Dudú fick 45 minuter
Publiken önskade så innerligt att han skulle få sätta en, men den här gången gick Eduardo mållös. Synd på stolpträffen där hela arenan höll andan…
Omkring 3 000 åskådare hade samlats på Arsenals reservslagsarena Underhill, för att hälsa Eduardo da Silva välkommen tillbaka. Gunners-fansen som deklarerade comebacken med ”Det här är en stor dag för Arsenal”, bjöd på ett storartat mottagande, högljuda applåder och skanderandet av hans namn gick som ett sus genom läktarna.
Efter tio månaders rehabilitering, sedan Martin Taylors otäcka glidtacklingen den 23 februari, var så den älskade kroatiska landslagsmannen äntligen tillbaka! Med tröja nummer 10, kickade han igång B-lagsmatchen mot Portsmouth under tidsdagskvällen.
Eduardo erhöll 45 minuter och gjorde det bättre än någon annan i första halvlek. Farligaste chansen för the fox in the box kom naturligtvis från favoritpositionen, innanför straffområdet, men Pompey-målvakten lyckades nästintill mirakulöst avvärja skottet och bollen hamnade i stolproten, direkt efter hördes åter den exalterade publiken skandera ”Eduardo, Eduardo…”. Samma mönster följde efter varje kontakt kroatbrassen hade med bollen. De önskade så innerligt att han skulle få sätta en, tyvärr skedde det inte ikväll, men det kommer fler chanser.
Speciellt med tanke på den form Dudú visade upp, vilket egentligen är det viktigaste en sådan här dag. Hunger, spelsug, löpvilja, kämparanda, ja alla ingredienser fanns där, och inte vid något tillfälle syntes det att han skulle vara rädd för att gå in i dueller. Med enormt mod tog han sig ann närkampsspelet, precis som benet aldrig hade varit brutet. Även om vi och de åskådare sam var på plats önskat få se en halvlek till med våran kelgris, bestämde Neil Banfield i paus, att lyssna till Arsène Wengers visdomsord, och inte pressa Eduardo för mycket.
Förutom stolpträffen, snurrade kroaten vid två tillfällen ordenligt upp Portsmouthförsvaret, och var inte alls långt ifrån att få med sig en straff. Det som dock imponerade mest, var hans spelsinne, löpningarna, finterna och de förträffliga passningarna, antar om sådant är medfött så sitter det i, hur länge man än varit borta från spel.
När man ser hur mycket fint Dudú lyckades uträtta på en halvlek, kan man förmoda att han inte är långt borta från spel with the real boys.
Hur som helst var det en comeback som värmde det kylslagna London.
Välkommen tillbaka majstore!
