Den slutgiltiga katastrofen
Holland har genomfört sitt största misslyckande i modern tid och står inför en existensiell kris.
För 16 månader sen nickade Robin van Persie in det vackraste holländska målet sen Dennis Bergkamps mot Argentina 1998. Symboliken blev närmast parodiskt övertydlig när han ikväll nickade in en tjeckisk frispark i eget mål och därmed definitivt krossade sin egen nation. För det hjälpte ju inte att Klaas-Jan Huntelaar gjorde som Klaas-Jan Huntelaar gör, tryckte in bollen och, om än mer cyniskt än förr, hämtade den inne i nätet för att sätta igång på nytt. Det hjälpte inte att van Persie själv sen fick åtminstone en touch rätt i matchen och styrde in 2-3. Det var ju försent, för lite, för lamt och för tamt. Det finns ju ett Istanbul 2005 och ett statsministerstudsande Sverige i Berlin. Men rimlighetens gränser finns med. Amsterdam 2015 hade ingen chans att bli en klassisk mirakelvändning, det var dödsdömt till att bli holländsk fotbolls slutgiltiga katastrof.
EM-kvalet var länge en skärseld för Holland. Man brände inte ut snabbt. Det var bara konstant leda. Det inleddes med torsk borta i Prag efter ett baklängesmål på stopptid. Dåligt, men, lite baksmälla från VM, vad annars kan man vänta sig av holländare? Man vann ju åtminstone nästa match, en förfärligt genomtråkig affär med Kazakstan. Sedan kom Island borta. Det som blev en viktig stegring i sagan om Lagerbäckur och blev den första katastrofen i den grekiska tragedin om Holland. Det började pratas om att Guus Hiddink satt löst, mannen som ingen egentligen ville ha som förbundskapten igen, men som blev det enda alternativet för ett förbund som varvar handlingsförlamning med total sinnesförvirring. För man hade ju sumpat chansen att ge Ronald Koeman sitt drömjobb och kommit fram till att framtiden var Danny Blind, den evige assistenten, vars enda huvudtränarejobb var ett decennium gammalt och något han ogärna talade om. Man kände att han bara behövde ännu lite mer tid som assistent bakom än gammal lärd man som Hiddink!
Arjen Robben räddade Hiddink lite mer tid med 6-0-krossen av Lettland. Vintern kom och gick men inte problemen. Huntelaar fick rädda 1 poäng på stopptid hemma mot Turkiet i mars. Helt enkelt för att Lettland var Lettland kunde man ta tre poäng även i Riga i juni, där emellan hade man hunnit haverera i en träningsmatch mot USA.
I slutet av juni avgick tillslut Hiddink och Blind fick ta över helt. Det pratades om att han varit den som styrt hela tiden egentligen, höll i träningar och annat, Hiddink blev påmind om när han skulle hålla taktiksnack och sen var det bara att spela. Det utlöste tragedins exodus.
Arjen Robben, den sista krigarhjälten, klev ut skadad efter en halvtimme mot Island på Amsterdam Arena. Några minuter senare fick han sällskap av Bruno Martins Indi i omklädningsrummet då denne tog världshistoriens dummaste röda kort. En karakteristisk klumpig handling från Gregory van der Wiel beseglade det holländska ödet. Käpprätt ner i helvetet. Istanbul tre dagar senare blev ett inferno.
Ikväll nådde vi då den slutgiltiga katastrofen, nu återstår bara dramats denouement. Förhoppningsvis. För inte kan det bli värre, väl? Virgil van Dijk försökte sig på en dum chansbrytning i bästa David Luiz-stil vilket ledde till att 19-årige Jairo Riedewald fick försöka markera två spelare samtidigt. Då är det ganska lätt att vandra igenom och skjuta in 0-1 bakom tredjemålvakten (som står efter en rent tragikomisk skadeutveckling). Efter att ha varit dumdristigt het vid 0-1 var van Dijk för omväxlingens skull för passiv vid 0-2. Men han är ju bra framåt, den mittbacken! Tänkte man, och så snubblade han på bollen och förstörde en omställning. "Matchcoachning!" tänker Danny Blind och tar ut stackars Riedewald, sätter in van Persie och går över till någon diffus 3-3-4/3-4-3 med högerfotade van Dijk till vänster i trebackslinjen (istället för sig, vänsterfotade Riedewald, som inte är inkompetent).
En gnista hopp! Wesley Sneijder visar en glimt av sitt forna jag och slår en sådan passning som får de svagsinnade att svimma i bänkraderna. Memphis Depay är igenom, han syns, för första och sista gången i matchen, och blir fälld strax utanför straffområdet. Frilägesutvisning och frispark i bra skottläge. Två av världens bästa frisparksskyttar står där, Sneijder och Memphis. Och så finns van Persie, som skjuter i tacksam vristhöjd på muren.
I den andra halvleken tar Blind tillslut ut även van Dijk. Och sätter in Bas Dost. I det ögonblicket övergår man simultant både till någon slags 3-2-5-formation och installationskonst.
Det är i 66:e matchminuten vi når det självparodiska ögonblicket när van Persie nickar in bollen i egen bur. Det är ju för övertydligt där. Hade det varit litteratur eller film hade det setts som för övertydligt, för på näsan, man hade fått göra det subtilare. Han är ingen stor litterär figur, van Persie. Men nog fan är det något litterärt över honom. Även om man lämnar hans bakgrund och klubbkarriär därhän, bara hans roll i landslaget är så unik och märklig att han blir något helt speciellt. Han är en, tragisk, figur att följa. Han gjorde sin 101:a landskamp och 50:e mål ikväll. Han har målrekordet i landslaget. Han har varit kapten. Han gjorde Det Målet. Men likt förbannat har han bara gjort Det Målet. Sedan var det Arjen Robbens VM (och Dirk Kuyts, och Ron Vlaars och Louis van Gaals). Annars har han spenderat merparten av sina landskamper med att trilla in bollar här och där, göra mindre bra saker, och vara måltavla för "in med Huntelaar istället"-rop. Han har gjort mer landslagsmål än någon annan men kommer bara bli ihågkommen för 1 och för att han borde gjort fler vid bättre tidpunkter (som i semifinaler, exemplvis).
Louis van Gaal misslyckades kvalificera Holland till VM 2002. Det var ett fiasko, det största i van Gaals tränarkarriär. Men det var en anomali. Fiaskot har sina främsta skäl i van Gaals ledarskap (har till och med hin håle själv erkänt). Detta är mer än ett fiasko, det är en katastrof och en existensiell kris. För vad ska Holland göra nu? van Gaal var på väg att ta sig över samtliga hinder och utdriva alla demoner sommaren 2014. Holland hade kunnat vinna VM. Man hade då lyckats med det ouppnåeliga. Men man föll till sist. Man hade satsat allt på det kortet, övergett 50 års ideologi och tradition för en pragmatisk väg förbi allt det som stått i vägen förr. När det misslyckades stod man plötsligt där, utan van Gaal och utan någon plan. Man återgick till det familjära, återvann ytterligare en gammal förbundskapten och gick tillbaka till det vanliga. Det har lett oss dit vi står idag. Vad ska vi göra nu? Holland har trampat på stället. Det är i Spanien och Tyskland totalfotbollen utvecklats vidare. Vad ska Holland göra nu?
Vad förbundet ska göra? Fortsätta med Danny Blind, enligt de själva.
