Orosmolnen är kvar: Kroatien obesegrat och oinspirerat inför stundande kval
Kroatien avslutade förra veckan en handfull träningsmatcher inför stundande EM-kval genom att spela oinspirerat mot Slovakien och släppa in sitt första mål på sex matcher. I och med det oavgjorda resultatet är laget såväl fortsatt obesegrat som man är intetsägande i sitt spel - något som oroar.
Inför matchen mot Slovakien var det meningen att Slaven Bilic skulle ställa upp med det bästa han hade, eller åtminstone något som var så nära som möjligt ett toppat lag med tanke på några sena återbud. Laguppställningen, exklusive tidigare ärkesopan Gordon Schildenfeld, viskade också om att Bilic menade allvar. Dessvärre är det något man inte kan beskylla laget som helhet för och i slutändan blev Bratislava en sömnig utflykt där Kroatien spelade pålitligt, och med handbromsen åtdragen under stora delar av matchen.
Jag summerar i korthet för att försöka lämna lite plats för egna tankar inför stundande kval längre ner. Första halvlek behöver heller inte många rader då det mest handlade om ett Kroatien som höll i bollen och ett Slovakien som slog ifrån sig de flesta tämligen tafatta försök bortalaget hade. Sitt giftiga kontringsspel verkade man till stora delar ha lämnat i Sydafrika, undantaget Stochs fina möjlighet efter ett misstag av Niko Kranjcar, som dribblade lite för nära eget straffområde. Ivica Olic blev visserligen neddragen och skulle i den 34:e minuten egentligen ha fått en straff, men vi får kallt räkna med bättre tur i tävlingsmatcherna framöver.
I andra halvlek byttes Petric, Eduardo och Jelavic in till förmån för Olic, Kranjcar och Mandzukic - något som gav Kroatien lite extra liv i sitt anfallsspel. Efter att Stoch runnit igenom och lite (läs mycket) turligt, via Srna gjort 1-0 i början av den andra halvleken tog det inte mer än någon minut innan Nikica Jelavic var högst på Rakitics hörna och elegant utjämnade matchen. Kroatien hade sedan flera chanser att avgöra matchen under andra halvlek, men saknade lite skärpa framför en bra slovakisk målvakt.
Matchen i sin helhet kan inte ha gett speciellt mycket för Slaven Bilic och hans stab, även om han säkert hävdar det motsatta. Slutsatsen är att de kroatiska spelarna som bäst var solida och att flertalet inte var speciellt intresserade av att ge sitt allt med tanke på att de flestas klubblagssäsong drar igång vilken dag om helst.
Förutsägbart och oigenkännligt
Även om Slovakien är ett av VM:s överraskningslag och bland annat slog ut Italien, så kvarstår faktumet att Kroatien, med en av Europas bredaste och mest kompetenta anfallsuppsättningar på pappret, under stora delar av matchen var både förutsägbara och enkla att avfärda för de slovakiska försvararna. Avsaknaden av aggressivitet är numera påtaglig och när man väl kommer till chanser är det sällan längre laget, utan allt som oftast individuella insatser som ligger bakom.
Om detta beror på att det var ett tag sedan landslaget spelade en match som betydde något, om det handlar om att Slaven Bilic inte är förmögen att få ut det maximala av sina spelare längre, eller om man helt enkelt inte ska lägga så mycket vikt vid träningsmatcher av det här slaget vet jag inte. Faktum är dock att jag inte sett Kroatien spela sin igenkännliga fotboll, som innan VM såg till att laget abonnerade på en top 10 plats på FIFAs ranking över världens bästa fotbollsnationer, sedan andra halvlek i 2-2-matchen mot Ukraina i Zagreb för över ett år sedan, där man för övrigt spelade bort sig själva från Sydafrika med alla stolpskott och missade chanser.
Upp till bevis för Slaven Bilic
Jag hoppas innerligt att känslan av att man stödjer ett världslag åter infinner mot Lettland nästa månad, annars allra senast mot Grekland några dagar senare. I annat fall har alla kroatiska supportrar återigen ett mycket jobbigt och enerverande kval att se fram emot. Det är känslor som med det lag Kroatien har till förfogande inte ska behöva bubbla. Så svår är inte gruppen, och det finns faktiskt ett par ljusglimtar från året som gått.
Bland annat har vi välsignats med en superb anfallare i Nikica Jelavic. Stor, stark, jävlig och med näsa för mål är han ruggigt jobbig att möta för alla sorters försvar. Efter uppvisningarna i såväl landslag som klubblag blir jag inte förvånad om han efter den 31:a augusti såväl tagit platsen bredvid Olic som spelat till sig den försäljning till de brittiska öarna som det i dagarna tisslas och tasslas om.
Ivan Strinic är tillsammans med Lovren och Vida unga spelare Slaven Bilic allt mer kommer luta sig mot på försvarssidan. Den förstnämnde har inte gjort oss besvikna när han fått chansen, men behöver bevisa sig mot svårare motstånd. Lyonlöftet Lovren känns tämligen självklar inför kvalet, även om han varit utlånad till U21-laget det senaste. Vida lär säkert kallas upp, men behöver troligen få etablera sig i Leverkusen först.
Längre upp i planen är situationen ungefär densamma, med undantaget att bredden är ännu större och att spelare som Jajalo, Badelj och Perisic kommer få jobba stenhårt för att få chansen. Modric är självskriven i ett decennium framöver, Kranjcar inte långt bakom samtidigt som Rakitic växt ut till en komplett mittfältare. Den som är närmast laget är Dinamos talangfulle Milan Badelj, men han är fortfarande något ojämn och lär användas sparsamt med tanke på de spelare som finns att tillgå.
Anfallsspelarna har redan behandlats tidigare och med Olic, Eduardo, Mandzukic, Petric, Jelavic, Kalinic, Bilic och Klasnic att välja på finns inga ursäkter för förbundskaptenen längre. Fungerar inte det offensiva spelet med spelare som dessa och all tid man haft för förberedelse när kvalet drar igång hoppas och tror jag att Slaven Bilics förtroendekapital efter tidigare fantastiska resultat urholkas, och det tämligen fort.