Holländsk fotbollshistoria - del 1
Svenskafans summerar den holländska fotbollshistorien.
Fotbollen i Nederländerna har haft många starka personligheter som bidragit till att tydligt definiera landets udda fotbollsfilosofi. Därför är det inte särskilt konstigt att själva introducerandet av sporten i landet också kan sägas ha skett genom en enda person. Pim Mulier föddes 1865 i frisiska småstaden Witmarsum och då hans far var en av provinsens sista borgmästare hade han naturligtvis visst inflytande, något han gillade att kombinera med sitt idrottsintresse. Som trettonåring var han delaktig i att arrangera den första idrottstävlingen i Nederländerna. De första tävlingsgrenarna att förära nederländsk mark blev 100 meter samt 2 kilometer terränglöpning, och vinnare blev Pim själv, två gånger om.
Som borgmästareson fick Pim ofta möjligheten att bekanta sig med idéer och människor från utlandet. En av dessa spännande idéer var idrotten fotboll, som han kom att rejält kära ner sig i. Fjorton år gammal bildade han och några vänner föreningen Haarlamse FC. Inledningsvis utövade man fotboll med hjälp av rugbyregler, för att 1883 istället gå över till att nyttja de regler som användes i England.
Pim studerade senare i England där han upptäckte sporter som landhockey, bandy och tennis, vilka han sedermera tog till Nederländerna. Den ambitiöse ynglingen kom sedan även att arrangera den första fotbollsmatchen i Tyskland; det var alltså lillebror Nederländerna som lärde storebror den vackraste av bollsporter. Mulier studerade sedan en tid i Sverige, där han lärde sig skidåkning och jakt. Väl tillbaka i Nederländerna började han lägga allt mer tid på idrottsrörelsen, exempelvis var han den drivande kraften bakom skapandet av ett fridrott- & fotbollförbund vintern 1889.
För sina insatser för idrotten blev Pim Mulier belönad med diverse utmärkelser och hedersutnämningar fram till sin död 1954. Till exempel blev hans hedersmedlem i en rad europeiska fotbollsförbund, däribland det svenska.
Även om Mulier i stort kan sägas ha gett fotbollen till nederländarna bör det nämnas att det visst förekom fotbollsspelande redan under dennes födelseår, 1865. Engelska textilarbetare spelade en match mot brittiska delegater i Haag, och tio år senare bildades faktiskt en klubb vid namn Utile Dulci. Hur mycket fotbollsspelande som egentligen ägde rum i den föreningen är dock oklart, och generellt brukar man framhålla Haarlemse FC som den första genuint fotbollsinriktade idrottsföreningen.
Innan 1900-talets början hann många fotbollsföreningar bildas i Nederländerna. Sparta Rotterdam grundades 1888 av forna cricketentusiaster och är i dag landets äldsta professionella fotbollsklubb. Likt de flesta fotbollsklubbar som bildades på den här tiden finns där tydliga spår av engelsmännens framfart. Det rödvita matchstället som Sparta använt sig av sedan 1899 är till exempel hämtat från engelska Sunderland.
Det första ligaspelet i Nederländerna arrangerades 1888/1889 då sju lag bildade en serie som togs hem av VV Concordia från Rotterdam. De första årens fotbollsspelande kom dock att domineras av HVV (Haagse Voetbal Vereniging) som faktiskt än i dag med sina tio guld är det lag som vunnit flest nederländska ligatitlar efter de tre klassiska storlagen Ajax, PSV och Feyenoord.
Just storlagen bildades relativt sent. Ajax firade sitt hundraårsjubileum år 2000, medan Feyenoord fick den äran först åtta år senare. PSV som dominerat den holländska fotbollen under 2000-talets inledning grundades först 1911, och det dröjde dessutom till 1928/1929 innan man fick vinna sin första titel.
Landslagsfotbollen tog sin början då ett dubbelmöte mot Belgien arrangerades våren 1905. Den första matchen spelades den trettionde april i belgiska Beerschot och returen spelades på Schuttersveld i Sparta två veckor senare. Notabelt från den första matchen var att Nederländerna vann med 4-1 efter att Eddy de Neve bjudit på ett målfyrverkeri. Just denne Eddy de Neve kan sägas haft ett ganska bekymmersamt liv utöver sin fotbollskarriär. En knäskada 1907 tvingade karriären till sitt slut, dessutom tvingades de Neve rycka ut i militären.
Nästa destination för den unge mannen blev Nederländska Indien, eller Indonesien som det i dag är känt som, där han gjorde bra ifrån sig och lyckades stiga i graderna. Tyvärr gick det inte riktigt lika bra för hans bror som på ön Sumba blev uppäten av kannibaler, vilket säkert gjorde den gode Eddy en aning snopen, för att låta bli att överdriva reaktionen.
Kannibaler till trots valde Eddy att stanna i Indonesien där han jobbade för olika holländskägda företag. Han åkte till italienska Genoa för att förlova sig med en Daisy Maud som han senare gifte sig med i indonesiska Lubuk Sinapeng. Paret fick en son ihop och han gavs namnet Gilles jr efter Eddys uppätne broder.
Tolv år senare separerade paret vilket gjorde att Gilles och Daisy Maud flyttade till Nederländerna medan Eddy stannade i den indonesiska värmen. 1938 utkom självbiografin Konig Voetbal (Kung Fotboll) men glädjen från den boken blev tämligen kortvarig då enda barnet Gilles körde ihjäl sig i början på 40-talet. Två år senare fortsatte Eddys olycka och han dog i ett japanskt koncentrationsläger i Indonesien.
En annan skön profil som var med redan från starten var en underlig man vid namn Johannes Marius "Bok" de Korver. Varför han valde att kalla sig Bok vet vi inte - men om alternativet var att kallas för Korv kanske man kan förstå det.
Bok föddes hur som helst i Rotterdam, där han också dog så småningom, och det var också där han tillbringade den huvudsakliga delen av sin fotbollskarriär. Han spelade nämligen för Sparta från 1902 till 1922, en bedrift som bland annat resulterat i att han fått en läktare uppkallad efter sig på Spartas hemmaarena, Het Kasteel.
Som fotbollsspelare var han mycket snäll av sig. Det sägs att han aldrig drog på sig en enda frispark och träning såg han som osportsligt mot konkurrenterna. Flitig cigarrökare som han var kan man också förundras över hur han lyckades spela fram till sin 40-årsdag 1923.
Bok var med och tog två stycken OS-brons med det nederländska fotbollslandslaget, först 1908 och sedan 1912, under ett mästerskap där han för övrigt agerade kapten. Med 31 landskamper blev han den spelare från den ursprungliga elvan som fick vara med vid flest tillfällen. Givetvis skulle en sådan kultperson dokumenteras utförligt, vilket skedde 1916 då han gav ut den första nederländska självbiografin som en spelare skrivit.
Det första mästerskapet som det holländska landslaget deltog i var OS 1908. På den tiden fanns varken VM eller EM, vilket gjorde att det fanns en helt annan prestige i de olympiska spelens fotbollsturnering. I ärlighetens namn var det dock ingen större bedrift - kvartsfinalen, som var turneringens första match, spelades inte ens eftersom att Ungern av finansiella skäl drog sig ur. I semifinalen fick Nederländerna stryk mot England, vilket var helt enligt planerna, men imponerande nog lyckades man hålla nere siffrorna till 4-0. I bronsmatchen mötte man Sverige på White City Stadium inför tusen nyfikna åskådare. Det blev seger för det nederländska laget, Joop Reeman gjorde tidigt 1-0, en ledning som dåtidens anfallsstjärna Edu Snethlage ökade på i andra halvlek.
Nämnvärt är att Nederländerna egentligen skulle ha mött Frankrike i bronsmatchen, men då fransmännen förlorade med 17-1 i sin semifinal mot Danmark valde man helt enkelt att tacka nej till att spela bronsmatchen.
Det första världsmästerskapet Nederländerna deltog i var VM 1934 i Italien. Det blev dock bara en match för laget, då tuft schweiziskt motstånd väntade redan i första matchen. På den tiden var direkt utslagning melodin, så 3-2-förlusten blev slutet på matchen. Riktigt nära att sluta på annat sätt var det aldrig heller, Schweiz tog ledningen och Nederländerna kvitterade genom dåtidens stjärna Kick Smit, som i landslaget gjorde 26 mål på 29 landskamper. Schweiz gick dock ifrån igen, till 1-3, och reduceringen kom inte förrän med fem minuter kvar då en annan storskytt i form av Leen Vente lyckades få in bollen. Ytterligare mål blev det dock inte utan svenske domaren Ivan Eklind blåste av matchen.
Nederländerna deltog även i turneringen därpå, 1938 i Frankrike. Då blev det återigen förlust redan i första matchen. Favorittippade Tjeckoslovakien stod för motståndet, och nederländarna lyckades hålla undan under ordinarie matchtid. Förlängningen blev dock för tuff, och efter ett tidigt mål rasade man ihop fullständigt och släppte in ytterligare två.
Förbundskapten på den här tiden var engelsmannen Bob Glendenning (från 1925 till 1940). Sedan 1908 hade det nederländska fotbollsförbundet valt att satsa på brittiska fotbollstränare och det är kanske svårt att klandra dem, då Bob Glendenning än i dag är den mest vinstrika förbundskaptenen man haft. 36 segrar plockade engelsmannen hem på 86 försök, vilket är bättre än framgångsrika förbundskaptener som Rinus MIchels (30 segrar), Dick Advocaat (31 segrar) och Marco van Basten (35 segrar). Det bör dock tilläggas att alla de tre senare hade betydligt färre försök på sig.