Historien om FK Sarajevo 70 år: Del 3 - Ingen är större än klubben
I dennisai del berättas historien kring den största legendaren i den vinröda klubben.
Ingen är större än klubben, brukar det heta. Personen som yttrade orden var förmodligen inte från Sarajevo. Under FK Sarajevos 70 år har flera stora spelare dragit på sig den vinröda tröjan. Vissa av dessa har varit landslagsmän, andra har varit dyra värvningar och en del har varit talanger som gått igenom akademin och fått en chans i A-laget. Klubbens största legendar placerar sig i den sista kategorin, detta är berättelsen om Asim Ferhatovic, spelaren som än idag är stadens största ikon och förebild.
Men vi tar det från början. Asim Ferhatovic, med smeknamnet Hase, föddes 1933 i Sarajevo och skulle spendera större delen av sitt liv i staden. Strax efter att klubben skapades anlände han som femtonåring från den lokala laget FK Vratnik och fick en plats i akademin. Efter att ha imponerat på tränarna blev han uppflyttad till A-laget 1951 och debuten ägde rum året efter, då den korta övergångssäsongen spelades i Jugoslavien, säsongen var extra kort då spelformatet ändrades till höst-vår för att kunna konkurrera med de stora ligorna i Europa. Efter att ha utvecklats till en av lagets bästa spelare anpassade FK Sarajevo sitt spelsystem efter Ferhatovic. Offensiv fotboll spelades då Hase var anfallare och fick fria tyglar att göra som han ville. Under 1950-talet var FK Sarajevo som bäst ett mittenlag, med en tur ned i andradivisionen, men underhållning bjöds det på då matcher sällan slutade mållösa. Många mål gjordes tack vare den offensiva fotbollen, däremot läckte försvaret, vilket många gånger ledde till ännu fler insläppta mål.
Första stora framgången för Ferhatovic skulle dröja till 1961. Under hösten blev han kallad till det jugoslaviska landslaget. Matchen som spelades i Belgrad var mot Sydkorea i kvalet till världsmästerskapet i Chile. På den tiden var kvalet något annorlunda då lag från Europa kunde ställas mot lag från Asien. Jugoslavien skulle triumfera men för Hases del skulle denna match bli hans enda i den blåa tröjan. Däremot fortsatte framgångarna på hemmaplan, FK Sarajevo kvalificerade sig till internationella tävlingar år efter år och klubbar från hela Europa fick således upp ögonen får anfallaren. Efter säsongen 1962/63 tackade Ferhatovic för sig och flyttade till Istanbul för att spela för den turkiska storklubben Fenerbahce. FK Sarajevo och Fenerbahce hade stött på varandra flera gånger i olika matcher och tävlingar, bland annat i den nyskapade regionala Balkan cupen där lag från Albanien, Bulgarien, Grekland, Jugoslavien, Rumänien och Turkiet deltog i, således hade Fenerbahce bra koll på Hase. I sin nya klubb vantrivdes anfallaren och efter ett fåtal omgångar berättade han för tränaren att han inte kan spela för pengar eller i en främmande stad och att han således ville återvända till Sarajevo där han kände sig hemma. Ferhatovic fick tillåtelse att återvända till Sarajevo och lyckades vinna skytteligan i Jugoslavien säsongen 1963/64, med 19 fullträffar, trots att han missade de första omgångarna.
Den defensiva fotbollen som tränarduon Miroslav Brozovic och Franjo Lovric implementerade i mitten på 1960-talet skulle inte stoppa Hase från att producera mål. Säsongen 1966/67 skulle han nå upp till 100 mål innan en skada i den efterföljade matchen var såpass allvarlig att han fick avsluta sin karriär under denna titelvinnande säsong. Ferhatovic som tillhörde klubben mellan 1951 och 1967, med den korta sejouren i Turkiet, lyckades aldrig vinna en stor titel för varken klubb- eller landslag. Trots att han inte deltog säsongen ut då första guldet bärgades nämns han ofta bland titelvinnarna då han bidrog till att få upp FK Sarajevo till första plats innan han fick hänga upp skorna. Hase återvände aldrig till fotbollen trots att han flera gånger efter sin karriär föreslogs som tränare för FK Sarajevo. När Ferhatovic nämns bland de vinröda supportrarna, om vad som var hans storhet och varför han har fått status som klubblegendar, brukar en vanlig kommentar från Kosevo vara att “Hase var en av oss, när de andra spelarna åkte hem stannade han kvar med fansen”.
Asim Ferhatovic gick bort 1987, endast 54 år gammal. Dagstidningarna i Sarajevo täckte sina förstasidor med “Det finns bara en Hase!”. Dessa löpsedlar kan fortfarande hittas här och var i staden då supportrar sparat de som ett sista minne av sin ikon. FK Sarajevo har under åren hyllat Ferhatovic flera gånger. En av klubbens ungdomsakademier bär hans namn och en minnesturnering spelas varje vinter i Sarajevo till hans ära. Största hyllningen genomfördes förmodligen 2004 när Kosevo stadion, som sedan vinter-OS 1984 hette Olympiska stadion, döptes om till sitt nuvarande namn: Asim Ferhatovic Hase stadion.
Ferhatovics storhet låg inte i hans kunskaper på fotbollsplanen och storheten gick inte att hitta i de sportsliga framgångarna då han aldrig lyckades vinna en stor titel - ändå hyllas han mer än någon annan spelare som tillhört föreningen. Trots de ekonomiska fördelarna som utländska storklubbar erbjöd honom valde han i slutändan sitt lag före personliga vinningar. Möjligtvis blev Hase en legendar just därför, för att han var som vilken supporter som helst, och därmed större än klubben.
