Holland rättvist utslagna
För första gången på 20 år har Holland förlorat tre matcher på raken efter 1-2 mot Portugal. Och det var ingen hedervärd förlust – snarare en av de sämsta insatserna man har gjort på senare tid.
10 bra minuter. Resterande 80 var bland de sämsta jag har sett på senare tid.
Holland började bra och vi såg att det var attack som gällde från första minuten, precis som van Marwijk hade utlovat. Ytterbackarna van der Wiel och Mathijsen agerade mer yttermittfältare och var högst delaktiga i offensiven. Bland hade båda två tidigt var sitt inlägg som hade kunnat resultera i mål. Matchbilden påminde om den Holland hade inlett med i sina två föregående matcher, skillnaden nu var att man gjorde mål och äntligen fick ta ledningen.
Robben vek inåt i planen för andra gången på tio minuter och dumpade bollen till en närstående van der Vaart som placerade in 1-0 vid bortre. Då kändes det bra.
Sen kollapsade Holland. Portugal tog tak i taktpinnen och Holland gjorde ingenting för att ta tillbaka den. Ronaldo började stadga sig och exploaterade på egen hand Hollands svaga försvar vid ett par tillfällen. Först hade han ett skott i stolpen, sen en nick rakt på Stekelenburg efter bra förarbete av Nani. Vidare bjöd van der Wiel Postiga på ett friläge som gick utanför. En kvittering låg i luften och visst skulle den komma efter knappa halvtimmen.
Willems svaga uppspel ledde till ett portugisiskt anfall som avslutades med en djupledsboll från Nani mot Ronaldo. Ron Vlaar höll ingen koll på vem han hade bakom sig och Ronaldo kunde därför ohotad lägga in kvitteringen.
Kvitteringen väckte dock inte Holland. Portugal hade fortsatt kontroll över händelserna och ställningen i halvtid var 1-1.
Till den andra halvleken gick van Persie ut på högerkanten, Sneijder in i mitten och Robben flyttades till vänsterkanten. Men det hjälpte föga. Holland var lika impotenta framåt och frågan är om Portugal någonsin kände sig hotade.
Stekelenburg var länge den som räddade det lilla hopp som fanns kvar men när Ronaldo gjorde 2-1 med en kvart kvar var det över. Van Marwijk hade dessförinnan bytt ut Willems mot Afellay, vilket indikerade ”ATTACKERA, GUBBAR,” men det blev ingen skillnad för det. Det var som att man hade gett upp.
