Kroatien - Ukraina 2-2: Nu krävs en bragd [VIDEO]

Kroatien ser ut att bli tvunget att upprepa sitt mirakel från Wembley 2007 senare i höst för att ta sig till VM i Sydafrika. I en enormt svängig, spännande och hårdför match tog ett aggressivt Ukraina välförtjänt en pinne på Maksimir och det gula laget från öst har nu en liten fördel i den tuffa grupp som kan ha producerat den sämsta tvåan när kvalgrupperna spelat färdigt.

Det är bara att lyfta på hatten för Ukraina som ikväll tog en enorm skalp på Maksimir och nu sätter sig i förarsätet vad gäller att kvala vidare från den tuffa gruppen. Det är tydligt att laget gjort stora framsteg de senaste åren och Kroatien var under stora delar av första halvlek oigenkännliga och statiska. Jag går så långt att jag kallar det för en av de sämsta halvlekarna jag överhuvudtaget sett ett kroatiskt landslag göra. Det blir allt mer tydligt att man verkar sakna en ledare efter att Niko Kovac slutat – någon som ingjuter mod och jävlaranamma i sina medspelare.

Om den spelaren är Robert Kovac, Darijo Srna eller Josip Simunic står skrivet i stjärnorna – men tills man finner honom verkar laget hamnat i någon sorts omställningsperiod mitt i ett VM-kval där man får kämpa sig fördärvade för varje mål. Lagmaskinen Kroatien har de senaste matcherna bara stundtals blixtrat till med det organiserade, alla-ska-med-spelet som tidigare gjort att laget slagit länder som individuellt besitter bättre spelare – ett spel som alltså till största delen varit frånvarande sen EM-utträdet förra året.

Ukraina var fysiskt överlägset, vann andrabollar och tilläts komma nära det kroatiska straffområdet gång på gång under första halvlek. Ivan Juric på mittfältet hade en hopplös kamp mot blonda härförare, ledda av Tymoschuk. Han och Raktitic byttes efter 45 bleka minuter logiskt ut och ersattes av mittfältsslaktarna Vukojevic/Leko där den förstnämnde kickstartade det kroatiska mittfältet som efter sextio minuter på sedvanligt manér flög fram mot ett Ukraina som satsade allt på att försöka hålla i sin poäng som man, efter en strålande första halvlek, tog välförtjänt. Bortalaget skulle dock inte kunnat klaga ifall Kroatien fått en stople-in av två missar i matchens slutskede.

Matchgenomgång

Bataljen började på bästa möjliga sätt för hemmalaget som redan i andra minuten fick en frispark i hyfsat läge mitt i planen. Srna drog på mot mål och överraskade sin klubbkompis Pyatov som lämnade en retur Petric enkelt kunde skjuta i mål. 1-0 till Kroatien var ett faktum, men istället för att bygga på den tidiga ledningen och med självförtroende ta sig an sina blonda yrväder till motståndare kröp man statiskt ihop och bjöd in Ukraina att ta initiativet i matchen.

Tempot föll dramatiskt hos Kroatien och man lyckades egentligen inte med någonting resten utav halvleken. De chanser laget skapade var oftast ofarliga och då efter en individuell prestation som oftast avslutades med att Luka Modric fyrade av bössan utanför straffområdet.

Istället var det Ukraina som stod för aggressiviteten och man pressade den kroatiska backlinjen mycket väl under hela första halvlek. Laget kom inte till speciellt mycket farliga lägen men satte de två skott på mål man hade i matchen. I den trettonde minuten kom Rotan loss på vänsterkanten och skickade in en boll i straffområdet där tre kroatiska spelare blev bolltittare. Andrey Shevchenko hade ett enkelt avslut när han stack fram huvudet och otagbart satte 1-1. Kroatisk kollaps följde.

Tre minuter senare kunde Ukraina mycket väl ha fått en straff med sig när Simunic drar ner Milevskyi. Terje Hauge kommer med all säkerhet få ta en hel del skit i Kroatien men till hans objektiva försvar så var matchen svårdömd och en kroatisk domarkollega menade efter slutsignalen att norrmannen ändå gjort ett okej jobb och att han kunde varit betydligt strängare. ”Det myckna antal frisparkar han dömde (över 50st) var egentligen i underkant” hette det i kroatisk TV från mannen som borde veta.

Resten av halvleken var inte speciellt chansrik. Ukraina tog över fullständigt och även om man inte skapade speciellt mycket framåt så kunde kroatiska supportrar bara förstummat titta på när det landslag som oftast spelar ut sina motståndare på Maksimir kom in sent i dueller, slog bort sidledspassningar och var så passiva att till och med lag i den inhemska ligan lär ha blivit förnärmade.

Slaven Bilic förstod självklart att något måste göras och återgick till den taktik vi antar han ursprungligen talade om att starta med. Vukojevic kom in direkt i andra halvlek och gjorde världens skillnad på mittfältet. När sedan Mandzukic byttes in i sextionde minuten bevisade han en gång för alla varför Werder Bremen bjudit tio miljoner euro för honom. Anfallsspelet fick en ny dimension i och med inhoppet och när Kroatien chockartat tog emot ännu en smäll lyckades man till slut vakna.

I den 56:e minuten nickar nämligen Gai in en mycket tveksam frispark där kroatiska försvarare åter är passiva. Vedran Runje är i princip chanslös och kan bara titta på när Ukraina, fram till denna tidpunkt välförtjänt, tar ledningen.

Direkt väljer Slaven Bilic att byta ut Olic till förmån för Mario Mandzukic. Lite konstigt med tanke på att hans anfallskollega Petric för gemene man kändes blekare, trots sitt mål. Olic fick heller inte speciellt mycket uträttat men sprang som vanligt på ett heroiskt sätt. Kroatien satte rejäl press på Ukraina och ett lag i chock började visa varför man trots allt rankas som världens åttonde bästa, något som ingen nykter supporter efter dagens uppvisning kan påstå.

Resten av matchen spelade man i princip mot ett mål och i den 68:e minuten, när man precis hunnit fundera på vad sjutton man som kroatisk supporter ska göra sommaren 2010, förlöser Modric nationen. Det underbara lilla yrvädret hade flera fina aktioner och skott på mål som till slut gav utdelning. Han väggpassade Mandzukic som i straffområdet ger tillbaka bollen samtidigt som han håller undan en försvarare och på så sätt ger Modric fri lejd in i boxen. Den senare avlossar ett skott som tar på en försvarare och seglar över Pyatov in i mål. 2-2 och Kroatien inleder en kamp mot klockan för att roffa åt sig alla tre poäng och öppna vägen mot Sydafrika.

Omedelbart fick vi se det gamla vanliga Kroatien som vi vant oss vid. Ukraina spelades ut under den sista halvtimmen och hemmalaget visade hur mycket bättre och kvalitativare man egentligen är än sina motståndare. Dessvärre vägrade fru fortuna, förmodligen förbannad efter en usel första halvlek, att lyssna till Maksimirpublikens brutala ljudkuliss och 17 skott, varav 11 på mål och 2 stolpträffar senare var Kroatien längre från Sydafrika än vad man varit innan matchen.

Srna föll i straffområdet och fick ett tveksamt gult kort. En annan dag hade Hauge dömt straff. Konstant press mot den ukrainska backlinjen gjorde att Kroatien skapade flera chanser som, om någon gått in, hade sett till att laget rakryggat kunnat stå kvar och sjunga av matchen med publiken efter slutsignalen. Modric kom åter loss i straffområdet i den 86:e och försöker placera in bollen bakom en bortgjord Pyatov. Istället tar läderblåsan klockrent i stolpen och försvinner ut på löparbanorna. I matchens sista skälvande minut drar även Petric på strax utanför straffområdet med vänsterfoten. Han träffar den högra stolpen som skickar ut bollen till inspark. Slutsignal och ridå följer.

Sammanfattning

Det gick att ta på besvikelsen på Maksimir och kroatiska spelare la sig ned på planen som om de lämnat ett mästerskap sådär snöpligt som bara vi kan göra. Kanske har man på ett sätt redan lämnat Sydafrika för vägen dit är numera lång och ska man undvika att missa sitt första världsmästerskap sen man blev en egen nation kommer en bragd att krävas.

Jag är lite för labil för att avgöra vad den här matchen egentligen betyder just nu, (plus att den här matchrapporten redan känns som en av SvF:s längsta i historien) och lämnar det följdaktligen till morgondagen istället. Kroatien är ganska långt från ett mästerskap i dagsläget och kommer nu bli tvungna att åter få ett resultat mot England på Wembley för att ha en någorlunda realistisk chans att bli tvåa och samtidigt undvika att vara laget med minst poäng - något man idag tampas med främst Skottland om. England förefaller vara rena mission impossible i dagsläget men en lång sommar står turligt nog i vägen och spontant känns det välbehövligt för en skara spelare som på senare tid agerar mer osäkert, passivt och utan pungkulor än vad de gjort på mycket länge. Måtte Slaven finna en lösning och måtte Dudu hålla i höst. I annat fall ser det ut som om kroatiska invånare för första gången får skaffa riktiga fritidsintressen under somrarna som följer...