Holländsk fotbollshistoria - del 4
Svenskafans summerar den holländska fotbollshistorien.
Säsongen därpå var det dags för Ajax, som vunnit ligan, att visa sig från sin bästa sida. Efter en riktigt svag inledning på turneringen där man bara fick 2-2 mot Nëntori Tirana från Albanien i första matchen så gick det sedan långsamt bättre. I andra rundan besegrade man Basel med mer övertygande siffror. I bortamatchen blev det förvisso bara 2-1 för Ajax, men det var ändå en fin skalp. Nyförvärvet Neeskens fick dessutom sätta en boll och visa sin betydelse. Skillnaden mot det lag som för två år sedan spelade mot Milan i finalen var dock större än bara Neeskens. Mycket spektakuläre och frispråkige målvakten Heinz Stuy var ny, viktiga triaden Ruud Krol, Gerrie Mühren och Dick van Dijk var inte heller med två år tidigare.
I kvartsfinal stod Celtic för motståndet. Resultatet över de två matcherna blev 4-0 vilket naturligtvis bäddade för gediget självförtroende bland amsterdamarna, som sällan varit särskilt blygsamma av sig. Första semifinalmatchen mot Atletico Madrid slutade med förlust, men Ajax var hemmastarka och vann i returen med 3-0. Överlag öste man verkligen in mål, vilket var ovanligt. Trenden i början av 70-talet var att matcherna blev allt målsnålare, något som först kom att ändras ett par år senare.
Ajax gjorde många mål i början av matcherna och många mål i slutet av desamma. Mot Panathinaikos i finalen blev det extra tydligt. Holländarna inledde med att överrumpla motståndet som inte var inställda på vad man skulle få tampas med. Efter fem minuter gjorde Dijk van Dick, som generellt gjorde bättre ifrån sig i ligaspelet hemma i Holland, 1-0-målet var tjusigt och påpassligt. Piet Keizer visade att grekernas taktik med att hela tiden försöka dribbla sig igenom allt motstånd inte lönade sig, med ett snabbt inlägg prickade han van Dijks skalle och bollen seglade stenhårt mot krysset, utan chans för Takis Konomopoulos i målet.
Ajax passningsspel slet sönder Panathinaikos som inte orkade komma tillbaka. Det numera ganska rutinerade holländska laget släppte ogärna bollen och fortsatte skapa chanser. I Ajax hade fem av elva spelare i startelvan gjort över 30 matcher i europaspelet. Ytterligare några var på god väg mot sådana siffror.
I halvtid bytte Michels i vanlig ordning ut ett par spelare. Nico Rijnders och gamle Sjaak Swart gick ut för att ersättas av Horst Blankenburg och Arie Haan, den senare fick i och med inhoppet göra sin debut i sammanhangen.
Med Blankenburg fick Ajax ännu bättre kontroll över matchen. Den tyske försvarsgeneralen gillade att styra sitt försvar, och tillsammans med Velibor Vasovic dirigerade han Rinus Michels skapelse på bästa vis; offsidefällan ställde grekerna precis som den ställt tidigare motståndare. I slutet av matchen avgjorde inhoppare nummer två, Arie Haan, mot ett trött grekiskt försvar.
Matchen innebar slutet för Rinus Michels tid i Ajax, erbjudandet att ta över Barcelona var helt enkelt för spännande. Istället tog rumänen Stefan Kovacs över, ett byte som skulle visa sig lyckats. Kovacs utvecklade totalfotbollen och gjorde den ännu mer lättigenkännerlig.
Finalen blev även slutet för lagkaptenen Velibor Vasovic, som var trött på att tampas med sina eviga astmaproblem. Cruijff blev naturligtvis ny kapten.
Även nästkommande säsong innebar triumf för Ajax. Man gick in som favoriter, slog snabbt ut Dynamo Dresden i en tuff första omgång. I andra rundan fick man stöta på ett Marseille som var långt ifrån vad man senare skulle bli. Ajax öste in mål och i kvartsfnalen väntade engelskt motstånd i form av Arsenal. Engelsk fotboll var dock inte vad den hade varit och senare skulle bli igen, utan Ajax kunde tämligen enkelt slå ut ligamästarna, efter två mål av Gerrie Mühren och ett självmål av George Graham.
Semifinalmatcherna blev tuffa. Benfica hade med stora siffror slagit ut Feyenoord (Holland fick ha två lag med på grund av att man vann Europacupen samtidigt som Feyenoord vann ligan). Första semifinalmatchen slutade ändå med vinst för Ajax, och man kanske kan säga att det var rutinen som avgjorde. I det rutinerade Ajax gjorde den mest rutinerade spelaren det avgörande målet med två minuter kvar att spela. Sjaak Swart visade i sin 49:e europamatch att gammal är äldst.
I returen på bortaplan blev resultatet 0-0 efter att portugiserna tvingats spela omställningsfotboll och misslyckats med detta på grund av ovanan att hantera offsidefällor.
Finalen skulle spelas på holländsk mark, i Rotterdam, mot Internazionale. Matchen blev en uppvisning, Ajax hade ett helt annat tempo och skapade chans på chans, speciellt var Johan Cruijff ovanligt bra även för att vara Cruijff. Det samspela Ajax gjorde ett mål i första halvlek, det dömdes dock bort vilket var korrekt. I andra halvlek kunde italienarna inte hålla emot längre, Cruijff nickade in 1-0 otagbart för målvakten. En halvtimme senare punkterade samme man matchen då bollen lite turligt rann förbi Ivano Bordon.
Ajax hade genom kontinuitet kunnat ta två raka segrar i Europacupen. Laget i finalen 1972 var nästan samma som det 1971; i målet hade man Heinz Stuy bakom en backlinje bestående av Blankenburg, som ersatt forne kaptenen Vasovic, samt de tre ständiga herrarna Wim Suurbier, Barry Hulshoff och Ruud Krol. På mittfältet spelade numera Arie Haan, Johan Neeskens och Gerrie Mühren, då Cruijff flyttats uppåt i banan för att Dick van Dijk inte gjorde vad han borde. På varsin kant dominerade veteranerna Sjaak Swart och Piet Keizer.
