Inför Holland - England: Nära final, länge sen sist
Holland är i semifinal av ett mästerskap för första gången på länge. Bara ett tråkigt England och ett roligt Spanien står mellan Oranje och ett guld för andra gången någonsin.
Holland är i EM-semifinal. Det har gått tio år sen senast Oranje var så här långt fram i ett mästerskap. Då var det VM 2014. Louis van Gaal hade just gjort upp med decennier av straffläggningstrauma genom att med ett genialt målvaktsbyte vinna straffläggningen i kvartsfinalen mot Costa Rica. Bara för att man sen skulle förlora på straffar mot Argentina i semin. Det slutade med brons den gången.
Efter VM-bronset lämnade van Gaal förbundskaptensposten. Det blev starten på en fyra år lång ökenvandring. Ronald Koeman ville ha jobbet, Ronald Koeman fick inte jobbet. Guus Hiddink plockades tillbaka istället. 1 seger, 1 kryss och 3 förluster senare fick gamle Hiddink sparken. Hans assistent Danny Blind tog över men kunde inte leda laget till EM 2016. Holland missade en turnering för första gången sen VM 2002 — då van Gaal misslyckades i kvalet.
En dålig start även på kvalet till VM 2018 innebar hejdå även för Blind. Efter en interimvända för Fred Grim togs DIck Advocaat in — för sin tredje vända som förbundskapten. Han lyckades inte kvala in Holland till VM och lämnade efter det.
Först efter det, i februari 2018, fick Ronald Koeman den chans han hade velat ha redan fyra år tidigare. Under hans ledning kvalade Holland till EM 2020 (som blev 2021) och kom tvåa i Nations League. Sen ringde Barcelona, och Koeman kunde inte motstå.
Dwight Lodeweges interim några matcher, sen fick Frank de Boer jobbet. Det var inga problem att valsa igenom den lätta EM-gruppen man fått. Men i slutspelet blev man genast utspelade av Tjeckien. De Boer lämnade direkt efter EM.
Då kom Louis van Gaal tillbaka för en sista gång och ledde landslaget till och genom VM 2022. Då slutade det i den infernaliska kvartsfinalen mot Argentina, ett böljande sjöslag i 120 minuter med flera krigsbrott på varje sida.
Sen kom Ronald Koeman tillbaka, och här står vi nu. Efter väldigt många om och men, mycket ifrågasättande av hans kvaliteter som tränare, inte minst av undertecknad, är vi ändå här i en semifinal för första gången på tio år. För första gången i EM på tjugo år.
Även om världens tråkigaste fotbollslag England står i vägen, och Spanien, det klart bäst spelande laget i EM, sen står och väntar, går det såklart inte att låta bli att tänka på att det faktiskt kan gå vägen för Oranje. Det kan faktiskt bli ett guld, för andra gången någonsin.
Till skillnad mot 1988 har man ingen supertrio som Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Rijkaard. Eller seklets bäste tränare, som Rinus Michels faktiskt kom att utses till. Men man har en stark backlinje, Cody Gakpo i högform, en murbräcka i Wout Weghorst och framför allt ett lag där alla faktiskt drar åt samma håll. Det kan man verkligen inte ta för givet när det kommer till Holland.
Den holländska uppladdningen inför matchen stördes lite av resestrul. Mytoligiseringen av den tyska effektiviteten när det gäller tåg kan vi härmed dödförklara. Oranje skulle åka tåg till Dortmund men efter strul och förseningar blev det flyg istället.
Gällande laget inte mycket nytt att rapportera. Inga avstängningar och bara Ian Maatsen, som inte spelat en minut i landslaget än, har kända skadeproblem.
Startelvan lär då bli samma som i kvarten och åttondelen. Bart Verbruggen i målet. Denzel Dumfries, Stefan de Vrij, Virgil van Dijk och Nathan Aké i backlinjen. Jerdy Schouten, Tijjani Reijnders och Xavi Simons på mittfältet. Steven Bergwijn, Memphis Depay och Cody Gakpo i kedjan. Om nu inte Koeman äntligen kör med Weghorst från start, förmodligen på Bergwijns bekostnad. Eller om det blir Donyell Malen i Bergwijns ställe.
