Karpin sparkad - nu kan Spartak äntligen börja drömma om framgång igen
Efter att ha tappat värdefulla poäng för andra omgången i rad och blivit utslaget mot ett Division 2 lag i den ryska cupen, fick Spartak Moskva slutligen nog. Valerij Karpin, sportchef och tränare, under de sex senaste åren - får lämna klubben med omedelbar verkan. Här är berättelsen om hans misslyckanden och om varför Spartak nu kan börja drömma om ett slut på den snart 11 år långa titeltorkan
Den sedan länge existerande , och i många fall berättigade, myten om att bra spelare inte automatiskt blir bra tränare, stämmer väl in på Valerij Karpin. Efter att Spartak tappat 2-0 till 2-2 hemma mot Anzji, bara dagarna efter att man åkt ur den ryska cupen mot ett division två lag, fick klubbledningen nog och avskedade Karpin från tränarjobbet. Det är tredje gången på lite mer än tre år som Karpin lämnar tjänsten. Han tog över som “tillfällig” tränare efter att själv ha sparkat Michael Laudrup under 2009. Karpin, som då var sportchef, blev kvar länge på sin “tillfälliga” post men sa sedan upp sig under 2011, bara för att tvingas tillbaka av presidenten, Leonid Fedun.
När Spartak under hösten 2012, sparkade den inför säsongen tillsatte tränaren, Unai Emery, klev Karpin återigen ner från sin sportchefsroll för att ta över tränarsysslan. Där satt han kvar säsongen ut och fick, trots att det blev Spartaks tionde raka säsong utan titel, förnyat förtroende inför den pågående säsongen. Men kravet från Leonid Fedun var tydligt. Karpin & laget måste bryta titeltorkan för Rysslands största klubb - annars får han se sig om efter ett nytt jobb.
Åtta månader efter att den nuvarande säsongen drog igång kan vi med största säkerhet konstatera att Spartak Moskva inte kommer att vinna någon titel det här året heller. Den senaste man vann var ryska cupen 2003, sen dess har titelskåpet stått tomt.
Om man tycker att Arsenals långa titeltorka i England är allvarlig, är det ingenting emot vad Spartak Moskvas är. Det här är Rysslands största klubb. Vilka bortamatcher man än reser till i landet så har man många lokala supportrar i den staden.
Klubben dominerade den ryska ligan under landets första år som Ryssland. Under 90-talet tog man sju ligaguld och ytterligare tre cuptitlar. Mellan 1992-2001 vann klubben samtliga ligatitlar utom en. Och under tiden som Sovjetunionen fortfarande existerade vann Spartak 12 ligaguld. Därför är den nuvarande torkan svår att acceptera för lagets supportrar.
En anledning till att Spartak inte är lika dominanta nu som på 90-talet är givetvis att fler ambitiösa ryska klubbar har vuxit fram. Det är inte längre bara några enstaka lag från Moskva som hotar utan under 2000-talet har konkurrensen kommit både från Sankt Petersburg, Kazan och under en kort tid även från Dagestan.
Medans andra lag har vuxit sig större har Spartak stått still och de senaste åren har det varit omöjligt att se någon som helst strategi från klubbledningen. Sedan cuptiteln 2003 har nio olika tränare kommit och gått. Av de nio är det enbart Valerij Karpin som suttit kvar på tränarstolen i mer än 1,5 år i taget.
Den bristfälliga sportsliga kompetensen inom Spartak Moskva är en minst lika stor anledning till att titlarna har uteblivit som att andra klubbar har tagit stora steg framåt.
Om vi bara fokuserar på eran under Karpin så har Spartak, med honom som sportchef/tränare, slutat 8-2-4-2-4. Under Karpins första år hade han ingenting med tränarjobbet att göra, utan fungerade enbart som sportchef. Efter en dålig start på säsongen 2009 sparkade han Michael Laudrup och tog över själv. Och precis samma sak skedde när klubben beslutade sig för att sparka Unai Emery under fjolårssäsongen.
Laudrup & Emery var två tränare som Karpin själv var med och tillsatte och sedan sparkade. I de flesta andra klubbar hade en sportchef som misslyckats med två raka tränarrekryteringar själv varit tvungen att gå - men inte i Spartak Moskva.
En anledning till att Karpin har fått sitta kvar är att när han tagit över som “tillfällig manager” efter dem han sparkat, har laget oftast ryckt upp sig. Problemet är när Karpin basat över laget i en hel säsong - då har man oftast spelat sämre.
Någon stor taktiker är han sannerligen inte. Hans stora egenskap ligger i att motivera spelarna och åtminstone på kort sikt få truppen att dra åt samma håll. Han har alltid varit populär i omklädningsrummet och när Karpin sa upp sig under säsongen 2011/2012, då klev en enad spelartrupp ut och sa att man ville behålla Karpin som tränare.
Men precis som i värvningsarbetet har det aldrig funnits någon klar idé i Spartaks sätt att arbeta på planen. Karpin har ofta talat sig varm om den spanska fotbollen, vilket inte är så konstigt då han upplevde många framgångsrika år i landet som spelare. Och i Spartak har han försökt etablera ett vägvinnande passningsspel. Spartak är det lag med i snitt mest bollinnehav per match den här säsongen, men man är bara sjua på listan över det lag med flest avslut per match. Det är mycket passningar i sidled. Det är många bollar från kant till kant, men ett lag som snittar på 61.2% i bollinnehav per match måste givetvis skapa fler målchanser.
Utanför planen har man gång efter gång misslyckats i sina rekryteringar. Under Karpins nästan sex år långa period som sportchef har Spartak Moskva värvat spelare för mer än 1,5 miljard svenska kronor. Resultatet: 0 titlar.
39 spelare har värvats in under Karpins ledning. Av dem är inte ens hälften kvar i klubben. Och någon ekonomisk vinst har man egentligen inte gjort på någon av de spelarna som köpts och senare sålts.
Det är ett misslyckande utan dess like och att Valerij Karpin fått sitta kvar så pass länge är ofattbart. Även om några av värvningarna, exempelvis Tino Costa, Dmitri Kombarov & Jura Movsisjan, har varit riktigt bra är det ändå flopparna som sticker ut tydligast. Eller vad sägs om närmare 350 miljoner kronor för Aiden McGeady, Demy de Zeeuw, Nicolas Pareja & Dinjar Biljaletdinov?
I somras betalade man €7m för Lucas Barrios från Guangzhou. Resultatet? 3 matcher från start.
Inför säsongen var budskapet från president, Leonid Fedun, glasklart. Karpin & Spartak måste ta hem en titel, vilket spelade mindre roll.
När Spartak klev in i Europa Leaguekvalet gjorde man det mot schweiziska, St Gallen. En klubb vars nyförärv bestått av lån från större klubbar eller kontraktslösa spelare. Matchen i Schweiz slutade 1-1 och gav Spartak ett bra utgångsläge inför returen. Men av någon ofattbar anledning valde Valerij Karpin att mönstra ett reservlag i det andra mötet och trots att Aras Özbiliz gav Spartak ledningen efter bara några sekunder, förlorade man med 2-4 och slogs ut. När supportrarna lämnade arenan valde många att slänga sina halsdukar och matchtröjor ner mot tränarbänken och Valerij Karpin. Tränaren själv var besviken efteråt men hänvisade till att CSKA Moskva också åkte ur Europa Leaguekvalet säsongen innan, för att sen gå och vinna ligan.
Men efter helgens tappade 2-0 ledning mot Anzji kan vi nog konstatera att Spartak inte kommer att göra som CSKA. Och vi kan definitivt konstatera att man inte kommer att göra det under Valerij Karpins ledning. För poängtappet mot Anzji var droppen för Leonid Fedun. Bara dagarna innan man tappade värdefulla poäng hemma mot ligajumbon hade Karpin och Spartak bränt sin tveklöst bästa titelchans när man rasade ur den ryska cupen hemma(!) mot Division 2 laget, Tosno. Den lilla klubben som inte spelat en tävlingsmatch på nästan fyra månader åkte till Moskva och manövrerade ut Spartak, till synes ganska enkelt. Hemmalaget hade som vanligt massvis av boll men förmådde knappt att skapa någonting. Samtidigt som gästerna stack upp i flera farliga kontringar och till sist lyckades man också avgöra matchen.
Än en gång bombarderades Karpin och tränarbänken av inkastade halsdukar, en tydlig protest från fansen mot huvudtränaren vars avgång man krävt flera gånger om under åren. Efter måndagens 2-2 mot Anzji tvingades polisen än en gång rycka ut till spelarnas och tränarnas beskydd, precis som efter mötet med Tosno. Spelarbussen blev stående länge utanför arenan i väntan på att de uppretade fansen skulle skingras och med hjälp av poliseskort kunde man tillslut ta sig därifrån.
På tisdagen kom så beskedet att Valerij Karpin inte längre är Spartak Moskvas huvudtränare. Ifall han fortsätter i någon annan roll inom klubben är oklart, men inte särskilt troligt. Att det tog till 2014 att göra sig av med en tränare som aldrig haft några lösningar på alla de problem som uppstått, är inte bara märkligt. Det är helt oacceptabelt för en klubb av Spartak Moskvas storlek. Men det är också ett tydligt bevis på varför den här klubben misslyckas år efter år. Det finns ingen röd tråd i det sportsliga arbetet och det verkar inte heller finnas någon som helst självinsikt.
Valerij Karpin har, åtminstone utåt sätt, varit oemottaglig för kritik. Efter poängförluster har han stått i TV och skyllt på allt från domare till att andra klubbar spenderar statliga medel för att förstärka sina lag.
När Unai Emery anställdes visade Karpin tydligt sitt missnöje med att han inte fick fortsätta som tränare, utan “bara” blev sportchef genom att berätta för världen att “Emery minsann inte var vårat förstaval”. Med den starten var det oundvikligt att Emery skulle misslyckas och när Karpin fick en chans, då sparkade han också den spanska tränaren och tog över själv. Igen!
Att lägga hela skulden för misslyckandet under perioden 2008-2014 på Valerij Karpin är inte rättvist. Men inte heller fel. Karpin har haft det yttersta ansvaret för värvningar av spelare och då han satt sig själv på tränarbänken har han varit ansvarig för de sportsliga resultaten.
På egentligen alla andra fronter har Spartak Moskva tagit steg framåt de senaste åren. Man tjänar mer pengar på sponsorintäkter än tidigare. Den nya arenan står klar till nästa säsong och kommer placera Spartak i en bra position gentemot övriga ryska klubbar när det kommer till publik och reklamintäkter.
Nu har man, till slut, gjort sig av med den som varit sportsligt ansvarig för en av klubbens sämsta perioder någonsin. Och kanske kan det vara starten på en ny lång framgångsepok för Spartak Moskva. Men de personer som backat upp Karpin, trots alla misslyckanden, finns fortfarande kvar inom klubben. Och vad är det som säger att de nu ska hitta rätt person för att leda laget framåt?
En av de mer besökta hemsidorna bland Spartak Moskvas antagonister är sajten vars enda innehåll är en klocka som räknar hur lång tid det var sedan Spartak Moskva senast vann en titel. I skrivande stund har den tickat upp på tio år, nio månader & tre dagar. Med Karpin nu borta, kan Spartaks supportrar åtminstone börja hoppas på att klockan stannar inom en hyfsat snar framtid.
