Legend: Winston Bogarde
Det är kanske fel att kalla Winston Bogarde för legend. Men det är han. En kultlegend. Mannen som slog igenom i Ajax för att sedan flytta mellan olika storklubbar är svår att komma ihåg som annat än kultspelare.
Han är stor, den där negern. Winston Bogarde heter han.
Jag skriver sällan att någon är neger då vissa ser det som någonting dåligt och det respekterar jag. Men Winston Bogarde gillar både att kalla sig neger och att vara det. Hans bok heter till och med "Den här negern bugar inte för någon". Det är en ganska bra beskrivning av Bogarde som människa också faktiskt. Jag har lite svårt att se att han någon gång skulle ha bugat för någon annan.
Jag kan tänka mig att ett par svarta spelare samlades i inför EM 1996. De svarta spelarna ville verkligen protestera mot att de vita tjänade mer pengar, fick äta sin egen mat. De måste ha känts överjävligt jobbigt att ha Bogarde på sin sida. En dryg kille som inte är särskilt bra och som konstant pratar om sig själv i tredjeperson.
Winston Bogarde är känd för att vara en felfri människa. Eller ja, i alla fall för att tro att han är det. Andreas Andersson beskrev honom så här i en intervju med AIK.se:
"- Bogarde var en utpräglad egoist och extrem på alla tänkbara sätt. Den mannen kunde aldrig ha fel, han slog aldrig en dålig passning och saknade all form av självkritik. Dessutom såg han sig som guds gåva till mänskligheten.
Under försäsongsträningen tränade vi nästan alltid två pass om dan då vi av och till bland annat sprang en enkilometersslinga i olika mindre grupper. Riktlinjerna för grupperna vara klara. Det skulle hållas ett högt tempo samtidigt som grupperna alltid skulle hållas ihop. Jesper ingick i Bogardes grupp och Bogarde ville visa upp för alla vilket fysiskt praktexemplar han var så han sprang alltid en bit före alla andra i sin grupp. Kom gruppen ikapp i syfte att uppfylla tränarnas direktiv om en sammanhållen grupp så ökade Bogarde bara farten så mycket att det återigen blev en markant lucka till de övriga i gruppen.
Efteråt försökte Jesper ironisera och skoja lite på ett sätt som absolut inte kunde missuppfattas. Jesper log, skrattade och förställde rösten på ett skämtsamt sätt och sa till Bogarde att ”Oj vilken stor, stark och vältränad kille du är som springer så fort så att ingen av oss andra har en chans att hänga med”. Den gravallvarige Bogarde fattade dock inte att alla drev med honom utan sträckte bara på sig, bröstade upp sig och sa med sin överlägsna attityd - ”It is normal. It is always like this.”.
Ingen kunde ta honom på riktigt allvar. Det värsta var nästan att det inte fanns någon ironi hos Bogarde. Han var alltid gravallvarlig i framhävandet av sin egen person och förträfflighet. Slog Bogarde bort en passning i passningsövningen kvadraten så var det alltid någon annan i gruppens fel. Bogarde såg sig själv som en sol utan antydan till fläckar. Någonstans har det gått fel i barndomen."
Efter tiden i Milan gick Bogarde till Barcelona och senare till Chelsea. I Chelsea skrev han på ett kontrakt som gav honom mer än en halvmiljon i veckan under fyra år och då spelade han bara fyra år. Det gick inte heller att riva hans kontrakt eftersom han gjorde allting som han blev tillsagd att göra. "Träna med P15!" och nästa dag var han där, först av alla. Jag kan tänka mig obehagskänslan som mötte människor som passerade Bogarde i någon korridor. Tanken att där går en riktigt, riktigt sinnesjuk människa som är fylld med onda tankar måste ha fyllt många Chelsea-spelares vardag. Och det är ju inte svårt att begripa att det nog fanns en del insiderskämt om Bogarde.
Citat från Bogardes bok:
"Varför skulle jag kasta iväg femton miljoner euro när de redan är mina? Direkt när jag skrev på var det faktiskt mina pengar, mitt kontrakt. Båda parterna kom överens helhjärtat. Jag kunde ha gått någon annanstans och spelat för mindre, men du måste förstå min historia för att förstå att jag aldrig skulle göra det. Jag brukade vara fattig som barn, hade ingenting att spendera och ingenting att leka med. Den här världen handlar om pengar, så när du erbjuds de miljonerna tar du dem. Få människor kommer någonsin tjäna så många. Jag är en av få lyckliga som gjort det. Jag må vara en av de sämsta värvningarna i Premier Leagues historia, men jag bryr mig inte".
I dag har Bogarde slutat spela. Han fick ingen ny klubb efter att kontraktet med Chelsea gick ut 2004. Han var då aktuell för bland annat Hammarby men efter att olika klubbar sagt nej till honom av olika skäl (ekonomiska, fysiska och psykiska) fick han helt enkelt sluta.
