Montenegro - Rumänien
2 - 0

Ett dåligt Kroatien kryssar

Aldrig har väl uttrycket ”en match med två ansikten” varit så klockren som efter dagens. En stenhård och tuff match slutade rättvist nog oavgjort – för Kroatiens del finns det fortfarande en hel del att slipa på.

Cacics mannar kom till start med endast fem avbytare, varav två av dessa var målvakter. Danijel Subasic ersattes av Hajduks Lovre Kalinic, samtidigt som Dejan Lovren utgick till förmån för Gordon Schildenfeld. Uppställningsmässigt frångick man 3-5-2 och körde istället 4-2-3-1 med Mandzukic som ensam spets. Övriga bortfall från Israelmatchen bestod av Nikola Kalinic och Milan Badelj.

Första halvlek började med stor kroatisk dominans. Försvarsspelet såg nu ut som rena drömmen jämfört med Israel-matchen, Perisic och Brozovic hotade från kanterna och Mandzukic såg både spelsugen och motiverad ut. Tilläggas kan att Ungern hade sitt första skott på mål efter 24 minuters spel.

Ett fantastiskt kombinationsspel mellan Marcelo Brozovic, Ivan Perisic och Mario Mandzukic ledde fram till 1-0 som kom i den 29:e matchminuten. Brozovic med en snygg bollvinst utanför straffområdet, passning till Perisic som utmanar, skickar en passning på bortre och Mandzukic som dyker upp och enkelt kan lägga in ledningsmålet. Något som bådade gott, men som skulle visa sig fallera fullständigt i andra halvlek.

Frågan är vad Bernd Storck gav sina spelare för instruktioner, men den kanske ännu större är vad Ante Cacic INTE gjorde till sina. Ungrarna bytte ut fyra spelare och spelade resterande 45 minuter som om det inte fanns en morgondag. Det kanske mest oroväckande är de kroatiska spelarnas ageranden under press och fullständiga frånvaro av organisation på mittfältet. De ungerska dito käkade i princip upp alla försök till strukturerat spel – andra halvlek spelade Kroatien med en målvakt, fyra backar och en anfallare. Världsklass-spelare som Modric och Kovacic var totalt osynliga.

Det allra största frågetecknet för Ante Cacic bör vara vad Domagoj Antolic överhuvudtaget gör i landslaget. Det är en sak att spela mot Split, Istra och Slaven Belupo, men att steppa upp när ens medspelare lirar i Barca och Real kräver en viss nivå. Antolic är inte ens i närheten av en sådan.

Ska man istället lyfta något positivt bör det vara Mario Mandzukics insats tillsammans med Sime Vrsaljkos. Fanns det några som helst tvivel om högerbacksplatsen är de efter dagens match borta. Mandzukic krigade, armbågade sig fram, skapade ytor och var precis den jordfräs vi har vant oss att se honom vara. Fortsätt så, Mario!

Sime var efter en lite darrig inledning lagets bäste spelare. Stod rätt, värderade sina lägen, stenhård i duellerna och oerhört bolltrygg. En fröjd att se.

Efter att Balasz Dzudszak dunkat in en frispark från 20 meter, spelades resten av matchen i princip av. Många frågetecken kvarstår, och det är med samma, sedvanliga skepticism jag väntar in premiärmatchen mot Turkiet.

Fortsätter det såhär, kan EM vara över innan det ens har börjat.