Beau Jeu-bloggen: Le merveilleux Marseille
Snart två veckor gjorda i Frankrike och åtta städer besökta, tror jag. Det börjar bli svårt att hålla koll på räkningen nu.
Det jag åtminstone vet är att jag just nu befinner mig i ett kvällsljummet Marseille, på en balkong med medelhavet framför mig. Eller ljummet och ljummet. Det är faktiskt varmt. I de tidigare blogginläggen har jag ständigt tjatat på att vädret varit undermåligt, och äntligen har jag fått gehör. Solen har verkligen lyst med sin närvaro.
Hotellet här har pool och det har blivit ett och annat dopp mellan varven. Årets första bad och det är väl minst sagt på tiden.
Annars har det i vanlig ordning blivit en hel del jobb, speciellt nu när vi närmar oss slutet av gruppspelet. Det är faktiskt bara fyra matcher kvar innan slutspelet tar vid och det är nu EM verkligen börjar med sina rafflande utslagsmatcher. Redan nu står det klart att Spanien och Italien kommer ställas mot varandra i åttondelsfinalen och bara den matchen får det att vattnas i munnen. Disciplinerade Italien mot skickliga Spanien kan sluta precis hur som helst.
En match som kanske inte fick det att vattnas i munnen, men som ändå var rolig att bevittna, var den mellan Polen och Ukraina här i Marseille. Vi bor hyfsat nära Stade Vélodrome och kunde därför promenera dit. Väl där möttes vi av en enorm folkmassa dominerad av polacker.
Gatan utanför var fylld med folk och vi spatserade längs med den fram till vi kom till en rondell. Från ingenstans landade fem-sex tårgasgranater bara ett par meter ifrån oss och vi förstod ingenting. I efterhand visade det sig att det nyligen pågått ett internt bråk mellan polska fans, men det verkade redan vara avstyrt när polisen tog till med tårgas. Inte direkt något man förknippar med EM-fest.
Stade de France och Stade de Lyon har gjort avtryck på mig. Men frågan är om inte Stade Vélodrome tar priset som den häftigaste arenan hitintills. Den är verkligen spektakulär och jag kan bara tänka mig hur häftig den är att vara på när Olympique Marseille spelar där. Även nu var det en upplevelse med röststarka polska fans, som tar sig in på topplistan bland EM:s bästa supportrar.
Polen vann som bekant matchen och om det var rättvist eller inte låter jag vara osagt. Båda länderna verkade tävla i att bränna sina chanser, men Jakub ”Kuba” Blaszczykowski visade framfötterna när han knorrade in bollen i den andra halvleken – vilket blev matchens enda mål.
Efter matchen tog vi oss ner mot stranden för att äta middag och bjöds på solnedgång av bara farten. Det känns lite vemodigt att behöva lämna Marseille i morgon, med sina klippor, palmer och ruffiga byggnader. Jag tycker verkligen om staden och hoppas få återvända under slutspelet.
Det är dock ingen dålig ort det bär av till i morgon. Sverige möter Belgien på Allianz Riviera i Nice och självklart kommer vi vara på plats. Nog för att större mirakel skett, men mina förväntningar på en svensk seger är minst sagt begränsade. Oavsett blir det en match att minnas då det kan bli Zlatan Ibrahimovics sista någonsin för det svenska landslaget. Kan inte tänka mig något annat än en enorm hyllning från de blågula supportrarna.
Så, vi hörs helt enkelt i Nice.
Ciao!
