Holländsk fotbollshistoria - del 8
Svenskafans summerar den holländska fotbollshistorien.
För Ajax splittrades. Interna konflikter skakade laget; de svarta spelarna kände att de fick sämre betalt än de vita. Många spelare kände sig underbetalda och vägrade skriva på nya kontrakt. Barcelona och Milan ryckte tag i många spelare, och när Louis van Gaal lämnade för att ta över Barcelona föll Ajax ner i en svacka som man ännu inte lyckats ta sig ur, med få ligasegrar och endast sporadiska framträdanden i Champions League.
I skrivande stund har PSV varit dominanten under 2000-talet. Av de nio ligatitlar som delats ut sedan våren 2000 har sju tillfallit Eindhoven-laget som genom begåvade värvningar och en mer sansad spelmodell lyckats bra både i ligan och i Champions League, mycket tack vare Guus Hiddink som tränade laget mellan 2002-2006, samt genom veteranen Philip Cocu som värvades hem från Barcelona och gjorde tre säsonger i klubben innan han la skorna på hyllan våren 2007.
För landslagets del har de senaste tio åren varit mycket framgångsrika. Efter ett fasansfullt EM 1996 då det holländska laget skakades av interna konflikter kom man som ett nytt lag till VM 1998, och man presterade då den fotbollen man kunde förvänta sig från ett lag bestående nästan uteslutande av spelare som vunnit Champions League några år tidigare.
Guus Hiddinks mannar inledde turneringen trevande med ett oavgjort resultat mot Belgien. Det holländska facitet i prestigemötena mot Belgien har dock aldrig varit något vidare, så det oavgjorda resultatet kom inte som någon överraskning. Matchen resulterade i en mer offensiv inställning i gruppspelets andra match, mot Sydkorea. Ett fantastiskt bra spelande Holland lyckades få in fem bollar bakom Kim i målet och med fem olika målskyttar stod det klart vilken bredd man hade i offensiven.
I matchen mot Mexiko började det holländska laget som man avslutade mot Sydkorea. Bollarna hittade in i målet och efter bara arton minuter stod det 2-0. I andra halvlek kom mexikarna bättre in i matchen och fem minuter in på övertid kvitterade Hernandez till 2-2. De tappade poängen gjorde dock ingenting, Holland var vidare ändå.
I sextondelsfinalen fick man möta ett Jugoslavien som hade ett riktigt starkt lag med storstjärnor som Jugovic, Mijatovic, Stojkovic och Mihajlovic. Matchen blev mycket chansrik och båda lagen förde en intensiv jakt efter mål. Det tog 38 minuter innan målskyttet inleddes och då var det genom Bergkamp som på den här tiden ännu var en målskytt av rang snarare än den framspelare han senare kom att utvecklas till. Kvitteringen kom strax efter halvtidsvilan och den andra halvleken blev en böljande historia med chanser åt båda håll. Matchklockan gick in på övertid, men inget lag vågade i något skede slappna av och räkna med en förlängning. Mycket riktigt kom det också ett sent mål, Edgar Davids avgjorde några minuter in på övertid och Holland var i semifinal mot Argentina.
Matchen mot Argentina utvecklade sig på ungefär samma sätt. Kluivert, som satt på bänken mot Jugoslavien, fick nu starta och tackade för förtroendet redan efter tolv minuter då han gav ett nederlagstippat Holland ledningen. Claudio Lopez kvitterade fem minuter senare och återigen uppstod en matchbild där chanser skapades åt bägge håll. Och återigen var det holländarna som gick vinnande ur striden. Till råga på allt var det ett ohyggligt vackert mål som avgjorde. Frank de Boer slog en lång, svepande boll till Dennis Bergkamp som med en enastående nedtagning lyckas få bollen förbi sin försvarare innan han dundrar upp bollen bakom Roa i det argentinska målet.
Som semifinalsmotståndare fick man återigen tuffast möjliga lottning då Brasilien ledda av en fantastisk Ronaldo skulle stå för motståndet. Brasilien var också det bättre laget, man hade fler chanser och ett övertag i spelet under majoriteten av matchen, även om Holland var långt ifrån ofarligt. Nämnde Ronaldo gjorde 1-0 precis efter halvtidsvilan och efter det kom holländarna bättre in i matchen, även om övertaget fortfarande var sydamerikanernas. I slutet av matchen skapade Holland till slut en extrem press som resulterade i att Patrick Kluivert med en rörelse som hämtad från en Matrix-film lyckades nicka in bollen bakom Taffarel. Målet innebar förlängning, en förlängning Holland mycket väl kunde ha vunnit, anledda av de energirika inhopparna Winter, Van Hooijdonk och Seedorf. Så blev dock inte fallet, utan matchen gick till straffar, en konst det holländska laget inte var särdeles bekväm med. Mycket riktigt hade det brasilianska laget mer kontrollerade nerver då man enkelt rullade in boll efter boll bakom Van der Sar. Holland satte sina två första straffar, men sedan började straffspöket visa sig från sin värsta sida: Cocu och Ronald de Boer sparkade ut det oranga laget från finalen mot Frankrike.
Istället väntade bronsmatch mot Kroatien. Matchen var för holländsk del förlorad redan på förhand då ett brons skulle vara av betydligt större vikt för många av de kroatiska spelarna än för de holländska spelarna. Många i det oranga laget hade nämligen redan fått känna på segerns sötma i stora sammanhang, och skulle inte nöja sig med något brons. Kroaterna vann med 2-1 efter mål av Prosinecki och skyttekungen Suker. Det holländska målet gjordes av Boudewijn Zenden.
Två år senare kom i princip samma manskap till spel under nye tränaren Frank Rijkaard då Nederländerna tillsammans med Belgien arrangerade EM 2000. Turneringen blev en succé på alla plan, ett mycket målrikt mästerskap med perfekt arrangemang och begränsad huliganism. Dessutom spelade många lag, inte minst Holland, en trevlig fotboll och många av stjärnorna var i mycket god form, vilket ju inte alltid är en självklarhet i stora mästerskap efter långa säsonger.
Holland hamnade i en tuff grupp med Frankrike, Tjeckien och Danmark som motståndare. Återigen öppnade man något trevande genom att ta en sen seger mot Tjeckien, men efter det släppte nervositeten och man började spela riktigt fin fotboll med hjälp av ett nu ganska samspelt lag. Danmark besegrades efter en fin andra halvlek, världsmästarna Frankrike slogs tillbaka i sista gruppspelsmatchen trots att några ordinarie spelare fick vila. I kvartsfinalen mot Jugoslavien etablerade sig det kortpassningsspelande Holland som turneringens stora favorit genom att vinna med 6-1 efter att turneringens klarast lysande stjärna, tillsammans med Zinedine Zidane, Patrick Kluivert gjort ett hattrick.
I semifinal väntade ett Italien som spelade klassiskt italiensk catenaccio med fembackslinje och idel defensiva mittfältsspelare. Till råga på allt valde man stundtals att bänka tekniskt briljanta spelare för grovjobbaren Delvecchio. Holland dominerade matchen på ett sätt som bara Holland kan, och det tog inte lång tid innan Zambrotta dragit på sig ett rött kort. Det italienska laget drog på sig massvis med fasta situationer, man hann inte med de tekniskt överlägsna holländarna. Under ordinarie matchtid tilldöms Holland två straffsparkar - en efter att Kluivert dragits i tröjan och en efter att Edgar Davids fällts bryskt. Men straffar i avgörande lägen är inte en orange paradgren. Francesco Toldo räddade båda straffarna, först från De Boer och sedan från Kluivert. När matchen sedan gick till straffläggning var det få som trodde på holländsk seger, och mycket riktigt fortsatte Toldo storspela och Italien gick till final. Frank Rijkaard avgick, och en era var över.
Under 2000-talet har landslaget missat ett mästerskap, presterat undermåligt i två och ojämnt i ett. Precis som den holländska klubblagsfotbollen är landslagets framtid oklar och det återstår att se om det holländska laget ska kunna återta sin roll som världsledande inom vacker, spektakulär fotboll.
