Holländska svin och "svin": Co Adriaanse
Vi fortsätter vår genomgång av holländska svin och sådana som ofta betraktas som svin. Igen är det en från den senare kategorin som står i fokus; Co Adriaanse.
Co Adriaanse var en hyfsad försvarare, men sin verkliga storhet har han uppnått som tränare. Tränarkarriären började i amatörlaget Zilvermeeuwen, innan han senare tog steget till AZ för första gången, inledningsvis som scout och ungdomstränare. Året därpå var det återigen dags att gå vidare; två fyraårsperioder i Zwolle och Den Haag där han för första gången fick sparken. Han blev då vald till att ta hand om Ajax ungdomar.
Tillsammans med den i princip identiske tränaren Louis van Gaal skapade han en generation spelare som gjort mycket gott för holländsk fotboll. Adriaanse fick ett dussin talangfulla ungdomar och finputsade vissa av dem till att nå yppersta världsklass; Seedorf, Davids, Van der Sar... ja, ni kan redan den generationen.
Adriaanse var ganska hård av sig. I Mike Verweijs Kluivert-biografi berättas det om att Adriaanse ibland tvingade sina spelare att lägga sig ner på gräset. En av spelarna, iklädd fotbollsskor, skulle sedan springa på sina lagkamrater.
1997 lämnade van Gaal och Adriaanse Ajax. Adriaanse flyttade till Willem II, där det första han gjorde var att sparka en mattant som förstörde lagandan, som han först tog till UEFA-cupspel och året därpå till spel i Champions League. En makalös bedrift naturligtvis, men talangförädlaren Adriaanse lyckades hitta perfekta pusselbitar i form av unge finske mittbacken Sami Hyypiä, bastante Bert Konterman och en gammal Ajax-adept i form av Clyde Wijnhard. I Champions League gick det inte så bra - Adriaanse försökte sig på sin 4-3-3-totalfotboll vilket naturligtvis inte höll med det tillgängliga spelarmaterialet. Man tog bara två poäng och då truppen slets hårt missade man att komma på europaspelsplats, vilket gjorde att Adriaanse avgick.
Också i Willem var det hårda tag som var nyckelordet. Efter en 6-1-förlust mot Genk i en träningsmatch blev Adriaanse ordentligt förbannad.
Han beordrade sina spelare att följa efter honom i bil. De körde 13 kilometer från träningsanläggningen innan Adriaanse bad alla spelarna att ge honom deras bilnycklar. Sedan körde han in till stan, medan truppen fick springa framför hans bil. Tillbaka på träningsanläggningen fick spelarna sina bilnycklar tillbaka. Men eftersom att deras bilar fortfarande var parkerade långt ifrån träningsanläggningen, tvingades de gå alla 13 kilometrarna för att hämta sina bilar.
Liknande saker förekom ganska ofta. Efter en dålig insats i AZ Alkmaar sa han en gång till alla spelarna att leta efter påskägg under träningen. De letade i en timme innan Co berättade att det inte fanns några gömda ägg.
Co Adriaanse tog hand om Willem II i tre år, helt enligt sin tränarfilosofi.
- En tränare bör maximalt sköta en klubb i tre år. Ett undantag är Heerenveen, men det är en mycket ovanlig klubb. En sekt snarare, faktiskt, med sina egen folkmusik och vänliga publik. De skyddar varandra.
Efter tiden i Willem II blev det dags att ta över Ajax, där han återigen förädlade talanger på löpande band under den korta tiden han hade hand om laget. Rafael van der Vaart, Zlatan Ibrahimovic, Christian Chivu, Maxwell och många andra växte enormt under Adriaanse.
Därefter blev det tid att ta över AZ Alkmaar. Där byggde Co Adriaanse ett totalfotbollsspelande lag som blev bättre och bättre år för år. Första säsongen kom man på en tiondeplats, andra säsongen på femteplats och under säsongen 2004/05 lyckades man ta en tredjeplats samtidigt som man i UEFA-cupen slog ut spanska topplaget Villarreal i kvartsfinalen innan man åkte ut på bortamål mot Sporting Lissabon i semifinalen. Co berättade om en incident från Villarreal-matchen:
- En tränare måste alltid vara boss. Jag har haft många svåra spelare, men för att nämna ett exempel: Barry van Galen. Vi är inte vänner, men där finns respekt. Van Galen är en fantastisk fotbollsspelare och ett geni på gränsen till galenskap. Ibland behöver man som coach lite galenskap. Som efter matchen mot Villarreal. Barry Opdam blir utvisad; två gula kort. Då följer kaos. I röran av spelare siktar den vakne Van Galens in sig på Jose Mari, i förhoppningen om att få en örfil tillbaka. Inte sportsligt av Barry, men han har räddat oss. Med elva mot tio hade vi förlorat matchen.
Co Adriaanse lämnade AZ efter sina tre år i klubben och generellt var han väl nöjd, men...
- AZ har en civiliserad, nykter publik. Det är alltid tyst på fredagarna i Alkmaarderhout. För mig är det ibland för tyst. Så som supportrar till Alemannia Aachen ibland gör, det klarar vi inte av. För en tid sedan slog det mig att publiken på läktarna i Alkmaar är ostkikare. Du vet, den där sortens modesta hantverkare som känslolöst sitter och tittar på ost som mognar.
Co fick frågan om var han nu skulle ta vägen och svarade med sin nyfunna ostkikarterm.
- I matchen mot Villarreal gjorde deras fans spelarna riktigt taggade. Så nu letar jag efter en klubb som har annat än ostkikning som läktarkultur - och ja, jag letar fortfarande.
Ungefär samtidigt blev Marco van Basten förbundskapten för Holland och... det föll inte riktigt Adriaanse i smaken.
- Det är obegripligt att vissa klubbar föredrar att förlita sig till unga, nykvalificerade tränare och managers medan andra med mycket mer erfarenhet lämnas orörda. Helt fel policy. Jag skulle aldrig anställa en oerfaren tränare. Aldrig. Även om de är ledare och har en bra personlighet som Gullit, Koeman och Van Basten.. inte än. Träning och fotboll är två helt olika världar. Yrkena kanske tycks likna varandra, men det är bara som det ser ut. En spelare kommer, tränar, och går. En tränare måste ha en annan sorts energi, är upptagen hela dagen och måste vara beredd på negativ kritik. Sen hör man nya skall. Ruud Gullit fick tidigt höra att han inte är gjord för yrket. Koeman har bitit i det sura äpplet och Van Basten kommer också han att få leva med kritiken.
Co propagerar ofta för erfarna coacher och försöker ofta framhålla vikten av att ha några år bakom öronen. När han beskrev PSVs framgångar säsongen då Philip Cocu kom tillbaka till klubben höll han Hiddink som den främsta framgångsmakaren.
- Framgångarna för PSV var oväntade för mig. Under förberedelserna såg jag laget spela utan självförtroende och likt alla andra experter trodde jag; det här fungerar inte. Jag tror inte heller att Guus Hiddink förväntade sig någonting. Nä, Philip Cocus ankomst förklarar inte allting. Alex, Park och Lee har också fortsatt växa. Men det mest viktiga är att Hiddink är en väldigt erfaren tränare som kan plocka ner ett lag och delegera det till sina assistenter.
Vad Adriaanse skulle hitta på efter tiden i AZ stod länge oklart. En journalist frågade om han kunde försörja sig och om han hade tjänat tillräckligt för att kunna leva på sina sparpengar livet ut.
- Jag har ett kontrakt med World Cup Productions om att göra analyser i TV. Kontraktet bryts dagen jag kan gå till en utländsk klubb. Jag tycker att TV är kul, och ja, jag kan fortsätta analysera resten av livet. Jag lever väldigt enkelt, betalar nästan inga pengar. Jag har en bil som tillhör klubben, kläder från sponsorn, äter sällan ute, röker och dricker inte, så då betalar man inte mycket. Jag har tjänat pengar, men inte slösat. Att föra AZ ut i Europa får jag inte mycket för. Jag får samma premier som spelarna, för så står det i mitt kontrakt. Mina assistenter får ingenting. De tänkte när de förhandlade kontrakt, att "äsch, Europa kommer inte på fråga". Och nu så betalar jag själv premierna för mina assistenter. En fråga om solidaritet.
Porto greppade telefonen och anställde holländaren, som under sin enda säsong i klubben kom att vinna dubbeln. Styrelsen ogillade dock den hårda disciplinen spelarna utsattes för, och Co fick gå inför säsong två. I Porto spelade Adriaanse ofta med ett 3-3-4-system med tidigare offensive mittfältaren Pepe som ensam mittback. I dag spelar Pepe som bekant i Real Madrid.
Med tiden förändrade Co sin syn på Marco van Bastens jobb som landslagstränare. Istället för att vara kritisk mot den orutinerade coachen blev han glad över dennes bestämdhet. Petningarna av Patrick Kluivert, Edgar Davids och Clarence Seedorf visade på stort mod och integritet, tyckte Adriaanse.
- Ett antal landslagsveteraner stoppades. Då har du plötsligt faktumet att det inte längre går att prenumerera på en plats i landslaget. Marcos utgångspunkt är att han väljer de spelare som verkligen vill och är glada över att spela för Holland. Det står jag 100 procent bakom. Marco vill känna sina spelare personligen, han vill se hur de fungerar i en grupp. Om någon ogillar någon annan som inte fungerar i gruppen så löser han problemet och utesluter spelaren. Marco nämner inga namn, men Patrick Kluivert vill han inte ha längre. Och Clarence Seedorf och Edgar Davids är inga favoriter. Dessa är projektiler, bra spelare, men inte helt kontrollerbar radio. Ibland ramlar batterierna ur och då spelar de här männen sin egen idrott. Van Basten har skapat bilden av ett fint gäng fräscha holländare som gillar att spela fotboll. Trevligt, va?
Den tuffa ytan till trots är Adriaanse en mycket sympatisk människa som känner stort ansvar gentemot samhället och som ofta kommenterar samhällets utveckling.
- Min mamma är dement. Jag ser hur smärtsamt det är för min far som varje dag besöker henne mellan elva på morgonen till fyra på eftermiddagen. Du känner dina föräldrar som människor som alltid varit kraftfulla exempel för dig, och du ser ett sådant sorgligt slut på ett liv. Ibland funderar jag på om det egentligen gör någon nytta att vara så gammal. Vissa patienter är fastbundna för att det finns för lite personal. Det gör mig sorgsen. Toppidrottsmän kommer sällan i kontakt med människor på behandlingshem och i fängelser, eller med människor som dör av fattigdom. Men de finns där. Vi är på den soliga sidan av livet, mellan hälsosamma unga pojkar och rika sponsorer. Smärtan runt omkring sig vill man också se.
Rent politiskt står Adriaanse till vänster, närmare bestämt så är han socialdemokrat. Efter att ha tränat lag i Qatar och Ukraina befinner han sig nu i Österrike, eftersom att det holländska samhället enligt honom ruttnar inifrån.
- Jag har alltid röstat på PvdA. Samhörigheten i Holland står under stort tryck, för vi är inte längre en enad grupp och människor blir rädda på grund av våldet och människor spelar sitt eget spel. Folk vänder ryggen mot samhället och skyller på invandrarna.
Fast trots sin invandringspositiva syn tog han sig en gång tid att klandra en viss medmänniskas språkbruk.
- Jag är ett fan av Johan Cruijff som fotbollsspelare, men inte som fotbollstränare, för han pratar inte korrekt holländska. Om Janne Fruktdrink säger något konstigt, så säger ingen; "Det är Janne Fruktdrinkska". Då säger man: "Han gick aldrig i skolan."
Efter tiden i Ukraina diskuterade Adriaanse med Feyenoord, något som mottogs med delade känslor. Förvisso hade Adriaanse hyllat De Kuip och Feyenoord-fansen, men samtidigt har han jobbat mycket för Ajax och dessutom kommenterade han en gång klubbens filosofi på ett sätt som antydde att det inte var någonting för honom. Han trodde inte att Feyenoord ville ha någon som honom, oavsett.
- De vill ha en no-nonsense-person, okomplicerad. En som älskar hårt arbete, uppdragna skjortärmar och skrubbande. En sådan tränare är jag inte. Jag är en Amsterdamare med djup. Jag kommer aldrig bli tränare för Feyenoord.
Och så blev det ju inte heller.
Sin filosofi i Red Bull Salzburg, som Adriaanse tränar sedan början av sommaren, förklarade han på ett bra sätt på klubbens officiella hemsida.
- Du myntade en gång begreppet Scorebordjournalistiek för att kritisera media som bara bryr sig om resultat. Kommer Salzburg nu att spela enbart för resultaten?
- Nej. Vi har en stor arena med 30 000 stolar. Jag hoppas att den förblir så stor. Min målsättning är att fylla arenan varje vecka. Fansen behöver spelare de kan älska, ett lag de kan älska och ett sätt att spela fotboll de kan älska.
Co Adriaanse är en kontroversiell person som säger vad han tycker och som inte tar någon skit. Antagligen är det det som gjort att han aldrig fått träna en klubb i någon av de tre stora fotbollsligorna. För en exceptionell talangutvecklare är han sannerligen, och alla hans lag har spelat en underhållande och ofta framgångsrik fotboll.
Nu börjar han bli till åren, och det ska bli intressant att se om han någon gång får chansen att visa sig på den stora scenen och om han då i så fall tar chansen och visar världen vilken fantastisk tränare han är. Personligen håller jag tummarna för denne magiske man, som gjort så mycket för holländsk fotboll.
Källor: Citaten hämtade från sex-sju intervjuer från bland annat De Telegraaf, VI.nl, Elsevier, mfl
