Vad minns vi från Eredivisie-säsongen?

Eredivisie säsongen 2014/15 är över. En säsong präglad av PSV:s dominans, Ajaxs besvikelse, svenskarnas show och sedvanlig offensiv frejdig fotboll. Vad minns vi från säsongen?

PSV:s dominans
 
Efter att ligatiteln fyra år i följd gått till Ajax bröt PSV den sviten. Från start till mål var Eindhoven-laget ligans klart bästa då man aldrig hamnade i en djupare svacka medan Ajax, Feyenoord, AZ och andra sackade efter då man inte kunde upprätthålla någon jämnhet. Ajax kunde inte finna något flyt i spelet, Feyenoord kunde inte finna målet och AZ kunde inte hålla tätt framför sitt eget. Det var längesen man såg en så dominant vänsterkant som den PSV hade med Memphis Depay och Jetro Willems. Depay bombade in 22 mål och vann skytteligan, vänsterbacken Willems kom tvåa i assistligan med 12 framspelningar. Lägg därtill att centern Luuk de Jong gjorde 20 mål, högeryttern Luciano Narsingh hade 10 assist och från mittfältet prickade Georginio Wijnaldum in 14 fullträffar. Då är det enkelt att se varför PSV kunde springa ifrån. Phillip Cocu fick såklart ta emot priset som årets tränare och hans utveckling har gått stadigt uppåt, från att inte hittat en jämnhet i laget första gången han fick chansen till att långsamt fått bygga upp förtroendet under de senaste åren. Då Feyenoord nu givit huvudansvaret till Giovanni van Bronckhorst får vi nästa säsong se de tre klassiska topplagen ledas av tre gamla landslagskamrater då Frank de Boer aviserat att han stannar i Ajax.
 
Ajaxs fall från tronen
 
Ajax var i fyra år en maskin under Frank de Boer. Det tog lite tid att varva igång maskinen, men under våren fyra år i följd demolerade man motståndet i jakt på en titel man tog varje år. Men den här våren fortsatte istället kräftgången från vintern och man hamnade pinsamt långt efter PSV. Man kan argumentera för att processen började redan förra säsongen då man förvisso erövrade titeln igen, men kritiker har påpekat att man gjorde det lite by default då man inte hade någon riktig konkurrent, Cocus PSV var inte redo, och ingen av de andra heller. Man vann titeln i mindre stil än tidigare då Christian Eriksen och Jan Vertonghen försvunnit och Siem de Jong mest var skadad. Inför den här säsongen försvann de Jong och Daley Blind, den senare som verkligen var motorn i laget säsongen innan och det visade sig vara delar man inte kunde ersätta än. Jasper Cillessen räddade otaliga poäng, Davy Klaassen tog ytterligare ett kliv i sin utveckling och Anwar El Ghazi fick sitt genombrott, men övriga delar av laget presterade inte och det verkade finnas en generell känsla av lättja och uppgivenhet.
 
Twentes krisande
 
FC Twente försvann snabbt som en toppkandidat då det blev tydligt att deras ekonomiska problem vällde ut över planen. Även om Hakim Ziyech och Jesus Corona hade briljanta säsonger var resten av bygget inte alls på deras nivå samtidigt som man fick sälja av delarna (däribland Rasmus Bengtsson) för att stoppa den ekonomiska blödningen. Man hade nått en dålig åttondeplats, nu blev det en ännu sämre tiondeplats då man fråntogs tre poäng på grund av de ekonomiska bekymren. Vad Twente gör i sommar för att rädda ekonomin blir intressant att följa, och vi kan säkerligen vänta oss en huggsexa om spelarna. Den sydafrikanske mittfältsmotorn Kamohelo Mokotjo ryktades till Southampton redan i vintras och nu sägs det att han är på väg till Premier League-nykomlingen Brentford.
 
Svenskarnas show
 
Till årsskiftet plockade Viasat upp de svenska rättigheterna till Eredivisie och gjorde det mycket vältajmat. För även om Oscar Hiljemark mest var en inhoppare för PSV och Tobias Sana lämnade Ajaxs frysbox för Malmö så skulle andra svenskar skapa rubriker. Sam Larsson och Simon Thern blev publikfavoriter i Heerenveen snabbt och bar laget under våren ända in i finalen av playoffet om den sista europaplatsen, där man dock föll mot Vitesse (och Thern orsakade en straff). Man hade ett fantastiskt samarbete med tyske centern Mark Uth, och Larsson ryktas nu vara en av huvudkandidaterna till att ersätta Depay i PSV. I Groningen anlände Simon Tibbling och fick snabbt en bärande roll på det central mittfältet, andra bullar än att petas ut på kanten i Djurgården. Tibbling var en nyckelfigur i Groningens resa till att bli cupmästare och vi kan nog förvänta oss ännu mer av honom nästa säsong. Icke att förglömma är att Tibbling hade sällskap av Rasmus Lindgren och Heerenveens mål fortsatte vaktas av Kristoffer Nordfeldt som nu vill lämna för en större liga. I AZ hade Mattias Johansson en mycket bra säsong på högerbacken, medan Muamer Tankovic flöt in och ut ur laget och Viktor Elm drog hem till Kalmar. I skymundan gjorde Samuel Armenteros 8 mål för överraskningen Willem II som tog en stark niondeplats som nykomlingar, och Denni Avdic fick äntligen en startplats i Heracles när han skolats om till mittfältare. Eredivisie-scouterna har säkerligen flockats på de allsvenska läktarna under våren, och vi kan definitivt få se fler svenskar i Holland till hösten.
 
FC Dordrechts kräftgång
 
Dordrecht överraskade många när man gick segrande ur kvalet upp till Eredivisie och därmed skulle få göra sin första säsong i finrummet på tjugo år. Man hade en tunn trupp och många frågade sig hur de skulle klara sig i konkurrensen en hel säsong. Svaret fick vi snabbt: De skulle inte klara sig. Från och med omgång 5 låg de på nedflyttningsplats och från och med omgång 12 låg de på jumboplatsen som de sedan aldrig lämnade. Vi fick en tydligare klasskillnad i Eredivisie än på länge. Dordrecht fick dock avslutade på en glad not då man på tilläggstid i sista omgången slog Ajax på hemmaplan med 2-1.
 
Ja, hur slutade allt då? Tabellen kan beskådas här.
 
Eredivisie har det speciella systemet med kval om den sista Europaplatsen och ett nedflyttningskval där de två nästsämsta lagen möter de ur Jupiler League som tidigare gått vidare från ett uppflyttningskval. De stora förlorarna i toppen blev Feyenoord som i sist omgången tappade direktplatsen till Europa League-kvalet då man förlorade med 0-3 mot Zwolle samtidigt som AZ vann, och sedermera förlorade Rotterdam-laget i playoffet mot Heerenveen. Heerenveen och Vitesse gjorde upp i finalen om den sista kvalplatsen till Europa League. I Heerenveen slutade det 2-2 och i returen i Arnhem bjöds publiken på rafflande underhållning. Uth gav Heerenveen ledningen tidigt, men georgiske mittbacken Guram Kashia kvitterade för hemmalaget. Uth gav dock Heerenveen åter ledningen med sitt 1-2-mål, men sedan vände allt. Simon Thern orsakade en straff som Marko Vejinovic förvaltade. Davy Pröpper (som ryktas ersätta Wijnaldum i PSV) sköt sedan in 3-2. Forne PSV-talangen Zakaria Labyad och Ajax-produkten Jan-Arie van der Heijden säkrade sen segern med 4-2 och 5-2-målen. Det blir alltså inget Europaspel för Thern och Larsson, än.
 
I nedflyttningskvalet var spänningen minst lika stor. Go Ahead Eagles åkte ut i semifinalen och blev därmed nedflyttade. Det var sedan dags för två finaler, en om vardera plats, Dordrecht åkte direkt ut och NEC gick direkt upp efter ett år i Jupiler League.  I den första möttes Jupiler League-lagen De Graafschap och Volendam, de förstnämnda som hoppades ta sig upp efter tre säsonger i Jupiler League, medan klassiska Volendam inte varit tillbaka sen man åkte ur 2009. I en tät match blev Ajax-produkten Vincent Vermeij ende målskytt och tog De Graafschap upp i Eredivisie. Den stora behållningen var den andra finalen, mellan NAC Breda och Roda JC. NAC som slogs för att vara kvar i Eredivisie och Roda som ville tillbaka efter ett år i nästhögsta. I Kerkrade vann NAC med 0-1 och hade alltså övertaget inför returen i Breda. Strax innan halvtidsvilan gjorde dock egna produkten Mitchell Paulissen 0-1 för Roda och därmed var bortamålsfördelen borta för NAC. Det var en tuff match och i 73:e minuten ådrog sig NAC:s Mats Seuntjens sitt andra gula kort. Roda kunde dock inte utnyttja det numerära överläget och i 89:e minuten fick istället deras mittback Arjan Swinkels sitt andra gula. Båda lagen gick därför med 10 man till förlängning. Där fortsatte dramat när Rodas Tom van Hyfte i den första förlängningskvarten gjorde självmål! Men, i den andra revanscherar han sig och sätter 1-2-målet i rätt bur vilket innebar att Roda vann på bortamål. NAC:s tränare Robert Maaskant var i tårar efter matchen. Maaskant som visat sig vara en känslomänniska, då han tidigare under säsongen slog näven igenom plasttaket ovanför tränarbänken när hans lag slarvade bort en ledning i slutet av en match.
 
Skytteligan:
 

0 kommentarer

William Edströmwilliam.edstrom@svenskafans.com@wyeds2015-06-01 16:58:00