Mångfaldsvecka: Surinam, en outtömlig källa
Den gamla holländska kolonin Surinam och dess emigranter tycks vara en outtömlig källa för det holländska landslaget. Men vem var egentligen först och varför lyckas nationen producera så många världsspelare?
Humphrey Mijnals blev den förste surinamesen att spela i det holländska landslaget. Förbundskaptenen Elek Schwartz blev mycket kritiserad för sitt val då han 1960 tog ut Elinkwijk-spelaren inför en match mot Bulgarien. Det blev ytterligare två matcher för Mijnals i landslaget, och man kan säga att en ny era inleddes. Mijnals spelade för övrigt sin sista landskamp mot just Surinam (i vars landslag han tidigare spelat nästan 50 landskamper), i en match som slutade 4-3 till Holland.
Ett vanligt kännetecken bland spelare med surinamesiskt ursprung är den goda fysiken. Foppe de Haan sa i samband med förra årets U21-EM att surinamesiska spelare är mer smidiga och rörliga än de holländska. Edgar Davids har sagt att han tror att det har med den surinamesiska kosten att göra, medan andra tror att det är genetiskt.
Just i förra årets U21-EM uppmärksammades faktumet att många spelare var från Surinam. I semifinalen mot England startade sex surinameser, en antillier, en marockan, en israelier och två holländare. Mer än hälften av spelarna som användes under turneringen för holländsk del var av surinamesisk börd; Ryan Babel, Boy Waterman, Ryan Donk, Kenneth Vermeer, Royston Drenthe, Gianni Zuiverloon, Calvin Jong-A-Pin och Maceo Rigters.
En betydande skillnad mot tidigare generationer surinameser är att det nya gänget visade sig vara moget, balanserat och mindre bråkigt. Den enda incidenten var när spelarna efter segern i turneringen valde att fira genom att springa omkring med den surinamesiska flaggan istället för den holländska.
Matchanalytikern Wim van Zwam kommenterade skillnaden genom att betona att dagens generation surinameser är mer integrerad och klarar av att se sig själva med kritiska ögon och fortfarande hålla huvudet ovanför vattnet.
De senaste tjugo åren har surinameserna varit en viktig del av det holländska landslaget. Ruud Gullit och Frank Rijkaard var först att bli riktigt framgångsrika, och den senare har även blivit en framgångsrik tränare.
I Surinam är frustrationen stor bland fotbollsfolk. Det är sedan länge en regel att landslaget inte får ta ut spelare som spelar i Europa, och den regeln har gjort att man gått miste om många möjligheter att ta sig till stora mästerskapet. Antagligen skulle spelare som Clarence Seedorf, Patrick Kluivert och Frank Rijkaard ändå ha valt att spela för Nederländerna, men andrahandssorteringen surinameser borde rimligtvis ändå kunna prestera på en liknande nivå som Costa Rica, ett land som gått till många mästerskap.
Av den holländska befolkningen är endast 2% av surinamesiskt ursprung. Med detta i åtanke är antalet surinameser i landslaget högst anmärkningsvärt. Anledningarna till detta är flera. Kanske stämmer det som Edgar Davids säger att kosten är gynnsam för den som väljer att idrotta, kanske är det också så att den ekonomiska situationen för surinameser i Holland resulterar i mer billiga fritidsaktiviteter än tv- och datorspel. Dessutom kan man komma ihåg att nästan alla unga surinameser har en fotbollsspelare som förebild, något som mötts med en imponerande ömsesidigt het då många gamla storspelare engagerar sig i sina rötter. Exempelvis så är Aron Winter just nu tränare för SuriProfs, ett uppvisningslag endast med spelare med surinamesiska rötter.
Surinam är och tycks förbli en viktig källa för kompetenta fotbollsspelare. Utan spelare som Edgar Davids, Patrick Kluivert, Clarence Seedorf, Van Hooijdonk, Hasselbaink, Michael Reiziger, Winston Bogarde (hehu), Ryan Babel, Orlando Engelaar och många andra så hade det holländska landslaget varit ganska mycket fattigare de senaste tio åren än som nu varit fallet.
