Kroatien - Holland 0-3
Holland tog en övertygande seger.
Det finns ett gammalt medieuttryck som lyder "du måste slå dina barn" eller någonting i den stilen. Egentligen betyder det inte så mycket mer än att man måste slakta sina foster, så att säga, ge dem på nöten. Det var också precis det som Marco van Basten gjorde. Dirk Kuijt debuterade i Marco van Bastens första tävlingsmatch som förbundskapten, och har sedan dess hållt sig kvar på ett igelliknande sätt, trots att Kuyt knappast presterat på en acceptabel nivå varken i klubblag eller landslag. Egentligen är det synd om pågen, för han har en beundransvärd attityd, jobbar hårt och tycks alltid veta vad han ska göra, men det går bara inte vägen.
Det finns en författare - namn är onödigt - som skrivit en enda riktigt bra bok. I den boken är det en man som lever ett acceptabelt liv; han har en lya i New York, lever det ensamma liv han vill leva, tjänar nog med pengar för att äta tre mål mat om dagen och det räcker säkert också till att unna sig något extra oftare än då och då. Underliga, slumpartade händelser gör att han åtar sig rollen som detektiv. Han får i uppgift att bevaka en herre som kan tänkas vara ute efter sin son.
Då han efter en tid, några veckor eller så, tappar bort herren bestämmer han sig för att ingalunda ge upp. Istället bestämmer han sig under en promenad för att ta ut 300 dollar, sätter sig i en gränd med uppsikt över sonens hus och där sitter han i flera månader och förflyttar sig egentligen bara för att handla mat nog för att överleva. När pengarna så småningom tar slut tvingas han flytta på sig, temporärt tror han, men han upptäcker att han förlorat allt, sina pengar, sin lägenhet och fallet - ja det hade löst sig för längesen, kanske under någon av hans sovkvartar.
Jag tycker att Dirk Kuijt på många sätt kan liknas vid den här karaktären. Han har levt ett behagligt liv i Utrecht, i Feyenoord och flyttar sedan till Liverpool där han får ett stort ansvar. Inledningsvis lyckas han, då slappnar han av en aning, han har ändå viktigare saker att ta hand om utanför fotbollen och om nu det fungerar - varför ägna det så mycket tid? Med tiden har han förstått att det kanske inte räcker till att tänka så på Premier League-nivå, så istället har han börjat överkompensera genom att jobba hårdare och ihärdigare än någon annan trots att det knappast är särskilt gynnsamt och inte längre behövs nu när han har medspelare i anfallet som inte kräver samma ytor som exempelvis Peter Crouch behöver.
Som manager har Kuijt en herre vid namn Rafael Benitez. Under hans styre har spelare hamnat i större dalar än de någonsin gjorde under Houllier. Man kan tycka vad man vill om fransmannen, men som spelarutvecklare och teoretiker är han oklanderlig, även om hans uppenbara problem att värdera spelare och att få en korrekt balans i laget naturligtvis var lika kostsamt som Benitez oförmåga att instruera spelare hur de ska komma bort från dåliga ovanor, som Kuijts överambitiösa springande eller Gerrards oförmåga att hålla rätt avstånd till sin mittfältspartner. Istället har Benitez i media uppmuntrat Kuijts arbete och det gör det knappast enklare att ta sig ur den onda cirkeln.
Och likt karaktären i boken har han dessutom förlorat allt. Sin far, som säkert varit en inspirationskälla i alla år, sin status, sin speltid, sin utveckling och drömmen om titlar. Nu sitter han där i en förlorarklubb med en förlorarmanager och med en förlorarspelstil och det är svårt att se att det skulle kunna förändras utan ett klubb- eller managerbyte.
Anyway. Marco van Basten hade slaktat sin favorit, Dirk Kuijt, och laget var nytt, fräscht och piggt med en ny spelmodell med nygamla spelare. Vi pratar inte rena debutanter, vi pratar om killar som vet hur man gör men som inte riktigt haft tid att visa det än. Nu kom chansen.
Edwin van der Sar stod i mål, van Basten tycker att han bör spela även i träningsmatcherna för att bättre kunna kommunicera med sina lagkamrater när det gäller. Låter klokt i mina öron. Till vänster fick Tim de Cler äntligen spela från start igen efter ett tags frånvaro från landslaget och han gjorde ett bra jobb matchen igenom även om hans kant kanske inte var den svåraste. Som mittbackar spelade Mathijsen och Heitinga, den sistnämnde har sedan vinteruppehållet sett ut att äntligen ta nya steg i sin utveckling.
På mittfältet hade vi för en gångs skull två stycken mer defensivt inriktade spelare i form av Die Hard 2 och Demy De Zeeuw bakom tre offensiva mittfältare, nästan anfallare stundtals, i form av Wesley Sneijder, Rafael van der Vaart och Ryan Babel. Längst fram spelade Klaas-Jan Huntelaar som skulle visa att han kan även i landslaget.
Joris Mathijsen fick en liberoliknande roll som ser ut att passa honom som foten i skon. Oranje började bäst och tog ledningen redan efer nio minuter då Sneijders rättriktade frispark prickade Heitingas panna och ställningen var plötsligt lite oväntat 1-0 till oss. Van Basten berättade att man tränar den här sortens frisparkar ofta; tre spelare mot första stolpen för att få utrymme på bortre. Holland spelade på ett sätt som var väldigt svårläst och van der Vaart och Sneijder briljerade på ett sätt de inte gjort i klubblaget på sistonde. Just de fasta situationerna såg bra ut, bättre än på länge, och det känns som att det nu finns bra alternativ i rollen som frisparksskyttar, vilket det inte direkt gjorde förr då man alltid fick byta in Pierre van Hooijdonk om man ville ha något gjort på den fronten.
Tim de Cler gjorde en bra match och hade fint samspel med Die Hard 2 som låg lite ute till vänster i sin defensiva mittfältsposition. En gång ledde samarbetet till ett mål, nämligen i den 37:e minuten då ett väggspel genererade i att Huntelaar kunde göra ett klassiskt holländskt mål efter inlägg.
I andra halvlek hade Oranje fortsatt kontroll, med Sneijder som dominant, även om Kroatien fick en och annan chans som van der Sar gång efter annan lyckades avvärja. Tio minuter in på andra halvlek blev Ryan Babel, som efter en inspirerad start i Liverpool nu ser sämre ut än på länge, skadad och in kom istället en betydligt piggare halvmarockan i form av Ibrahim Afellay. Jonathan de Guzman, som nu tagit beslutet att spela i det holländska landslaget, får det svårt. Det finns en kille som heter Seedorf också, som säkert gärna kan tänka sig lite speltid.
I Oranjes nya stil behöver man en mittfältare som är snabb och penetrerande, ständigt springande på de bollar våra kreatörer från Hamburg och Real Madrid kan erbjuda. Den rollen är skapt för en spelare som Van Persie eller Babel - knappast för en som Seedorf. Afellay klarade i alla fall den uppgiten på ett bra sätt, han sprang nämligen ifrån försvaret, kom ut på kanten och slog ett inlägg till inhoppande Vennegoor of Hesselink som gjorde det han kan här i livet - nicka. Bollen gick in och 0-3 var ett faktum.
Våren har börjat på ett underbart sätt och resultatet och spelet här tyder på att Seedorf hädanefter får nöja sig med en roll som avbytare, en roll han säkert inte är helt nöjd med. "Jag är nöjd med hur vi spelade. Det ger mig förtroende. Jag är tillfredställd. Jag kan inte säga varför vi plötsligt presterade så bra, efter ett par svagare insatser. Men det är fotboll. Mot Luxemburg spelade vi liknande. Vi hade många chanser i den matchen, men gjorde bara ett mål. Mot Kroatien gjorde vi det första efter tio minuter, vilket hjälpte oss att komma in i matchen. Den här gången lyckades vi erbjuda mycket riktig fotboll. Sneijder och Van der Vaart var konstanta hot. Och Afellay gjorde väldigt bra ifrån sig när han hoppade in. Det var kul att se."
Van Basten hade också fina ord att säga om försvaret. "De var bra. Heitinga var stark med Mathijsen och De Cler var viktig i uppbyggnaden. Det var delvis eftersom att Gio och Demy de Zeeuw spelade lysande i sina defensiva roller, vilket gjorde att backlinjen fick stöd i sin uppbyggnad."
Däremot var han inte alldeles nöjd med Babels insats. "Babel startade dåligt. De första fyra bollarna han fick förlorade han enkelt. Du kan inte spela toppfotboll på det sättet. Jag var väldigt missnöjd med det. Jag ville byta ut honom efter trettio minuter, men ville inte vara taskig. Efter 55 minuter var det nog. Och Afellay gjorde ett bra jobb."
Men man ska aldrig vara för positiv. "Glöm inte att det bara var en träningsmatch. Vi lärde oss mycket, men själva resultatet är bara ett.. resultat. Vi kunde ha förlorat, det hade inte menat något heller. Men jag är glad att det gick bra. Bra för vårt självförtroende, bra för stämningen. Och det är bra att ha en alternativ spelstil. Det ger oss förtroende, för även om det var en träningsmatch, så är Kroatien en bra motståndare."
Edwin van der Sar: "Omständigheterna var svåra. En tuff motståndare, en usel plan och väldigt aggressiva hemmafans. Men vi spelade precis som Marco ville, det gick väldigt bra. Vi kan använda det här."
