Vi minns Johan Cruijff
Igår gick den holländska fotbollens fader bort men han lämnar ifrån sig några oförglömliga minnen.
Maradona och Pelé i all ära, men få har varit så viktiga för fotbollen som Cruijff. Individuellt kunde han lätt mäta sig med de två giganterna, men det som gjorde honom speciell var hans ledarskap och innovativa syn på fotboll.
Cruijff spelade med mer än bara fötterna. Han spelade med händer, mun och armar. Inte i samma bemärkelse som Maradona eller Suarez, utan det tog sig uttryck i ett konstant instruerande av medspelare och även domare.
Utanför planen var Cruijff också instrumental i att professionalisera holländsk fotboll. Han såg till att spelare och klubbar var försäkrade, att de blev kompenserade för landslagsspel och att de fick en rättvis lön grundad på skicklighet och status.
Här nedan följer några anekdoter från hans fantastiska karriär tillika bevis på vad som gjorde honom speciell.
Cruijff utför psykologisk krigsföring
Rinus Michels sa en gång att ”Football is War”. Och som vi alla vet är allt tillåtet i krig och kärlek. En gång när landslaget värmde upp inför en match märkte Cruijff något konstigt hos motståndarna. Han hade läst i den formella matchrapporten att de skulle bära svarta strumpor och döm av hans förvåning när han såg att de i själva verket hade vita strumpor. Cruijff visste att han var något på spåren men sa ingenting till domaren under uppvärmningen.
När lagkaptenerna så skulle singla slant valde han att dela med sig av sin observation till domaren. Men han talade för ointresserade öron. Domaren lät veta att han inte kunde bry sig mindre och rådde Cruijff att sluta bry sig om småsaker. Cruijff svarade: ”Ok, vi kommer spela matchen. Men efter matchen kommer vi att göra en stor grej av detta, få matchen ogiltigförklarad och ditt namn kommer att förknippas med allt detta. Så vad säger du? Vi har ett gäng svarta strumpor i reserv, så vad sägs om att be dem att byta strumpor? Vi väntar”. Och så blev det mycket riktigt. Motståndarna gick förvånade in i omklädniningsrummet och bytte strumpor medan holländarna höll sig varma.
Ett vittnesmål om Cruijffs besatthet av att ständigt leta saker han kunde använda till sin fördel.
Cruijff är en maskin
När Barcelona ville köpa Cruijff var det inte helt problemfritt. Många av problemen orsakades av den spanska regeringen. Men när gränserna väl öppnades upp och Ajax och Barcelona nådde en överenskommelse om 2 miljoner euro satte den spanska regeringen stopp för övergången. Det skulle inte vara bra för den spanska ekonomin om så mycket kapital skulle fly landet, hette det. Men Barcelona hittade en lösning. Cruijff registerades som en jordbruksmaskin som importerades till Barcelona i syfte att chocka den katalanska ekonomin.
Cruijff är siste man
När Cruijff spelade för Feyenoord 1983 fick han bollen som siste man efter en Feyenoord-hörna under en match. Bakom honom fanns en planhalva endast belägrad av målvakten. Ett antal framrusande motståndare i kombination med ingen fri medspelare att passa bollen till fick Cruijff att skicka bollen långt upp på läktaren. Feyenoord-spelarna drog sig i håret och undrade vad han höll på med varpå Cruijff förklarade: ”Ingen var fri. Jag kunde ha försökt passa bollen men vi hade förlorat den och åkt på en kontring med mig – 37 år gammal – som sista försvarare och en ocean av yta bakom. Nu kan vi istället omgruppera, vinna tillbaka bollen och anfalla på nytt. Det är mer effektivt”.
Cruijff smider planer
Innan Ajax skulle möta Telstar 1972 gick Cruijff runt med lagkamrat Gerrie Muhren och inspekterade mattan. Regnet öste ner och Cruijff gick fram till en stor pöl i ett av straffområdena och pekade på den. Han behövde inte säga något till Muhren som var på det klara med vad Cruijff ville. När matchen var igång hade Muhren bollen på mittfältet och drog iväg en långboll mot mål. Ingen i Telstar sprang efter den i tron om att bollen skulle studsa till målvakten. Så fel de hade. Muhren siktade nämligen på vattenpölen och Cruijff, medveten om detta, var den enda som reagerade och kunde på så sätt enkelt göra mål.
Cruijff sätter sig upp mot rättvisan
När Ajax spelade en vänskapsmatch i Grekland hade man en domare som var en typisk hemmadomare. Då bestämde sig Cruijff och Piet Keizer för att sätta ner foten. Så fort Ajax fick bollen sparkade man upp den på läktaren. Publiken började bua och domaren ville veta vad problemet var. Cruijff svarade: ”Vi kommer att fortsätta med detta om du inte gör ditt jobb”. Efter det var ordningen återställd.
Cruijff lär försvarare hur man försvarar
Förutom alla offensiva kvalitéer kunde Cruijff även försvara. I sin första träning med Feyenoord, där han avrundade karriären, rörde han sig knappt. 20 års fotbollsspelande hade tagit ut sin rätt på kroppen och han kunde knappt använda sin högra fot. Vänsterfoten var det förvisso inget fel på och med sitt spelsinne och sin förmåga att förutspå vad som skulle hända överlevde han ändå.
Efter några matcher med Feyenoord hade Cruijff sin dom klar. Han sa att de tuffa Feyenoord-backarna inte kunde försvara. ”Kvasiförsvar,” benämnde han det, enligt Feyenoord-försvararen Andre Stafleu. ”Mycket spring och svett, vilket fick supportrarna och tränaren att tro att vi verkligen försökte göra vårt bästa. Men det var inget smart försvar, enligt Cruijff. Istället lärde han oss att försvara större ytor genom att röra på oss smartare. Några extra steg åt vänster för att täcka en stänga ner en gigantisk del av planen. Johan var fantastisk på att locka in motståndarna i fällor. Han kunde låta motståndarna få en yta och så fort de klev in i den var han där och satte press. Vi täckte bara de andra spelarna och vips, så var bollen vår igen. Han var en klassförsvarare.”
Cruijff vet allt. Om allt.
Det sägs att Johan Cruijff en gång träffade en känd tränare i amerikansk fotboll och började föreläsa för honom om de taktiska aspekterna kring sporten. När han åkte taxi instruerade han taxiförarna i hur de skulle köra, även i städer han aldrig varit innan. Och när han analyserade matcher för holländska tv-kanalen NOS kunde han gå in i kontrollrummet och tala om för redigerarna hur de skulle klippa det. I Feyenoord skojade hans medspelare med honom genom att fråga om definitionen av svåra ord. Och han visste svaret varje gång. Till och med om han fick frågan om påhittade ord hade han en förklaring.
Cruijff är skrockfull
Cruijff gjorde narr av de spanska spelarnas böner och korstecken, men han hade faktiskt sin egen ritual innan match. ”Ingen får röra mina skor förutom Tonny Pronk (lagkamrat i Ajax). 15 minuter före match byter jag om, tre minuter före match får jag en kort massage. Sen måste alla lämna rummet. Jag vill vara själv i en halvminut. Sen tar jag ett tuggummi, går på planen och stryker (målvakten) Gert Bals på magen innan jag slutligen sparkar tuggummit på motståndarnas planhalva.”
Cruijff petar en populär spelare för en vänsterback. Och är inte ens tränare.
Feyenoord gjorde inte många truppförändringar från säsongen 1982 inför den kommande säsongen. Bara Cruijff var ny i elvan, som Willem van Hanegems ersättare. Som vänsterytter spelade extremt populäre Pierre Vermeulen. Vermeulens problem var att han aldrig försvarade; han kunde knappt grunderna. Det ledde till en obalans och efter en 8-2-förlust mot Ajax visste Cruijff att förändringar var tvungna att ske. Cruijff sa åt Libregts att peta Vermeulen för Stanely Brard, en ung, inte allt för talangfull vänsterback som spenderade större delen av sin karriär på bänken. Ett beslut som chockade, men som betalade av sig. Feyenoord hittade balansen efter det och gick förlustfria i sin väg mot titeln.
