 grät hela Italien av lycka. VM:et var hemma och Camoranesis frisyr var på topp. Nu är det istället andra frisyrer som ska prydda landslaget. Allt från El Shaawarys mowahk till Matteo Darmians morgonfrisyr.

Nog om detta. Trots att veteranerna har lämnat med guldet, spelarna revolutioneras och allt blir bara nyare, finns det ändå ett hopp för truppen som Conte har valt ut. Ingen Balotelli och istället satsar han på klass i form av Graziano Pelle där framme. Dock är styrkan i det defensiva, precis den lagdelen som italienarna länge har förespråkat för. Difensori di Juve, med Buffon i mål och en försvarslinje med Barzagli, Bonucci och Chiellini. Det kommer bli svårt att få håll på denna italienska försvarsmur.

Elvedin Basic
 

Alla dessa bortfall...

Det är knappast något sensationellt som just nu pågår, för exakt så här har det varit inför varje mästerskap jag kan minnas. I stort sett dagligen läser jag om spelare som kommer missa EM på grund av skador och det gör mig verkligen bedrövad.
 
Senast i dag var det den polske mittfältaren Pawel Wszolek som tvingades motta det tunga beskedet efter att ha gjort illa sin arm under ett träningsläger. Dessvärre är han långtifrån ensam att behöva ge upp drömmen om att spela ett EM och tyvärr kommer det med största sannolikhet drabba ytterligare spelare innan mästerskapet drar igång om tre veckors tid.
 
Vincent Kompany, Marco Veratti och Danny Welbeck är bara några av de namn som finns med på listan över spelare som kommer missa sommarens stora fotbollsfest i Frankrike. Det är stora namn som direkt försvagar sina respektive länder och drar ner värdet på turneringen en smula.
 
Dock kan det komma något gott ur det. För andra spelare kommer få chansen i deras frånvaro och vem vet, kanske blir det just de som gör skillnad i slutändan? Det är just det som är så underbart i fotbollens magiska värld, att det titt som tätt föds nya hjältar från ingenstans.
 
Men i grund och botten är det verkligen nedrigt det som just nu pågår...

Filip Wollin
 

Den kroatiska individualismen

Någonstans saknar jag Davor Suker. Anfallaren höjs upp som en legendar i Kroatien och det är svårt att argumentera bort det när det är Suker som har gjort flest mål i landslaget. Nu är det dock andra tider och ett helt annat Kroatien som präglas av spelare från alla europeiska hörn.

Jugoslavien var en världsnation innan det splittrades. Men sedan det splittrades har Kroatien burit sin självständighet med succé. På totalt sex försök att kvala in till EM har landet lyckats fem gånger. Därför är det ingen överraskning att vi får se rutiga Kroatien delta även i Frankrike. De vitröda rutiga tröjorna är en symbol som har inneburit styrka och inspiration för landslaget.

Teknisk finess och kämpaglöd har stämplat det kroatiska spelet i varje landskamp. Med spelare som Darijo Srna, Luka Modric, Ivan Rakitic och Mario Mandzukic har Kroatien hittat ett spel som ger resultat. Det ska dock sägas att det blev aldrig något lätt kval för nationen som bytte tränaren Niko Kovac (tidigare spelare) mot 62 årige gamle Ante Cacic som tog över med två matcher kvar. Det som Ante Cacic fick framgång för i landslaget var att han lyckades omvandla negativitet i laget till motivation vilket gjorde att de till slut lyckades kvala in till EM.

Kroatien har tidigare aldrig haft ett sådant här individuellt skickligt lag på papperet. Det är också det som har varit problemet för Ante Cacic mannar som har haft enkelt för det individuella men inte det kollektiva. För att Kroatien ska lyckas är det viktigt att gruppen är tightare och samspelt. Pressen och förväntingarna i år är extra höga med tanke på att både Serbien och Bosnien inte kvalade in.

Därför blir Kroatien en presentatör för bollplanket på Balkan i sommar. Om kollektiven och gruppens mentalitet kan samverka blir Kroatien ett lag att räkna med.

Elvedin Basic
 

Framtiden är här

Så var även Spanien och Tysklands trupper presenterade och det är just de sistnämnda som jag tänkte ägna detta blogginlägg åt.
 
Joachim Löw är allt annat än känd för att bjuda på överraskningar i sina laguttagningar och jag ska erkänna att jag inte hade trott på några oväntade namn trots att fyra av de 27 spelarna i den preliminära truppen ska bort innan det bär av till Frankrike.
 
Men när namnen väl radades upp fanns Leroy Sané, Joshua Kimmich, Julian Brandt och Julian Weigl med. Att Sané tog plats var kanske inte så värst överraskande då han redan gjort sin debut, men de andra tre var det inte många som hade förväntat sig skulle finnas med i Löws tankar inför det stundande mästerskapet.
 
Personligen blev jag väldigt glad och tycker det är på tiden att nya förmågor får chansen att visa upp sig, för om det är något Tyskland har så är det talanger av världsklass. Främst Brandt är jag nyfiken på i landslagsmiljö då han utvecklats enormt den senaste tiden, vilket man klart och tydligt sett när han spelat för sitt Bayer Leverkusen. Även Weigl och Kimmich ska givetvis bli intressanta att se, två spelare som jag med tiden tror kommer ersätta Bastian Schweinsteiger och Sami Khedira när duon väljer att lägga dojorna på hyllan. Vi kan alltså konstatera att framtiden är här.
 
Det enda negativa jag har att säga om truppen handlar om ytterbackarna. Varken Matthias Ginter, Marcel Schmelzer eller Erik Durm blev uttagna. Istället kommer Jonas Hector, Sebastian Rudy, Emre Can, Antonio Rüdiger och Benedikt Höwedes göra upp om de två kanterna – spelare som vanligtvis inte är ytterbackar. Hur Löw resonerade där förstår jag inte, för det har under kvalspelet klart och tydligt visat sig finnas stora problem på just försvarskanterna och det kan mycket väl bli det som fäller Tyskland i slutändan i jakten på titeln.
 
Vilka fyra spelare som blir petade från den slutgiltiga truppen? Jag hoppas det blir Emre Can, Sebastian Rudy, Lukas Podolski och Julian Weigl. Den sistnämnde är jag helt säker på, så även Julian Brandt. De andra två är desto osäkrare, men förhoppningsvis någon av Can eller Rudy. Den 30:e maj får vi svaret.

Filip Wollin
 

Roy har allt att förlora

Englands trupp är officiellt presenterad och självklart saknas det namn. I mina ögon ska Ryan Shawcross och Leighton Baines vara med i truppen med tanke på den kvalité och rutin som de besitter. Men jag säger som Walcott, "jag respekterar Roys beslut". För övrigt är Roy Hodgson en bra förbundskapten, men frågan som alla i England, men också i hela Europa undrar är om Roy kan leda England hela vägen till final.

Det var nu ett tag sedan, ett väldigt bra tag sedan, England gjorde det bra i ett mästerskap. De lyckas alltid utan större problem kvala in till EM och VM. Sedan väl under mästerskapen levererar aldrig England och det är synd kan alla fotbollsälskare tycka, med tanke på att Premier League rankas som världens bästa liga.

Nu är det upp till bevis mister Roy. Det är dags för England att visa Europa att de är ett landslag som i framtiden vill vara med och slås om de allra yttersta platserna i turneringarnas slutstationer. För det räcker längre inte ens visa att de är bättre än de övriga brittiska länderna som har även dem kommit lika långt som England so far.

Jag tror att vi kan förvänta oss ett England som kommer att vara med långt i mästerskapet. Semi-final med den truppen som de har ska inte vara omöjligt. Det var längesedan jag såg en sådan här stark trupp med en stark målvaktsbesättning, snabb backlinje, flertalet olika egenskaper på mittfältet och pålitliga anfallare. Det ser bra ut för Roy trots allt.

Han har allt att bevisa. Men också allt att förlora.

Elvedin Basic
 

Håll ögonen på Polen

Spelartrupp efter spelartrupp presenteras till sommarens EM-slutspel i Frankrike och det är inga dussinlirare som kommer representera sina länder.
 
I fredags var det Polens tur att offentliggöra vilka spelare som kommer dra på sig landslagströjan om mindre än en månads tid. Förbundskapten Adam Nawalka har valt ut 28 spelare och vid en första anblick är känslan att Polen kommer bli att räkna med.


 
Någonting som Polen är kända för sedan några år tillbaka är deras fina målvaktsuppsättning då det fullkomligt kryllar av talangfulla burväktare i landet. Fyra stycken finns med i truppen och samtliga känns heta.
 
Den lagdel som dock får mig att höja på ögonbrynen är anfallet. Robert Lewandowski är utan tvekan den stora stjärnan och 27-åringen är just nu i sitt livs form. I Bundesliga har han den här säsongen mäktat med 30 fullträffar och beger sig till Polen med självförtroendet i topp. Skulle han mot alla odds inte leverera har man även supertalangen Arkadiusz Milik att luta sig mot, som för sitt Ajax den här säsongen stänkt in 21 baljor. Trots att han enbart är 22 år gammal har han hunnit med att göra 24 landskamper och får defintivt betraktas som en nyckelspelare.
 
På mittfältet finns spelare som Jakub Blaszczykowski, Piotr Zielinski och min personliga favorit – Grzegorz Krychowiak. Sevilla-spelaren har gjort en kometkarriär och är en av La Ligas absolut bästa spelare i mina ögon.
 
Försvaret är det som jag skulle vilja påstå är Polens svaga punkt med få riktigt starka namn. Högerbacken Lukasz Piszczek och mittbacken Kamil Glik är de som väntas leda backlinjen och vi såg i kvalet till EM att de allt som oftast lyckades.
 
Polen är i samma grupp som Tyskland, Ukraina och Nordirland. Ett avancemang till slutspelet känns defintivt fullt möjligt och det skulle inte förvåna mig om man tar sig längre än till sextondelsfinal. Jag skulle till och med vilja sticka ut hakan och påstå att Polen har det som krävs för att ta sig till semifinal, om man får allt att stämma.
 
Så håll ögonen på Polen, det kan mycket väl bli EM:s stora skräll.

Filip Wollin
 

Upp till bevis för Frankrike

Jag såg Alexandre Lacazette imponera som talang under sina unga år i ungdomslandslagen. Han skickade motståndarna upp på läktaren för att köpa korv och förra året blev han utseed till årets spelare i franska ligan. För att inte bara nämna att han stod för 21 fullträffar på 33 matcher (skadad under vintern). Men när Didier Deschamps trupp till EM offentliggjordes fanns inte Alexandre Lacazette på pappret. En väldigt konstigt beslut från förbundskaptenen som också valde att stanna hemma med Artem Ben Arfa.

Det är fel att bara vara negativ. Det fanns också namn som är värda at nämna och några av de är Kante från Leicester, Moussa Sissoko och Gignac som numera spelar i mexikanska Tigres. Roligt är att Dimitri Payet fått chansen efter en lysande säsong i Premier League. Didier Deschamps kommer ha mycket att välja på i både anfallet och försvaret, men det är på mittfältet som Frankrike kan komm att bli svaga. Klarar Lass Diarra att jobba lika hårt som förr? Kan Pogba axla nyckelrollen? Självklart finns det mycket kvalité och kreativitet på mitten men frågan är om mästerskapsrutinen finns där.

Frankrike är värdnationen den här sommarne och det ska bli spännande att se om Les Bleus kan ställa sig bakom förväntningarna som medborgarna kräver. Landet har ännu inte imponerat i något stort mästerskap sedan VM-finalen 2006 mot Italien. Då hade man godingar som Zidane, Barthez och Thuram för att nämna några.

Anlednigen till flera års av misslyckanden har varit omorganisationen i landslaget med både ledarna och spelarna. Landslaget har föryngrats med spelarestjärnor som Coman, Pogba och Varane. Det var inte många i dagens trupp som fanns med 2008 i EM 2008 tillexempel.

Det har fungerat i träningsmatcherna. Nu är det upp till bevis när EM ska spelas, Tricolore.

Elvedin Basic
 

Tre förändringar jag velat se

Så, nu är landslagstruppen presenterad och som vanligt råder det delade meningar hos det svenska folket. Vissa är nöjda och belåtna med de spelare Erik Hamrén valt medan andra hade tänkt och gjort helt annorlunda.
 
Just nu framstår alla fotbollsentusiaster i Sverige som experter och det känns egentligen ganska monotont att själv ge mig in i debatten. Men jag kan inte låta bli och tänkte helt enkelt i detta blogginlägg ge min syn på uttagningen.
 
Om vi börjar från början så finns det inte så mycket att säga om målvaktssidan. Tre målvakter skulle med men förmodligen är det bara en som kommer spela, och det är Andreas Isaksson. Om han mot all förmodan skulle tvingas avstå kommer Robin Olsen stå och skulle han i sin tur falla bort är det upp till Patrik Carlgren. Säga vad man vill om Carlgren, men i min värld är han helt rätt val med tanke på vad han kan ha framför sig.
 
I försvaret saknar jag givetvis Oscar Wendt, precis som majoriteten. Jag som slaviskt följer Bundesliga kan inte förstå hur han inte blir uttagen då han utan att överdriva tillhör topp fyra bland vänsterbackarna i ligan. Vem hade jag då velat peta? Martin Olsson. Inget ont om honom, men i jämförelse med Wendt har han inget att komma med. I övrigt känns backlinjen okej, även om jag saknar Alexander Milosevic.
 
Mittfältet är väl egentligen Sveriges starkaste lagdel sett till kollektivet. Erkan Zengin och Sebastian Larsson har dock ingenting där att göra och istället tycker jag Robin Quaison och Sam Larsson skulle fått chansen. Två unga och hungriga spelare som jag tror hade gjort skillnad. Enda fördelen med Sebastian Larsson är att han kan spela på flera positioner, men man hade defintivt klarat sig utan honom.
 
Zlatan, Berg, Guidetti och Kujovic på topp gillar jag. Finns inga bättre anfallare just nu och det är solklart att det är de fyra som ska följa med.
 
Chanserna för Sverige sett till truppen då? Inte stärktes de i alla fall jämfört med tidigare. Jag vidhåller fortfarande att det kommer bli oerhört tufft. Det är många som underskattar Irland, som i mina ögon är ett litet snäpp bättre än Sverige. Skillnaden där kan mycket väl bli Zlatan Ibrahimovic, annars tror jag det blir tufft. Väldigt tufft. Men mer om Sveriges chanser längre fram i tiden.
 
Det här är alltså mina egna tankar gällande truppen och för att summera det hela är jag ändå helt okej med den. Jag kan inte påstå att jag är något större fan av Hamrén, men jag känner ändå någonstans att jag får lite på honom som förbundskapten. Om drygt en månad har vi svaret på om det var befogat eller inte.

Filip Wollin
 

Mr. Lagerbäck

Det glädjer mig att se att Lars Lagerbäck väljer att satsa på allsvenska spelare. Någon skulle nog säga att han inte har några val men den isländske förbunskaptenen gör ändå satsningarna och lär nog inte vara besviken. Från allsvenskan är det Ögmundur Kristinsson, Birkir Saeversson, Kárí Árnason, Rúnar Sigurjónsson och Vidar Kjartansson som har fått chansen under kvalet.

Inte med Arnór Traustason i alla fall. Spelaren som tillvardags har en viktig roll i IFK Norrköping gjorde mål i bägge träningslandskamperna sist mot kvalificierat motstånd. Mittfältaren uttryckte en stor glädje när han fick kallelsen och det ska mycket till för att Traustason åtminstone inte får chansen under Europamästerskapet.

Lars Lagerbäck har också meddelat att det här blir hans slutliga uppdrag på de isländska öarna och det ska bli intressant att se hur Lagerbäck kommer att lyckas. Kvalet gick överraskande positivt och laget har imponerat på ett utomordentligt vis. Island har i och med kvalet in satt sig själva på den europeiska kartan.

Återstår att se om de kan bevisa sitt värde under mästerskapet. Rutinen saknas visserligen men kärnan och moralen är stark i laget. Kan spelarna behålla samma kärna, ryggrad och ändå lyfta fram spetsspelarna som Gylfi Sigurdsson, Birkir Bjarnarson och Alfred Finnbogason. Jag har personligen följt Birkir Bjarnarson och måste säga att det är Islands nästa storstjärna efter legendaren Eidur Gudjohnsen. Offensiva mittfältaren har dominerat i Schweisiska Basel och varit en bidragande spelare i truppen där. Förmodligen kommer vi se Bjarnarson i en större liga efter EM.

Islands chanser? Åttondelsfinalen tror jag på.

Elvedin Basic
 

En månad kvar

I dag är det exakt en månad tills EM i Frankrike drar igång och längtan är givetvis stor hos alla fotbollsentusiaster världen över.
 
För att fira detta drar vi igång vår blogg vid namn ”Beau Jeau-bloggen”, som kort och gott betyder ”vackert spel” på franska. Just franskan är någonting som vi båda kommer vara så illa tvungna att slipa på, för det är nämligen vi två som kommer vara på plats i Frankrike och bevaka mästerskapet för SvenskaFans räkning.
 
Men vilka är vi då? De flitigaste besökarna på sajten har säkerligen sett våra namn passera förbi då och då. Elvedin har sedan 2012 bland annat skrivit intensivt om IFK Norrköping och det svenska landslaget medan Filip de senaste fem åren fokuserat på tysk fotboll i allmänhet och favoritlaget Hamburger SV i synnerhet.
 
Nu växlar vi upp ytterligare ett snäpp och ger oss på allvar i kast med den internationella fotbollen. Tanken och målet är att vi från och med i dag mer eller mindre dagligen ska skriva ett blogginlägg med fokus på EM, där våra egna tankar och funderingar står i centrum. Under resans gång i Frankrike kommer vi hålla er uppdaterade med vad vi gör om dagarna i form av texter, bilder och förhoppningsvis även ett och annat rörligt material.
 
Hoppas ni är med oss på vår färd, för nu kör vi!

Elvedin Bašic & Filip Wollin2016-06-09 14:15:00

Fler artiklar om EM 2016