Ett monumentalt ryskt fiasko
Botten var tydligen inte nådd i Brasilien när ett ultradefensivt ryskt landslag rasade ur VM för två år sedan. Inte heller nåddes den i Oktober samma år när Ryssland tappade poäng hemma mot Moldavien i EM-kvalet. Man skulle vilja tro att gårdagens förnedring mot Wales skulle vara stunden då Ryssland kraschar så hårt att t.o.m. de som styr fotbollen i landet förstår att någonting är fel, men det finns absolut ingenting som pekar på det.
Egentligen har rysk fotboll aldrig mått speciellt bra. Mellan åren 2005 & 2008 vann förvisso två av klubblagen Europeiska titlar och landslaget charmade hela Europa när man spelade sig fram till en EM-semifinal. Men det var inte resultatet utav något hårt, målmedvetet jobb. Det var resultatet utav enorma pengar för klubblagen och en bra generation spelare, alla fostrade i gamla Sovjet, som nådde sin peak under ett halvår. Det ryska lag som tog EM-brons 2008 bars fram av samma spelare som var ryggraden i det Zenit som vann Uefa-cupen samma vår och absolut inte resultatet utav något ryskt träningsprogram. EM-framgången förblindade en hel fotbollsnation och sen dess har det gått spikrakt nedåt. Ryssland missade VM 2010, och har sen misslyckats med att ta sig vidare från gruppspelet i EM 2012, VM 2014 och nu EM 2016. Det sistnämnda ett mästerskap där det var svårare att missa slutspeletet än att ta sig dit.
När andra länder misslyckas så fundamentalt som Ryssland gjorde den här sommaren (eller VM 2014 för den delen) brukar man vidta åtgärder och efter några år är man tillbaka på banan med hjälp utav bra spelarutveckling och bra ledarskap. I Ryssland styrs fotbollen utav idrottsministern vars enda lösning är att dra ner på antalet utländska spelare i den inhemska ligan så att de ryska kan tjäna extra bra pengar, inte behöva bry sig om konkurrens och alltid få speltid. Utlänningsregeln är bara en del utav allt som är fel, men enligt mig, den definitivt största anledningen. Hur många ryska spelare har tagit steg fram i sin utveckling efter att de skrivit på sitt första stora kontrakt? Du kan räkna dem på en hand. De må säga att de vill utomlands och spela med de största spelarna, men inte lika mycket som de vill tjäna en miljon i veckan och bo kvar hemma. Inget landslag har någonsin varit framgångsrikt över längre tid med en så sträng utlänningsregel som Ryssland har - ändå fortsätter man att envisas med den.
Men det är som sagt bara en del utav problemet. Rysk fotboll styrs utav landets idrottsminister som enbart sitter på den posten p.g.a. sina vänskapsband med Vladimir Putin. I vilket annat land som helst hade Vitalij Mutko sparkats ut med huvudet före när han under OS i Vancouver lät skattebetalarna stå för hans och fruns frukost på ett av stadens lyxhotell under en månads tid. Mutko fakturerade hem en hotellräkning på över 300000 kronor men har suttit kvar på sin post sedan dess. Förra sommaren drev han en kampanj om att få bort före detta ordföranden i fotbollsförbundet, Nikolaj Tolstykh, och ersatte honom tillslut med sig själv. Hans första beslut var att skärpa utlänningsregeln till max sex utländska spelare på planen samtidigt och berättade sedan att det var en order från högsta ort - alltså, Vladimir Putin.
Tänk själva hur svenska klubbar hade reagerat ifall Stefan Löfven sagt till Gabriel Wikström att bestäma hur många utländska spelare de allsvenska lagen får ha på planen. Det är helt sinnessjukt, men eftersom att det händer i Ryssland är det som vilket annat beslut som helst.
Nu sket det sig för Mutko och Ryssland ändå, och man skulle kunna tro att han nu får lämna sin post. Speciellt då han, när han tillträdde, högt och tydligt annonserade att han ska vara ansvarig för resultaten. Men Mutko kommer bli kvar, och hans ja-sägare till medarbetare kommer inte våga säga något negativt. Avgående förbundskaptenen Leonid Slutskij, flera spelare och i princip samtliga fotbollsexperter värda namnet i Ryssland har alla vädjat om att avskaffa utlänningsregeln men vad är deras kunskaper och erfarenhet värda i Ryssland? Ingenting.
Och det mest deprimerande i det här totala mörker som är rysk fotboll är att det inte finns någon framtid alls. Sporten styrs av korrupta män i brist på idéer. Det finns inte en endaste spelare i landet som på allvar ser ut att bli någonting mer än ytterligare en överbetald medelmåtta som ruttnar bort i den inhemska ligan. Vem ska leda Ryssland i VM 2018? Ingen vet. Vilka spelare väntas bära laget om två år? Samma gäng som mäktade med en poäng och två mål i EM.
När Rysslands framtidsnamn heter Alexander Mirantjuk, Aleksandar Golovin & Pavel Mogilevets så vet man hur jävla illa det är ställt. Såvida inget mirakel inträffar kommer Kokorin, Dzjuba, Sjatov, Glusjakov, Akinfejev och samma spelare som bildade ett av de sämsta mästerskapslagen i modern tid vara samma lag som ska försvara den ryska äran hemmaplan om två år.
Varningsklockorna borde ha ringt redan när Ryssland misslyckades med att ta sig till Sydafrika VM 2010. Men det gjorde de inte. De kommer inte ens ringa nu hos de som bestämmer, trots att Ryssland just genomfört sitt sämsta mästerskap någonsin och trots att bara ett ryskt klubblag lyckades ta sig till åttondelsfinal i någon utav de europeiska cuperna. Om två år ska Ryssland sparka igång ett VM som de av flera skäl borde ha fråntagits. Det kanske bästa skälet har ingen ens nämnt - ett så dåligt lag ska inte få spela ett VM.
