36 år senare: EM-finalen 1988 — de vackra förlorarna vinner
Idag minns vi hur för precis 36 år sen Holland gjorde det de aldrig lyckats med igen — att vinna ett mästerskap.
Idag är det exakt 36 år sen Oranje lyckades med det man aldrig lyckats med igen varken förr eller senare. Man vann.
14 år tidigare hade Holland blivit de vackra förlorarna. Med glimrande Totalfotboll charmade hela världen under VM 1974. Rinus Michels landslag, i stort uppbyggt av Rinus Michels Ajax, slog omvärlden med häpnad med sitt fantastiskt rörliga och offensiva spel. Man briljerade match efter match, men föll i finalen mot Västtyskland. I nästa VM, 1978, tog man sig återigen till final, men föll, återigen mot värdnationen.
Där och då sattes en klyscha och självbild som definierat Holland i fotbollssammanhang sen dess. Man kan spela vackert, men man kan inte vinna. Det blev en etablerad sanning och nästan som ett mantra. Det ledde till klassiska Johan Cruijff-citat som “Att vinna är viktigt, men att ha din egen stil, att folk kopierar dig, beundrar dig, det är den största gåvan”.
Men sen gick man och vann 1988. EM 1988 blev turneringen holländarna aldrig glömmer. Iförda de ikoniska tröjorna, med Rinus Michels återigen på tränarbänken och med Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Rijkaard på toppen av sina karriärer.
Lustigt nog ändrade Rinus Michels, Totalfotbollens fader, sin taktik. Det blev mer defensivt och pragmatiskt än det varit 1974, inte samma fritt flytande Clockwork Orange.
Mästerskapet bjöd på flera oförglömliga matcher. Som gruppspelsmatchen mot England, turneringens kanske bästa match, då Marco van Basten gjorde hattrick.
Störst av allt för Holland var semifinalen mot hemmanationen Västtyskland på Volkparkstadion i Hamburg. Lothar Matthäus gav tyskarna ledningen på straff. Ronald Koeman kvitterade på straff. I slutet sköt van Basten in 2-1 på volley. Holland hade besegrat Västtyskland och inte bara tagit revansch för finalförlusten 1974 utan gjort upp med långt mycket större rivalitet än så. Andra världskriget var fler decennier tillbaka i tiden, men den grymma tyska ockupationen av Nederländerna var inte glömd. Allmän nationell rivalitet uppblandad och uppjagad av fotbollsrivaliteten kulminerade här för holländsk del. Koeman, inte storsint i segern, bytte till sig Olaf Thons tröja bara för att torka sig i ändan med den.
Finalen sen då, 25 juni 1988. Mot Sovjetunionen, som slagit Holland i den första gruppspelsmatchen. Tränade av Valerij Lobanovskij, den mytomspunne tränaren som utvecklade en motsvarighet till den holländska Totalfotbollen i Dnipro och Dynamo Kiev samtida med motsvarigheten i Ajax och Holland.
Ruud Gullit nickade in 1-0 i den första halvleken. I den andra kom det mest klassiska målet i holländsk fotbollshistoria, och förmodligen hela EM-historien? Adri van Tiggelen tog bollen av Hennady Lytovchenko och passade Arnold Mühren. 37-åringen, i slutet på sin karriär, var en direkt länk till 70-talets lag. Då hade han som ung slagit igenom i Ajax, nu var han åldermannen i Oranje. Han slog en av sina patenterade svepande krossbollar som ett inlägg i straffområdet för Marco van Basten. Bollen blev lite lång, men van Basten hann upp den vid bortre. Istället för att ta ner den drog han till direkt och fick på den otroliga volleyträff som vevats i repris otaliga gånger. 2-0 och matchen var avgjord.
“Jag vet inte”, svarade van Basten när Jan Wouters frågade honom hur han kunde skjuta ur det läget.
Det är 36 år sedan idag och fortfarande Hollands enda guld. Sen dess har det varit många bedrövelser. VM 1990, EM 1992, VM 1994, EM 1996, VM 1998. Hela 90-talet, med en ny magisk era för Ajax, var Holland guldkandidater men föll, gång på gång på allt grymmare sätt. Ny VM-final 2010, nytt silver. Brons VM 2014.
Holland har aldrig vunnit igen. Men 1988 visade att de faktiskt kan.