Historien om FK Sarajevo 70 år: Del 5 - Alla vägar bär till Sarajevo
I denna del presenteras den olympiska staden Sarajevo och lagets andra titelvinnande säsong.
Året är 1984. Efter att ha vunnit omröstningen över Göteborg och Sapporo blev Sarajevo valt till att hålla i vinter-OS. FK Sarajevo skulle delvis vara inblandade i detta evenemang som ägde rum under februari månad, Kosevo stadion hade nämligen byggts om och döpts om samtidigt som invigningsceremonin ägde rum inne på arenan, och all uppmärksamhet från idrottsvärlden riktades således mot staden. Medan Gunde Svan plockade hem medalj efter medalj satt FK Sarajevos styrelse ett stenkast ifrån händelsernas centrum och började sätta ihop laget inför kommande säsong. Under hela 1970-talet hade laget placerat sig i mitten av tabellen, de vinröda fick även se stadsrivalen FK Zeljeznicar plocka hem ligatitlen säsongen 1971/72, och det var således dags att storsatsa för att kunna utmana om guldet igen.
Under de föregående säsongerna hade de mest inflytelserika spelarna sålts till utländska klubbar och således fanns ekonomin för att kunna hämta in ersättare. Truppen inför säsongen 1984/85 skulle bestå av 22 spelare och tränaren var Bosko Antic som tidigare spelade för klubben. Trots stora förändringar i truppen var laget inte favorittippat inför säsongen. Sarajevo hade bara hämtat in inhemska spelare och inga stora namn fanns i truppen vilket fick experterna att tvivla på lagbygget. Inledningen av säsongen var allt annat än positiv och kritikerna såg ut att ännu en gång få rätt, Sarajevo var inget mer än ett mittenlag. En seger på de tre inledande matcherna samt uttåg ur den Jugoslaviska cupen i den första omgången fick nästan se Antic få sparken. Däremot skulle laget lyfta sig och elva omgångar in i säsongen var de vinröda uppe på första plats i ligan, Sarajevo lyckade till och med rycka ifrån innan vinteruppehållet och närmast jagande var Hajduk Split. Till skillnad från övriga lag valde FK Sarajevo att inte göra några förändringar i truppen under vinteruppehållet. Inför starten av vårsäsongen var den stora frågan om denna generation hade vad som krävdes för att upprepa bedriften från säsongen 1966/67 då de vinröda höll förstaplatsen under hela våren.
Vårsäsongen började på samma sätt som höstsäsongen gjorde, flera poängtapp och förluster i början fick se dalmatierna komma närmare i tabellen. I omgång 20 skulle FK Sarajevo förlora sin femte match för säsongen. Däremot skulle det visa sig att detta även blev den sista förlusten då laget återigen började rada upp segrar. Hajduk Split var ständigt en eller två poäng efter i tabellen och säsongen skulle avgöras i den sista omgången. De vinröda var två poäng före, men hade sämre målskillnad och således i behov av minst en poäng för att säkra guldet (notering: vinst gav två poäng). I den sista omgången, inför ett utsålt Kosevo stadion, kom Röda Stjärnan på besök. Matchen började på bästa möjliga sätt för Sarajevo efter ett mål i den 23:e minuten av lagets skyttekung Husref Musemic. Ledningen utökades i andra halvlek och i slutskedet av matchen lyckades Röda Stjärnan reducera, men de vinröda höll emot och vann matchen samtidigt som Hajduk Split förlorade i sista omgången. Således upprepades bedriften från 1966/67 då FK Sarajevo var etta från vinteruppehållet och sedan säsongen ut, med ett avgörande i sista omgången. Bosko Antic blev även historisk då han vann ligan både som spelare och tränare för FK Sarajevo. Lagets stora styrka under säsongen var försvaret, 30 mål släpptes in på 34 omgångar, vilket påminner om den första titelvinnande säsongen då defensiv och disciplinerad fotboll var nyckeln till framgång.
I vanlig ordning lämnade flera spelare klubben efter säsongens slut, även tränaren tackade för sig, och laget skulle få det tufft under nästkommande säsong. Uttåg i först rundan i Europacupen mot finska FC Lahti och endast målskillnaden räddade de vinröda från att åka ned till andradivisionen. Men detta är något som sällan nämns bland supportrarna, istället är det de olympiska spelen och ligaguldet från säsongen 1984/85 som är höjdpunken under denna tidsperiod, då Sarajevo var en destination som många av världens idrottare och atleter drömde om. Även de minst sport- och fotbollsintresserade invånarna i staden minns tillbaka på de olympiska spelen och ligaguldet med stor glädje och nostalgi.
