Inför: Holland-Sverige
Tidig gruppfinal stundar i Grupp E när Holland tar emot Sverige på Amsterdam ArenA, och efter insatsen mot Moldavien går Holland in med en positiv känsla.
Efter VM-slutspelet och inför det EM-kval vi nu befinner oss i duggade åsikterna och förslagen tätt kring vilka åtgärder förbundskapten Bert van Marwijk borde vidta för att tvätta bort benknäckarstämpeln Oranje hade fått efter finalen mot Spanien. Den populäraste och kanske mest resonliga åsikten bland dessa tyckare var att två destruktiva mittfältare var överflödigt i startelvan och att Nigel de Jong följaktligen borde petas (ingen flyttar ju på van Bommel).
I de två inledande matcherna mot San Marino och Finland var de Jong kvar i startelvan – som förväntat. Det fanns ju ingen riktigt konkret anledning för van Marwijk att utesluta de Jong, men nog kunde han i alla fall testa att spela van der Vaart eller Afellay bredvid van Bommel i experimentellt syfte. Men icke. Tydligen behövdes två destruktiva spelare mot San Marinos giftiga offensiv. Holland vann förvisso matchen planenligt med 5-0, men borde och kunde ha utökat segersiffrorna.
Några dagar senare stod Finland på menyn. De Jong kvar i startelvan, bredvid van Bommel på det defensiva mittfältet. Holland hade 2-0 efter en kvart men fick sedan se sig bli mer eller mindre utspelade av finnarna som mycket väl hade kunnat sno med sig en poäng. En fråga som dök upp efter matchen var om ens fyra defensiva mittfältare hade gjort någon skillnad.
I vilket fall hade man ändå plockat sex poäng på de två inledande matcherna, men sättet dessa segrar kom till på skärpte kritiken mot Oranje. AD:s kolumnist Willem van Hanegem frågade sig i en krönika om den holländska ledarstaben verkligen gillar fotboll. Varför testade van Marwijk inte nya formationer och fler nya spelare, särskilt i matchen mot San Marino som hade vunnits i vilket fall?
Men så i fredags borta mot Moldavien fick kritikerna äntligen som de ville – i alla fall på en punkt. Van Marwijk hade petat Nigel de Jong efter att City-spelaren brutit benet på fransmannen Hatem Ben-Arfa. Här går åsikterna isär kring den egentliga anledningen till varför den hårdföre mittfältaren uteslöts ur truppen men det ska vi inte gå in på. Petningen av de Jong innebar att platsen bredvid van Bommel utan någon som helst tvekan tilldelades den för tillfället glödhete Rafael van der Vaart. Allt annat hade varit ett gigantiskt tjänstefel av van Marwijk.
Effekten av bytet var påtaglig - i positiv bemärkelse. Rafael van der Vaart assisterade Huntelaar till matchens enda mål och visade i övrigt att han är i startelvan för att stanna. Faktum var att hela laget gjorde en bra insats som glade många kritiker.
Efter matchen talade Sneijder om hur positiv inverkan van der Vaarts intåg hade på spelet och att det var kul att spela den på förhand rätt tuffa matchen. Det enda han klagade på var att det inte blev fler mål. Van der Vaart å sin sida var ödmjuk: ”Samarbetet mellan mig och van Bommel fungerade bra och jag gillar att spela på den positionen. Därför hoppas jag att få spela i samma roll mot Sverige på tisdag”. Mark van Bommel var inte riktigt lika positiv: ”Det var absolut inget fel på samarbetet, men jag gläds inte allt för mycket på grund av allt med de Jong.”
Van Marwijk kunde inte klaga på Rafael van der Vaart, men inriktade sig på att hylla kollektivet: ”Rafael gjorde bra ifrån sig, inget snack om saken. Men det som var kul att se var att spelarna försvarade som ett lag när man tappade bollen. Alla deltog i defensiven och bara då kan vi spela så bra som vi gjorde. Om bara två spelare får ansvaret att sköta defensiven blir vi väldigt sårbara. Spanien och Barcelona försvarar som ett lag, därför kan de spela så fint som de gör.”
Om matchen: “Vi spelade bra och kontrollerade matchen till 95 procent. Vi behöver dock se tillbaka på varför vi bara gjorde ett mål. Vi borde ha vunnit med 3-0 eller 4-0 men missade många chanser och då blir det tajt på slutet. Det var onödigt. Men vi vann och sättet vi spelade på gör att vi går in i matchen mot Sverige med ett förhöjt självförtroende.”
Kritiken avtog som tidigare nämnt från flera håll och folk glades istället över att få se glimtar av det nya gamla Holland. Samtidigt måste vi komma ihåg att det bara var Moldavien vi slog och att en fråga som huruvida de Jong kommer att saknas i framtiden mot ett bättre motstånd eller ej inte kan besvaras med enbart den här matchen mot grund. Matchen mot Sverige kommer att ta oss ett steg närmare svaret på den frågan – hur stort återstår att se.
Helt fritt från orosmoln är det dock inte! Utan att veta hur de Jong-situationen egentligen har påverkat varje spelare finns det två andra orosmoln.
Orosmoln 1: Skadeläget
Holland har sedan tidigare ett antal avbräck som kommer att bli ännu tyngre nu när man möter den främsta motståndaren till gruppsegern. Dessa spelare saknas: Eljero Elia, Ron Vlaar, Hedwiges Maduro, Vurnon Anita, Robin van Persie, Theo Janssen och Arjen Robben. Egentligen är den sistnämnde det enda tunga avbräcket.
Utan Robben på planen förlorar Holland dels en spelare som kan hålla bredden, men allra främst går man miste om ett stort överraskningsmoment. Holland blir förutsägbara. Det märktes särskilt av mot både Finland och Moldavien där spelet blev väldigt centrerat på grund av avsaknaden av utpräglade yttrar, och vad talar för att det inte kommer att märkas av mot Sverige? Sen är det klart att Elia är skön att kunna slänga in, men man klarar sig utan honom. Van Persie är också en individuellt bättre spelare än Huntelaar och RvN, men vi saknar honom inte riktigt ännu tack vare Huntelaar. Resten av de ovan nämnda spelarna är avbytare.
Vidare har van Bommel och Sneijder haft lite småskavanker. Den förstnämnde stod över söndagens träning till förmån för rehab, men det ska inte vara någon fara med någon. ”Mark kämpar på och kommer att starta. Sneijder är inte helt fit men lär även han starta.”
Orosmoln 2: Vänsterbackspositionen
Ett annat orosmoln hittar vi på vänsterbackspositionen. Det finns ännu ingen självklar ersättare till Gio van Bronckhorst som ju lade av efter årets VM-slutspel. Men vad vi kan konstatera så här efter tre EM-kvalmatcher är att PSV:s Erik Pieters och Ajax Vurnon Anita är huvudkonkurrenterna om platsen.
Pieters fick spela mot San Marino, Anita fick spela mot Finland och vi tänkte att den som skulle få förtroendet mot Moldavien låg närmast. Men eftersom Anita var/är skadad kan vi ännu inte riktigt avgöra vem van Marwijk föredrar, även om Pieters nog har edgen. Han är bättre defensivt än Anita och så länge Holland spelar med en utpräglad defensiv mittfältare, och inte två, kommer nog defensive Pieters att få chansen framför den mer offensive Anita. Holland må förlora en massa offensiv bredd på grund av det - särskilt som de befintliga ”yttrarna” gillar att söka sig inåt i banan och ytterbackarna alltså inte riktigt ges möjlighet att kompensera för det - men man minskar risken för baklängesmål. Mot Moldavien var Pieters väldigt återhållsam med offensiva utflykter och han lär vara detsamma mot Sverige.
Startelvan
Vad gäller startelvan lär den formeras på samma sätt som mot Moldavien, även om van Marwijk i vanlig ordning inte vill avslöja någonting. Som Sneijder sa: ”Jag ser ingen anledning att ändra på något.”
Stekelenburg
Van der Wiel Heitinga Mathijsen Pieters
Van Bommel Van der Vaart
Kuyt Sneijder Afellay
Huntelaar
Holland under van Marwijk är ett landslag som kan det här med kvalspel. Man har nämligen vunnit sina elva senaste kvalmatcher (VM och EM-kval). ”Det är ingenting jag går runt och tänker på, men visst kan vi konstatera att Oranje har blivit mer stabila. Intentionen är dock inte att bara vinna varje match, utan även att spela fint (se där!), och det vore kul om det lyckas.”
Om Sverige säger Mr. Obvious Bert van Marwijk: ”De har ett starkt lag med några väldigt bra fotbollsspelare. Jag jämför de lite med Danmark; de är fysiskt starka och har stor internationell erfarenhet. Zlatan är självklart en av deras absoluta toppspelare.”
