Berättelsen om Danny och Daley Blind
Far och son Blind har gjort en lång resa till var de är idag. Här är berättelsen om vägen dit och varför undertecknad fällde en tår när han såg Daleys inlägg mot Spanien.
När Daley Blind gjorde sin andra superassist fällde jag på riktigt en tår. Resten av halvleken satt jag med ett leende på läpparna. När Arjen Robben gjorde 5-1 skrattade jag maniskt. Jag fälle den inte för Holland, jag fällde den för Daley Blind. För spelaren han är, för resan han gjort. Det är inte den starkaste berättelsen som finns om en spelare, han har inte överlevt ett krig, tagit sig ur slummen eller kommit tillbaka från en hemsk skada. Faktum är att han på många sätt växte upp med fotbollens guldsked i munnen. Men skeden såg länge ut att stjälpa mer än hjälpa.
Daley föddes i Amsterdam 1990. Pappa Danny Blind var i slutskedet på sin fjärde säsong i Ajax. Dåvarande tränaren Johan Cruijff värvade Danny från Sparta Rotterdam inför säsongen 1986/87. Marco van Basten surnade till över att Cruijff lade pengar på en relativt okänd ung back från en liten klubb som Sparta istället för att köpa in en större stjärna. Ajax vann Cupvinnarcupen den säsongen, varefter både Cruijff och van Basten lämnade. Cruijff till Barcelona där han under de kommande åren byggde upp sitt Dream Team. van Basten till Milan där han blev världens bästa fotbollsspelare. Danny Blind stannade i Ajax, och han skulle stanna i Ajax resten av sin spelarkarriär. Han var kapten och mittbacksstötte i Louis van Gaals lag som vann UEFA-Cupen 1992, Champions League, UEFA Super Cup och Interkontinentala Cupen 1995. Interkontinentala Cupen-finalen mot Grémio avgjordes på straffar och det var Danny som höll nerverna i schack och sköt in den avgörande när Ajax för en gångs skull vann en straffläggning. I Supercup-finalen mot Real Zaragoza gjorde han två straffmål under ordinarie tid i 4-1-segern.
Daley var nio år när han sprang ut på planen, hand i hand med sin pappa för dennes avskedsmatch 16 maj 1999. Året innan hade Daley börjat spela i Ajaxs pojklag. Han steg i graderna och representerade Holland på U15-, U16-, U17 och U19-nivå innan han 18 år gammal fick debutera i a-laget i en match mot FC Volendam. Han ordnade hörnan som Jan Vertonghen sedan nickade in till segermålet. Pappa Danny satt på bänken som assisterande tränare. Danny hade tagit över som huvudtränare i Ajax 2005 när Ronald Koeman lämnade, men han fick lämna posten efter säsongen då han bara ledde laget till en fjärdeplats. I december 2006 greps han för rattfylla. Han vände hem till sin moderklubb Sparta där han blev sportchef, men var tillbaka i Ajax till 2008 när Daley började visa framfötterna i U19-laget.
Sonen spelade högre upp i planen än pappa, i ”nr 6”-rollen, den defensiva på mittfältet. Neeskens-rollen. Daley hade dock svårt att ta en plats. Det blev fyra matcher till den säsongen efter debuten mot Volendam. Marco van Basten lämnade tränarposten efter säsongen och Martin Jol tog över. Hösten 2009 kunde han inte ta plats i laget. I januari lånades han ut till FC Groningen där han fick en ordinarie tröja, men inte direkt briljerade. Tillbaka i Ajax fick han några chanser under Jol hösten 2010, men insatserna var svajiga för att inte säga direkt svaga i ett Ajax som famlade efter sin identitet. Han började flyttas runt i laguppställningen, fick spela både som högerback och vänsterback oftare än som mittfältare. Det talades om att han bara var med i laget på grund av vem hans pappa var. Nepotism. Han buades ut av de egna supportrarna. Far och son Blind var fortfarande outsiders i Amsterdam, trots Dannys tretton år som spelare i klubben och att Daley är född, uppvuxen och bott i Amsterdam hela sitt liv. De blev syndabockar för de tunga åren på 2000-talet. Ajax hade inte vunnit Eredivisie på sju år.
I november 2010 sparkades Martin Jol och Frank de Boer tog över som tränare. Danny Blind fortsatte som assistent. Daley fanns ofta med på bänken på grund av sin mångsidighet, men i startelvan föredrogs högerfotade Vurnon Anita som vänsterback och Eyong Enoh på mittfältet när de Boer vände på skutan och Ajax stormade framåt i tabellen och äntligen erövrade sin 30:e ligatitel. I den direkta seriefinalen i säsongens sista omgång mot FC Twente kom Daley in från bänken och spelade i 77:e minuten in bollen till Siem de Jong som via ett väggspel med Christian Eriksen skar igenom Twentes försvarslinje och fastställde slutresultatet 3-1. Danny och Daley kunde tillsammans lyfta titelskölden. Nästa säsong flyttades Anita till nr 6-rollen och Daley fick kämpa om vänsterbacksplatsen med Nicolai Boilesen och Dico Koppers. Boilesen gjorde en stark inledning men äntrade sedan ett två-årigt skadehelvete. Koppers gjorde några bra insatser men tappade form och fick också skadeproblem. Vann Daley kampen om vänsterbacksplatsen eller var det en fråga om last man standing? Han blev i alla fall förstavalet medan Ajax återigen kom bakifrån för att vinna Eredivisie.
Samtidigt utanför planen rasade ett inbördeskrig i Ajax där Danny Blind blev en av huvudrollsinnehavarna. Styrelsen ville tillsätta en ny sportchef – Johan Cruijff ville ha gamle Ajax-yttern Tscheu La Ling, men de övriga ville inte det. De gick bakom ryggen på Cruijff och utsåg hans nemesis Louis van Gaal till ny sportchef och det bestämdes att Danny Blind tillfälligt skulle inneha den posten tills van Gaal kunde ta över till sommaren. Ajax splittrades i två läger – på ena sidan stod Cruijff och allt fotbollsfolk i klubben förutom Danny Blind. På den andra stod den övriga styrelsen – Steven ten Have, Paul Römer, Marjan Olfers och Edgar Davids med all icke-fotbollsrelaterad personal och Danny Blind. Mästarlaget från 1995 hade splittrats mitt itu beroende på vems sida man valt. Cruijff eller van Gaal. Cruijff vann det hela i domstol tillslut, utnämningarna av van Gaal och Blind dömdes som ogiltiga och hela styrelsen fick avgå (vilket var lugnt för Cruijff, hans influens som inofficiell gudfader gjorde att han inte behövde en formell post). Danny Blind hade valt den förlorande sidan och fick nu lämna klubben han varit en del av i nästan två decennium.
Daley höll sig tyst och koncentrerade sig på spelet. Vad han tyckte om situationen sa han aldrig. I säsongsinledningen 2012/13 fick han ny konkurrens underifrån av Mitchell Dijks, men den kampen vann han snabbt och under hösten växte hans prestationer på planen. Han ägde sin vänsterkant och radade upp strålande insatser. I februari fick han debutera i landslaget mot Italien. Landslaget som leddes av van Gaal och pappa Danny. Buropen hade tystnat för längesen. De ersattes av ramsan ”Daley Blind is een echte Ajacied” (ungefär: ”Daley Blind är en äkta Ajax-kille”). Under våren målade fansen en stor banderoll till Daley Blind som permanent hänger på kortsidan där F-Side står. Tidigt i maj lät han sig intervjuas av medlemmar ur ultrasgrupperingen VAK410.
”Är du stolt över ditt namn?”
”Jag är väldigt stolt över mitt namn. Jag har definitivt fått gå igenom en del på grund av det. När jag debuterade mot Volendam sjöng alla mitt namn.”
”Mycket har förändrats på ett år…”
”För ett år sen visste jag själv att jag var bra nog för startelvan. Självklart är det inte bra om man slår en felpass och publiken visslar åt en, i början visste jag inte hur jag skulle hantera det, men som tur är har det förändrats.”
”Vad betyder Ajax för dig?”
”Ajax är min klubb. Jag har varit här sen 1994. Från tidig barndom, utöver ett halvårslån i Groningen har jag alltid varit i Ajax. Och jag vill stanna här så länge som möjligt.”
Dagar senare var Daley med och vann klubbens tredje raka Eredivisie-titel. Under firandet på podium fick han priset som Årets spelare i Ajax av Frank de Boer. Han blev Louis van Gaals förstaval på vänsterbacken i landslaget, men under den senaste säsongen flyttades han av Frank de Boer tillbaka till nr 6-rollen han spelat på i sin ungdom. Där fortsatte han rada upp man of the match-insatser och blev lagets bästa och viktigaste spelare. Säsongen slutade med en ny ligatitel och Guldskon som Eredivisies bästa spelare till Daley. Succén gav van Gaal huvudbry – han visste inte om han ville använda Daley på mittfältet eller som vänsterback. När Kevin Strootman gick sönder fick van Gaal mer huvudbry och började spela in en ny formation, 5-3-2. Antingen på mittfältet eller som vänsterback, Daley skulle ha en plats i startelvan. Då behovet sågs som större på kanten då det andra alternativet där var 20-årige Feyenoord-backen Terence Kongolo, blev det där Daley fick spela mot Spanien. Det var där Daley visade sin speluppfattning, löpvillighet och bollkänsla när han var instrumental i krossen av ett Spanien som föll ihop som ett korthus efter att Oranje vänt matchen genom två fenomenala Blind-inlägg.
Jag fällde en tår för att jag var blödig efter att ha varit på den finaste festen någonsin och då missat matchen, jag fällde den till reprisen nästa dag, jag fällde den för att jag har fått följa Danny och Daley Blinds resa de senaste åren som lett till ögonblicken när Daley slår ett perfekt inlägg till Robin van Persie och ett till Arjen Robben och sedan kan fira de med sin pappa.
