Resebloggen, Dag 5: Sista dagen i Nederländerna
Johan Dykhoff bloggar från sin fyra dagar långa fotbollsresa till Nederländerna.
Nu är jag inne på det sista skälvande dygnet (säger man så?) här i Nederländerna för den här gången. Jag har precis ätit frukost på hotellet här i Oss, som var god förutom att jag uppenbarligen inte vet hur mycket grädde i såna där små löjliga plastbehållare man ska ha i kaffet för att det inte ska smaka fan. Klockan är nu 09:37 och jag måste checka ut från hotellet senast 12:00. Tyvärr har jag planerat dagen rätt illa, så jag kommer ha jättemycket tid att slå ihjäl mellan utcheckningen här på hotellet och det att mitt plan lyfter från Schiphol. Utcheckningen ska som sagt göras senast 12:00 och flyget lyfter 21:00. En del av tiden kan jag slå ihjäl genom att äta lunch här på hotellet (det regnar föga förvånande ute, så jag har ingen lust att gå ut mer än nödvändigt) och sen tar tågresan till Schiphol knappt en och en halv timme inklusive ett byte i staden med det lattjiga namnet 's-Hertogenbosch (för övrigt laget Den Boschs hemstad).
Igår var jag alltså och såg matchen mellan FC Oss och VVV-Venlo i Jupiler League, det vill säga den nederländska näst högsta divisionen. Promenaden från hotellet till arenan, som tydligen heter Frans Heesen Stadion och inte Heesen Yachts Stadion som jag skrev tidigare, tog ungefär tjugo minuter och väl framme vid arenan skedde biljettförsäljningen i en liten barackliknande byggnad med två små fönster. Ett tappert försök att köpa biljett på nederländska slutade inte så väl och jag fick växla över till engelska, något som fick biljettkassörskan, som man om man är snäll kan säga påminde lite om Mila Kunis, verkade bli väldigt ställd av. Fjorton euro kostade en biljett till bästa platsen på arenan hur som helst och det var ju inte mycket att gnälla över. Ganska snabbt när man kom in på arenaområdet kände man att det här var en nivå lägre än de matcher som jag hade varit på tidigare. Allting kändes helt enkelt lite mindre, lite äldre och lite risigare. Jag tog ett trekvarts varv runt arenan i jakt på min läktare och väl där blev jag, precis som i de andra matcherna, visiterad och ombedd att öppna och visa innehållet i min medhavda axelväska. Den här gången hade jag vis av tidigare erfarenheter med mig ett paraply, men det fick jag minsann inte ta med mig upp på läktaren så det fick läggas i en låda vid trappan upp till läktaren. I händelse av upplopp på lältaren var jag således nu helt obeväpnad.
Väl uppe på läktaren gapade det rätt tomt. Jag var förvisso på plats ganska tidigt men jag visste att det inte skulle bli fullsatt, för jag hade sett videoklipp från FC Oss matcher och där har det aldrig varit fullt på läktarna. Jag gjorde således en fuling och flyttade några meter till vänster och tog en tom plats där för att sitta närmare mittlinjen. Arenan var som sagt inte den mest moderna man har sett och plaststolarna på läktaren måste ha varit sponsrade av någon lokal kiropraktor för att hen ska få mer kunder. Planen var så grön det bara går att tänka sig, men det berodde på att det var konstgräs och inte att den var välskött. Matchen spelades i konstant småregn men tack och lov blåste det ingenting, så vi på läktaren fick inget regn på oss.
Matchen drog igång och FC Oss visade ganska snabbt varför de ligger och skrapar i tabellens nedre halva. De hade en besvärlig kombination av uddlös offensiv och extrem försiktighet, vilket gjorde att gästande VVV-Venlo kändes klart farligare. Hemmafansen var uppenbart irriterade över att Oss spelade så mycket på säkerhet. Trots ett par bra chanser för Venlo i första halvlek stod det 0-0 i halvtid, men tio minuter in i andra halvlek gav japanen Yuki Otsu gästerna ledningen. Otsu nåddes av ett vänsterinlägg och kunde tämligen omarkerad placera in 0-1 lågt till vänster om målvakten. Tolv minuter senare nickade VVV-Venlos reslige mittback Pim Balkestein, som var bland de bästa om inte till och med bäst på planen, in en hörna till 0-2. Vad jag inte visste om denne Balkestein är att han har spelat en massa säsonger i England, bland annat i Ipswich, Brentford och AFC Wimbledon, men han kom till VVV-Venlo inför förra säsongen. Bara fem minuter efter Balkesteins mål reducerade Oss genom inhopparen Jonathan Opoku, som nickade in en målvaktsretur. Oss lyckades även, inte speciellt rättvist, kvittera med sju minuter kvar av ordinarie tid på ett friläge genom Kevin van Veen och nu kändes det plötsligt som att hemmalaget hade ordentligt med vind i seglen. Därför kändes det rätt typiskt för ett mindre bra lag att sen ändå slarva bort det hela. I 90:e minuten kom en långboll mot Oss mål, där det uppstod osäkerhet mellan den annars duktige målvakten Nick Hengelman och den fram till dess stabile mittbacken Lorenzo Piqué. Den sistnämnde lät bollen studsa och sen blev det någon form av halvmesyr där varken Hengelman eller Piqué tog bollen, varpå VVV-Venlos Aziz Khalouta kunde få kontroll på bollen och placera in 2-3. Det var vid det här laget bara ett fåtal minuter kvar av matchen och Oss var aldrig nära att kvittera.
De besvikna hemmafansen fick vända hemåt i regnet, och en sak som jag noterade under promenaden hem var att jag var den enda jag såg som hade paraply. Lokalbefolkningen kanske är så van vid att det regnar att de har blivit immuna mot det obehag som det innebär att få regnvatten på sig. Nu när jag sitter här och skriver under min sista dag i Nederländerna kan jag konstatera att det har regnat V-A-R-J-E dag här, så vädermässigt har saker och ting inte förändrats någonting sedan jag pluggade i Groningen våren 2012.
Vad kan man då säga om staden Oss? Nja, ärligt talat så är det nog den minst charmiga nederländska staden jag har varit i. Detta beror mycket på att det inte finns några kanaler i staden, och kanalerna tycker jag liksom är halva grejen med att nederländska städer ofta är så jäkla häftiga. Oss känns således som en enda stor förort i en del av en stad där det inte finns någon kanal. Nu har jag inte sett så mycket av Oss som jag kunde göra av Zwolle och faktiskt även Heerenveen, eftersom det har varit skitväder under hela min vistelse här, men jag har svårt att tro att det finns några gömda guldkorn som skulle få mig att ändra uppfattning. Om någon har vart i Oss och tycker annorlunda så är man välkommen att säga till. Hotellet som jag bor på är däremot schyst. Igår åt jag middag på hotellets restaurang och testade då en jävla lattjo kötträtt. Man fick in en lavasten som enligt servitören var fyrahundra grader varm. Jag var smart nog att inte kontrollera ifall detta påstående var sant. På den här stenen låg en kryddad köttbit som man själv fick steka så som man själv önskade och till det här fick man pommes frites och diverse såser. Det var ruskigt gott och borträknat att jag vid ett tillfälle välte ned köttbiten från stenen på den oklanderligt vita och strukna duken, så att den plötsligt inte var så vit längre, så är jag glad att jag käkade middag där istället för på någon restaurang utanför hotellet.
Nu ska jag ta och packa ihop här och så småningom checka ut och sen slå ihjäl en massa tid fram till att jag ska flyga hem. Peace out.
