En fredagskväll i Leeuwarden
Här följer en reseberättelse från undertecknads besök i den holländska staden Leeuwarden, där det lokala laget Cambuur i fredags mötte Den Bosch. Matchen var den första inom professionell fotboll som jag har sett utanför Sveriges gränser.
Vad är det enda rimliga att göra som 24-årig utlandsstuderande singelkille på en fredagskväll när man vet att det kommer att supas rätt rejält i studenthuset där man bor och en majoritet av ens grannar är singeltjejer? Jo, att sätta sig på ett tåg och åka drygt sex mil bort för att se en fotbollsmatch i landets näst högsta serie, givetvis! Det var precis vad jag gjorde i fredags, jag köpte nämligen för ett par veckor sen en biljett till matchen mellan Cambuur och Den Bosch i den holländska näst högsta divisionen, Jupiler League, och i fredags var det dags för mig att åka iväg till Leeuwarden, som staden heter där Cambuur kommer från, och se matchen. Nördigt? Absolut! Roligt? Mja, hyfsat i alla fall, skulle det visa sig. Mer intressant än att åka till Camp Nou och se Barcelona köra över typ Sporting Gijón? Utan minsta tvekan!
Först några få ord om mig. Ni som regelbundet frekventerar Världen-sidan här på Svenska Fans känner kanske igen mitt namn från MLS-sidan och möjligen kan man även ha stiftat bekantskap med mig från ett Eurotalk-avsnitt i november förra året. Jag är alltså redaktör för MLS-sidan här på Svenska Fans, men till vardags studerar jag till civilekonom på Stockholm Universitet. Den här vårterminen befinner jag mig dock i Groningen i norra Holland som utbytesstudent.
Vad vet vi om Cambuur och Den Bosch, då? Båda lagen har i modern tid varit uppe i den holländska högstaligan, dock utan att kunna etablera sig där på allvar. Detta gäller i synnerhet Den Bosch som verkligen har varit ett jojolag de senaste åren, så man skulle kunna kalla dem Hollands svar på GIF Sundsvall. Den Bosch (uttalas ”Denn Boss”) kommer från en stad i södra Holland med det lite märkliga namnet ’s-Hertogenbosch. Deras tröjor påminde väldigt mycket om Åtvidabergs och var således blåa och vita. Cambuur (uttalas ungefär ”Kambyr”) kommer som sagt från staden Leeuwarden i norra Holland. Deras arena har det trista namnet Cambuur Stadion och ligger hyggligt centralt i staden. Klubbfärgerna är gula och blåa. Båda lagen låg inför den här matchen på den övre halvan av tabellen med god chans att nå playoff.
Från Groningen tar man sig lämpligen till Leeuwarden med tåg. Med snabbtåget (”sneltrein” på holländska) är man där på fyrtio minuter och när jag anlände till Leeuwarden möttes jag av en oväntat bitande kyla och en bussterminal som Gud tycks ha glömt. Förutom att den inte var särskilt estetiskt tilltalande var den också väldigt rörig och den information som gavs på de digitala skyltarna stämde inte överens med det som angavs på de analoga. Efter visst om och men kom jag ändå med en buss. Jag visste namnet på hållplatsen som jag skulle gå av vid men högtalarsystemet i bussen, genom vilket hållplatserna ropades ut, var minst sagt undermåligt så man hörde inte alls vad som sades. Det fanns heller ingen sån där digital skylt i bussarna, som det finns i t.ex. Stockholm, som anger vilken som är nästa station. Jag frågade då en kille som satt på raden bredvid mig om han visste när vi skulle komma till min station. Han verkade inte helt bekant med staden men sa att ”I will check” och han sa även att han skulle meddela mig när vi kom dit. Detta kändes förstås betryggande så jag lutade mig bakåt och inväntade den här killens instruktioner, men denne unge man skulle visa sig allt annat än pålitlig för när jag kort därpå kastade ett öga ut genom fönstret och såg att bussen precis lämnat hållplatsen där jag skulle ha gått av så säger jag något i stil med ”Oh shit, there it was” varpå han svarar ”Oh, sorry, I wasn’t looking”. Just att han skulle titta trodde jag liksom var hans hela uppdrag i vår överenskommelse, men ack så fel jag hade! Jag fick således kliva av en station senare, som visade sig vara ganska långt bort, och gå tillbaka. Med Google Maps-kartan över området i färskt minne, samt även ett rätt skapligt lokalsinne, lyckades jag dock hitta fram till arenan. Det är dock ingen avundsvärd situation att vara vilse i en stad som man bara för några veckor sen knappt visste existerade! ”Nu är det över för min del” hann jag tänka både en och två gånger. Intressant med tågresan till och från Leeuwarden var för övrigt att det inte förekom någon biljettkontroll, så en del av mig kände att mitt biljettköp inte var några speciellt väl investerade arton euro. Å andra sidan ska man absolut inte tjuvåka och att kunna gå och lägga sig med gott samvete är som bekant ovärderligt.
När jag kom innanför biljettkontrollen på arenan stod där några lokala eldsjälar med någon slags insamlingsburkar och utan att ens veta vad jag gav pengar till stoppade jag ned en euro. Bedrövelsen av min karaktärslöshet fullkomligen sköljde över mig när jag sen reflekterade över att jag äger en nyligen inköpt FC Groningen-t-shirt och samtidigt inte bara går på en match med en lokalrival utan också skänker pengar till en insamling vid arenan. Jag hoppas i alla fall att pengarna går till något bra ändamål, så att det inte visar sig att jag skänkt pengar till typ Hollands motsvarighet till Nationaldemokraterna. Jag tar visserligen holländskakurser här nere, men mina kunskaper är ännu inte tillräckliga för att kunna lista ut vad exakt jag skänkte pengar till. Min plats på läktaren var rätt okej, men det var på första raden så det var lite för långt ner och därmed uppfattade man inte riktigt vad som hände vid andra långsidan när bollen var där. Ett annat minus var att det var ett jävla spring framför mig så sikten blev skymd en del. Det var en oerhörd massa barn omkring mig, troligen för att jag satt på familjeläktaren, och när en och samma unge hade fram och tillbaka framför mig tre-fyra gånger bara i första halvlek tänkte jag i en mikrosekund ”Nej, nu åker jävlar i mig krokbenet fram snart!” men jag behärskade mig som tur var.
Så till matchen. Första halvlek var en överlag rätt ojämn historia där Cambuur dominerade kraftigt. Det var kanske inget fantastiskt anfallsspel från deras sida, men deras defensiv var klockren och Den Bosch kom knappt till några farligheter alls. Högerbacken Wout Droste imponerade stort på mig, både defensivt och offensivt. I första halvlek, när jag hade honom precis framför mig, skulle jag säga att han var så gott som felfri och han tycktes leva efter devisen att ”Man kan aldrig göra för många Cruyff-finter”. Eftersom jag själv är gammal ytterback och ingen speciellt bra sådan uppskattar jag högklassigt ytterbacksspel. Även mittbackarna Léon Hese och Martijn van der Laan var riktigt bra, den sistnämnde var en liten och ettrig spelare med Michael Bradley-utseende men spelmässigt mer lik Lúcio, på så sätt att han flera gånger under matchen avancerade framåt med bollen från sin mittbacksposition. Tyvärr fick Léon Hese, som var en mer biffig herre av mer klassisk mittbackstyp, bryta matchen redan i första halvlek på grund av vad som såg ut att vara en knä- eller vristskada. Inhopparen Alim Öztürk skötte sig bra, men bjöd Den Bosch på en bra chans i slutet av första halvlek då hans hemåtnick mot målvakten blev lite väl lös. En spelare i Cambuur som blandade och gav en del var mittfältaren Oguzhan Türk, gissningsvis bror till den nyss nämnde inbytte mittbacken med samma efternamn. Han kändes som en holländsk-turkisk version av Sebastián Castro-Tello, på så sätt att man flera gånger kände ”Oj, han är ju riktigt teknisk och farlig i offensiven, varför spelar inte han i ett bättre lag?” för att en minut senare sucka högljutt åt att han gjorde det alldeles för svårt för sig och tappade bollen på mittplan. Ett mål gjordes i första halvlek, och målskytt var Cambuurs anfallare Martijn Barto, som drog till på halvvolley ungefär från straffområdeslinjen och bollen satt där den skulle utan chans för målvakten i Den Bosch. Cambuur hade tidigt i matchen haft en boll i mål men det målet godkändes inte på grund av en knuff i ryggen på en Den Bosch-försvarare som inte såg så farlig ut, tyckte jag. Målskytten Barto ersatte i den här matchen den något rundlagde veterananfallaren Mark de Vries, som tidigare har spelat i bl.a. Leicester; Leeds och Dundee United, som jag tror var avstängd.
I halvtid var det någon slags jippomatch mellan två lokala lag av Grunden Bois-karaktär, jag gick dock och spanade in arenan lite och passade även på att gå på toaletten. Det var ingen av de mer trevliga upplevelserna i mitt liv, tyvärr. Uppskattningsvis 70 % av golvet var täckt av vad jag bara kan utgå från var andra herrars urin och där och då ångrade jag att jag hade på mig ett par ganska dyra skinnskor.
Andra halvlek drog så småningom igång, och efter att jag släppt förbi mig Gud vet hur många människor som åt på den holländska specialiteten pommes frites med majonnäs och där man i flera fall kände ”Men snälla du, behöver du verkligen mer transfetter?!”, kände jag att Den Bosch hade tagit sig i kragen en aning. Precis i slutet av första halvlek hade de lite mer att säga till om, och det blev inte bättre för hemmalagets del av att deras målvakt Robbert te Leuke envisades med att slå bedrövliga utsparkar lågt och rakt på Den Bosch-spelarna. Till hans försvar ska sägas att han hade ett fantastiskt snyggt tillslag, och jag är en man som uppskattar snygga tillslag. Än idag har jag aldrig sett någon målvakt med ett mer estetiskt tilltalande tillslag än Ante Covic under hans tid i Hammarby. Mycket av andra halvlek gick för min del åt till att kolla på klockan för att vara säker på att jag skulle hinna med min buss tillbaka till tågstationen, så att jag skulle hinna med det snabbaste tåget tillbaka till Groningen. Detta lyckades jag med, men det kom till priset av att jag fick resa mig upp och gå i rask takt från arenan direkt när domaren blåste av matchen, som Cambuur till slut vann med 1-0. Den Bosch kan tacka sin målvakt Kevin Begois för att förlusten inte blev större än så, för han gjorde flera bra räddningar under matchens gång. Möjligen hade jag önskat mig lite fler mål, eftersom de inhemska matcherna i Holland då och då bjuder på riktiga målkalas à la PSV – Feyenoord 10-0 häromåret eller Zwolle – Telstar 7-3 tidigare under den här säsongen.
Vad tar jag då med mig från det här? Tja, det var kanske inte någon livsförändrande fotbollsupplevelse precis, men kvällen var hyfsat trevlig i alla fall. Det var första gången jag såg professionell fotboll utomlands, så det är ju något som är värt att komma ihåg. Sen att det var en logistisk prestation värdig en OS-invigning att komma på rätt buss, hitta till arenan, hinna till bussen efter matchen och sen komma med tåget hem till Groningen kändes även det positivt. Det var också kul att stifta bekantskap med duktiga spelare som t.ex. Wout Droste, Martijn van der Laan, och Bob Schepers. Alla de tre är rätt unga så de bör ha många fina år framför sig. Vi får se om något av Cambuur och Den Bosch lyckas ta steget upp till Eredivisie. Vill man följa holländska division ett rekommenderar jag ligans kanal på Youtube, där man kan se highlights från alla matcher, samt hemsidan jupilerleague.nl.
