Gästdokument: Slavia Prag – en storklubb på hal is
Hösten 2007 chockade ett nederlagstippat Slavia Prag Amsterdams fotbollsstolthet Ajax och lyckades genom två raka segrar ta sig förbi holländarna och gå till det eftertraktade gruppspelet av Champions League där man bl.a. mötte storheter som Arsenal och Sevilla. Idag, knappt fyra år senare, är Slavias lag inte hälften så talangfullt som det spelade Champions League-fotboll, ekonomin är synnerligen ansträngd och turbulensen i klubbens ledning är stor. Jag ska försöka bena ut vad som gick fel.
Nej, jag ska inte ljuga och påstå att jag har supportat Slavia så länge jag kan minnas. Faktiskt minns jag precis den dag klubben vann min kärlek. Det var den 30:e augusti 2007 och jag såg ett sammandrag från returmatchen i Prag i det ovannämnda dubbelmötet mot Ajax. Visst, som den allmänne fotbollsidiot man är och med alla de timmar man spelat fotbollsspel som ”FIFA” och ”Football Manager” visste jag mycket väl vad Slavia Prag var för klubb, men det var inte förens den dagen som jag kände något speciellt för klubben.
Kanske var det inte så konstigt att man blev imponerad egentligen. Säsongen 2007/2008 hade Gambrinus Liga fortfarande två CL-platser, och medans mästarna Sparta snabbt blev utslagna efter 0-5 över två matcher mot just Arsenal lyckades Slavia ta sig förbi både de slovakiska mästarna MŠK Žilina (nådde gruppspel i fjolårets turnering) och sedan – som redan nämnt – historiskt starka Ajax. Laget hade en härlig mix av unga talanger som Tomáš Necid och Marek Suchý varvat med mer rutinerade herrar som Vladimír Šmicer och Stanislav Vlcek. Dessutom spelade man en attraktiv fotboll, något som som 7-1 mot Zlín (sedermera åttondeplacerade) i början av säsongen 2007/2008 intygade.
Framgångarna gick dock inte obemärkt förbi ögonen på scouter från Europas alla hörn, och redan i januari tappade Karel Jarolíms lagbygge viktiga kuggar som Stanislav Vlcek (Anderlecht) och Michal Švec (Heerenveen). Dessa båda herrar var dock långt ifrån ensamma om att lämna och totalt blev facit av det första transferfönstret sedan Champions League-succén att sex spelare lämnade och sju tillkom. I och för sig en marginell ökning beträffande antalet spelare i truppen, men alla som följer fotboll vet att alltför stor rotation sällan är gynnsamt. Slavia prickade dock rätt med sina egna nyförvärv och den fina hösten följdes upp av en fin vår och en första ligatitel på tolv år sedan man slutat tre poäng före antagonisterna Sparta. Den mest framgångsrika säsongen på väldigt länge var så till ända för Prags äldsta fotbollsklubb.
Inför säsongen 2008/2009 rådde en sällan skådad optimism i Slavialägret. Visserligen blev sommarens transferfönster precis lika intensivt som vanligt då Gambrinus Liga har ungefär samma plats i näringskedjan som Allsvenskan, och bland annat lämnade Daniel Pudil (idag Genk). Slavia lyckades dock återigen hitta bra ersättare till sina flyktade spelare och truppen förstärktes bl.a. med Tijani Belaïd (Inter), Tomáš Necid (åter från lån i Jablonec) och Amadou Cissé (Aubervilliers). Den sistnämnda skulle göra sig ett större namn i tjeckiska medier för avslöjanden utanför planen än för sina faktiska insatser på den, men vi kommer till det.
Under 2008 hände det också intressanta saker även utanför planen. Bl.a. hölls ett möte mellan de olika aktieägarna i klubben. På mötet beslutades det om att höja det registrerade kapitalet i klubben och de nya aktierna tillföll Key Investments, ett bolag som förvaltade aktier åt en okänd ägare. Det märkliga med mötet var dock att Slavias dåvarande majoritetsägare (den brittiske investmentgruppen ENIC som bl.a. äger delar av Tottenham) inte ens hade en representant på mötet sedan ”inbjudan skickats till fel adress”. Dessutom föreföll det tveksamt varför klubbens registrerade kapital egentligen hade höjts, och redan då borde man kanske anat oråd som supporter.
På det sportsliga planet lyckades Slavia inte upprepa fjolårets kval-succé i Champions League, och efter att ha åkt ut mot Fiorentina blev det istället UEFA Cup-gruppspel. Väl där tog man i och för sig bara två poäng på fyra matcher i en grupp bestående av Hamburg, Aston Villa, Ajax och Žilina (de två sistnämnda märkligt nog båda CL-kval-motståndare ett år tidigare), men de sportsliga insatserna var ändå till belåtenhet när 2008 summerades eftersom Slavia då ledde Gambrinus Liga efter att bl.a. ha krossat Sparta på bortaplan med 4-1 i det heta Prag-derbyt.
Ägarsituationen var dock fortfarande synnerligen oklar och efter mötet mellan aktieägarna var ENIC alltså inte längre majoritetsägare utan ersatt av ett företag som ingen visste vem som ägde. Spekulationer sade hur som helst att det i själva verket var ENICs ägare som låg bakom Key Investments för att undvika UEFAs regelverk som säger att två klubbar som spelar i de europeiska cuperna inte får ha samma ägare. Spekulationen späddes på av det faktum att ENIC fortfarande hävdade att de var majoritetsägare, trots att rapporten från mötet mellan aktieägarna hävdade någonting annat.
Särskilt många frågor ställdes dock inte då det gick fortsatt mycket bra sportsligt, och trots förluster av bl.a. Tomáš Necid (CSKA Moskva), Mickaël Tavares (Hamburg) och Matej Krajcík (Reggina) så lyckades Slavia återigen hålla kvalitén på spelet uppe, och i maj 2009 säkrades klubbens andra raka ligatitel, något som inte hade hänt sedan 1930-talet då Slavia vann tjeckoslovakiska ligan två år i följd.
Fotbollsintresserade tjeckerna började nu så smått undra om de var på väg att bevittna ett tronskifte i tjeckisk fotboll då Slavia såg väldigt starka ut. Under sommaren hämtade man dessutom in – med tjeckiska mått mätt – stora namn som Adam Hloušek (Jablonec) och Benjamin Vomácka (Žilina). Satsningen mot Champions League var uppenbar och första hindret på vägen var de moldaviska dominanterna Sheriff Tiraspol. Slavia imponerade dock föga i dubbelmötet och åkte ut på bortamålsregeln, något som skulle visa sig vara kostsamt.
Budgeten för säsongen hade felaktigt satts på en för hög nivå som krävde CL-inkomster. Dessutom imponerade inte spelet längre och när säsongen summerades i maj 2010 var Sparta mästare med storsatsande Slavia hela sex placeringar efter sig. I juni lämnade sedan Petr Doležal (tillsammans med Tomáš Rosen klubbens ansikte utåt) och klubbens ekonomi verkade alltmer prekär.
2010 års sommar innebar mycket riktigt inga spektakulära värvningar och de största nyförvärven blev Jakub Hora (inlånad anfallstalang från Most, idag på bänken i Plzen) och Jirí Koubský (free transfer). Samtidigt försvann legendaren Vladimír Šmicer som valde att lägga skorna på hyllan, men Slavia fick ändå vara nöjda att truppen var så intakt som den var.
Värre blev det i januari när ett Slavia som endast tog 25 poäng på höstsäsongens 17 matcher mer eller mindre köptes sönder. Försvann gjorde bl.a. Adam Hloušek (på lån till Kaiserslautern), Hocine Ragued (Karabükspor), Petr Trapp (Plzen) och kanske viktigast av allt kapten Jaroslav Cerný (Ankaragücü). Läget började nu bli allvarligt, men skulle bli värre.
I februari lämnade även Petr Doležals närmsta man Tomáš Rosen vad som alltmer såg ut som ett sjunkande skepp, och kvar i styrelsen fanns bara Antonín Franc, en man som dittills hade hållit en låg profil. Franc fick av någon anledning sällskap av Miroslav Platil (livslång Sparta-supporter) och de båda männen fick den svåra uppgiften att få klubben på rätt köl igen.
Klubbens nya ledarduo fick dock inte de bästa av förutsättningar, och när det i mitten av april uppdagades att spelarna inte fått någon lön sedan december efter Amadou Cissé och hans agent klagat över hur mittfältaren knappt hade pengar att köpa mat började det alltmer likna ”mission impossible” för firma Franc-Platil.
Nu började även frågor ställas om vem som egentligen ägde klubben och därmed var ansvarig för det kaos som rådde. Miroslav Platil svarade på frågan, men gjorde knappast situation mindre komplicerad då han svarade Antonín Franc – sin egen styrelsekollega. Svaret accepterades dock inte som sanningen då Franc knappast har de ekonomiska musklerna att äga en fotbollsklubb och istället pekades kontroversielle Petr Sisák, bland annat involverad i kemisk industri i norra Böhmen, ut som den verklige ägaren då han står Franc nära och bl.a. haft honom som chaufför. Detta var inga goda nyheter för Slavia då klubben verkade vara i händerna på en man som är känd (och dömd) för att ”plocka russinen ur kakan” och sedan bry sig väldigt lite om hur det går för företaget (klubben).
Media fortsatte dock att jobba vidare även på andra spår och ett av dem ledde till E Side Property Ltd, ett företaget som byggde Slavias nya arena och utåt representeras av Slavia-legendaren Pavel Kuka. Klart var att E Side registrerat ett nytt företag i London vid namn Slavia Praha Ltd och gjort det till medlem av det tjeckiska fotbollsförbundet som har en historia av att försätta klubbar i konkurs för att sedan ersätta dem med nybildade (läs: Bohemians 1905/Bohemians Praha-gate). Något sådant har dock ännu inte hänt.
Som alla redan förstått vid det här laget är Slavias ägarsituation en soppa utöver det vanliga och i cupsemifinalen mot Olomouc visade fansen med alla önskvärd tydlighet sitt missnöje (bilder kan ses här), något som dock bara resulterade i 0-3-förlust och andra disciplinära påföljder (bl.a. kommer nästa hemmamatch att spelas utan publik).
Det sportsliga avslutet på säsongen blev dock bra efter bl.a. en derbyseger mot Bohemians i sista omgången, och slutligen blev det en niondeplats i Gambrinus Liga, något som får ses som bra med tanke på den turbulens som rådde under i princip hela säsongen.
Nästa orosmoment väntade dock runt hörnet då skulder och oklarheter gällande ägarskapet äventyrade elitlicensen till denna säsong, men efter att först ha fått den indragen lyckades dock klubben rädda situationen då nya investerare i form av Natland Group dök upp och hotet om nedflyttning till tredjedivisionen försvann.
En ny sportslig säsong är alltså i sin linda och stora delar av Slavias trupp är egna produkter, något som vanligtvis är positivt men i det här fallet bara indikerar brist på kapital och kvalitet. Ett rimligt mål vore att undvika nedflyttningsstriden, men den är man redan indragen i efter att ha inlett säsongen med två raka förluster (Bohemians och Liberec). Sedan Gambrinus Liga sparkades igång har klubben dessutom hunnit presentera en ny stark man, Aleš Rebícek. Om jag har förstått det hela rätt så köpte Rebícek tidigare i augusti ut Natland Group och är numera största aktieägare och VD för klubben.
Vad som står utom tvivel är i alla fall att glansdagarna när Slavia var ett CL-lag är väldigt långt borta (endast tre spelare i den nuvarande truppen var med i Champions League 2007), och just nu är det bara att hoppas att de som sköter den sportsliga biten klarar att undvika nedflyttning medan de som sitter runt styrelsebordet klarar av att undvika konkurs. Det finns ingen garanti att någon av grupperna lyckas.
