Konsten att minnas det man vill – landslagsåret 2016/2017
Avbrutna matcher, landslagsspelare i rättegångar och stortorsk mot Estland. Storprestationer mot Spanien, knapp förlust mot EM–vinnarna Portugal och fortsatt relativt starka i kvalet till VM i Ryssland. Att året varit händelserikt är inte att överdriva.
Låt oss spola tillbaka till 12 juni 2016. Luka Modric sätter matchavgörande 0–1 i den 41:a minuten, sätter supportrarna i trans och tar därmed också en light-version av revansch på turkarna efter kvartsfinalen 2008. Eller ja, en fullständig revansch kommer det aldrig bli, men ändå…
Matchen mot Tjeckien och efterspelet förtjänar ett separat inlägg, men på plan såg det bra ut. Organiserat spel som inte gav motståndarna utrymme att varken hota eller störa framåt, världsstjärnor på spelhumör och allmän harmoni i en spelartrupp som haft erkänt svårt att prestera tillsammans; framförallt under mästerskap. Med fyra inspelade poäng och ett redan säkrat avancemang skulle man ställas mot Spanien i en gruppfinal. Ante Cacic passade då på att lufta truppen – ett drag som skulle visa sig vara mer än lyckat.
Spanien tog planenligt ledningen genom Alvaro Morata innan Nikola Kalinic klackade in kvitteringen lagom till halvtidsvilan. Danijel Subasic räddade Sergio Ramos straff i slutskedet och mitt under den efterföljande spanska tokoffensiven stack Ivan Perisic iväg på kontring och satte 2-1 bakom David de Gea. Gruppsegern var ett faktum, de bästa spelarna hade fått välbehövlig vila, man skulle möta Portugal som inte hade imponerat nämnvärt och dessutom hade man besegrat de regerande europamästarna med sitt B–lag. Bara en sådan sak.
I åttondelen skedde då det som förföljt det kroatiska landslaget i samtliga mästerskap sedan 2008. Istället för att fortsätta på den inslagna vägen och planen med defensiv disciplin, aggressiva yttermittfältare och hotande djupledsspel valde Ante Cacic att ”taktiskt försöka utmanövrera” Fernando Santos. Svaret blev mästerskapets tveklöst tråkigaste match, ett sent avgörande av firma Ronaldo/Quaresma och ännu ett i förtid avslutat mästerskap för ett landslag som fortsätter bära oket av VM–bronset 1998, en hel (nåja) nations förhoppningar och förväntningar som Luka Modric, Ivan Rakitic och Vedran Corluka med största sannolikhet aldrig kommer kunna infria.
Foto: Bildbyrån
I september började VM-kvalet med ytterligare ett möte mot Turkiet, denna gång i Zagreb och inför tomma läktare. Matchen slutade 1-1 efter mål av Ivan Rakitic på straff och Hakan Cahanoglu på frispark som Ivan Perisic så signifikativt för matchen styrde in i eget mål. Krysset mot turkarna följdes upp av en enkel bortaseger mot Kosovo och en betydligt svårare sådan mot Finland i Tammerfors. Väl hemma i Zagreb en månad senare lyckades man än en gång inför tomma läktare besegra Island efter en soloshow signerad Marcelo Brozovic, planens store gigant i novembermörkret på Maksimir.
Innan kvalet återupptogs i mars 2017 hann Cacics mannar med att spela tre träningsmatcher mot Nordirland, Chile och Kina, varav de två sistnämnda i just Kina. Nordirland avfärdades med 3–0, medan en nästan C-betonad trupp inte lyckas besegra varken Chile eller Kina – två förluster på straffar blev slutresultatet efter den på hemmaplan starkt kritiserade ”promotionturnén” som Davor Suker och förbundet organiserat under den inhemska ligans uppehåll.
I mars var spelarna från Osijek, Lokomotiva och Hajduk utbytta mot de ordinarie stjärnorna, vilket också gav resultat. Ukraina besegrades på Maksimir inför drygt 27 000 åskådare efter Nikola Kalinics mål i matchminut 38. Bortsett från krysset mot Turkiet hade man under första halvan av kvalet gått rent och efter ett antal individuella prestationer lyckats befästa gruppledningen inför andra halvan av kvalet.
Fyra dagar senare mötte man Estland. Även den matchen, planeringen, genomförandet och dess eftermäle bör avhandlas i en masteruppsats på universitetsnivå – förutom grovtorsken med 3–0 skadades Marko Pjaca allvarligt på en ”gräsmatta” inte ens värdig undertecknads division fem–karriär. Förbundets skarpa hjärnor verkade inte ta åt sig nämnvärt av lärdomarna från Tallinn, utan bokade nästan omgående in en bortamatch mot Mexiko två månader senare. Spelort? Los Angeles.
Efter att Duje Cop och Fran Tudor lyckats punktera matchen på 35 sekunder, väntade den 11 juni Island i Reykjavik i omstarten av VM–kvalet. På en hörna i den 90:e minuten nådde Hjördur Magnusson, till vardags i Bristol City, högst och fick via nacken eller axeln, fortfarande oklart hur, in 1–0 bakom Lovre Kalinic. Målet blev också matchens enda.
Foto: Bildbyrån
Sammantaget: Kroatiens, sett till individuell skicklighet, bästa landslag genom tiderna kommer att förbli titellöst. Det är inget annat än synd och skam att spelare som till vardags spelar i Real Madrid, Juventus, Barcelona och Monaco inte kommer få känna på framgång på landslagsnivå. Vad beror det på då?
Flera faktorer, men en stor stavas Ante Cacic. Tv-reparatören som gled in på förbundskaptensjobbet via tjänster och gentjänster, är fullkomligt inkapabel till att fatta något som helst beslut för att förändra matchbilden; oavsett motstånd, oavsett matchminut. Om han gör det medvetet på order från någon eller några låter jag vara osagt, men i vilket normalt och välfungerande fotbollförbund som helst så hade hans agerande, eller brist på detsamma, fått konsekvenser i form av ett uppsägningsavtal. Å andra sidan; alla kroatiska landslagssupportrar är fullt medvetna om vilket landslag de stöttar, vems intressen som går främst och vem som egentligen bestämmer över allt från spelarkontrakt, uttagningar och till och med tillsättningar av styrelsefolk. Det kroatiska landslaget tillhör och har under de senaste åren inte tillhört folket, utan en väldigt exklusiv grupp män med tydliga intressen som inte har något med passion, kärlek till landet eller viljan att prestera att göra. Att 2017 tro att landslagsspelare spelar med hjärta och någon sorts nationalromantik är inget annat än naivt, till och med på Balkan. I en tid där finansiella intressen bokstavligen styr ALLT är inte ens landslagsfotbollen fredad.
Den 12 juni 2016 satte Luka Modric 1-0 mot Turkiet i EM.
Den 13 juni 2017 satte sig Luka Modric i vittnesbåset under rättegången mot Zdravko Mamic. Åtalet gäller förskringring av stora summor pengar.
Mycket har hänt i kroatisk fotboll under ett år. Att kalla det händelserikt är ingen underdrift.
Snarare vardag.
