Verkligheten kom ikapp i Solna
Det är ingen skräll att Sverige slår Kroatien, det har sett dåligt ut i cirka ett år tillbaka.
Kovacic: För lätt…
Modric: Var? Hur?
Dalic: Borna, Borna, framför, vänster, höger, upp…
Livakovic: Jag finns!
Perisic: Å i Guds namn…
Landslaget: Sidan, nej, bakåt!
Idélöst. Sidled. Desperat. Och ointresserade. Ja, man kan summera Kroatiens insats igår som en av de sämsta prestationerna inom de senaste två åren. Det är alltid lätt att vara general efter kriget men vad var det egentligen som hände? Då undertecknad var på plats på Friends Arena kommer ingen matchrapport att skrivas. Det kanske blir mer intressant att analysera Modrics kommandon eller Dalics taktiska (verbala) råd och uppmanande till spelarna. Eller några problem som man inte får bukt med.
Det är absolut ingen skräll att Sverige vann igår. Hemmalaget spelade med hjärta, hade idé i sitt spel och höll sig till sin matchplan. De låg kompakt, låg rätt i de defensiva positionerna och tog väl hand om bollen när man hade den. Mycket tryck på Borna Barisics högersida, förmodligen hade svenskarna gjort en god analys och insett att det rinner väldigt mycket på den sidan. Att det rinner mycket, det har det gjort cirka ett år tillbaka. Kroatien har släppt in mest mål av alla lag i alla grupper. För att lyfta ett exempel så har Gibraltar och San Marino gemensamt släppt in mindre mål än ett Kroatien. Vissa kommer säga att det inte är jämförbart, att det inte går att jämföra Gibraltar och San Marinos grupp med Kroatien, att man i beaktande måste ta att Kroatien har åtta startspelare borta pga. Covid-19 och skador. Jag hävdar att man kan jämföra det på ovanstående sätt, och att man måste göra det. Varför? Det är bedrövligt att det ser ut på detta sätt, att det såg ut så som det gjorde mot Sverige. Det ska inte se ut så som det gjorde även om hela förstaelvan var borta, landslaget och Dalic måste ha ett kapital med spelare underifrån. Och kan man inte det (eller om man inte har det) då har landslaget ett stort problem. Jag kan köpa att det är generationsskifte, absolut. Jag kan också köpa att spelare som Lovren, Brozovic, Vida och en frisk och fit Petkovic saknas. Det är inget snack om den saken, men när en Perisic och/eller Modric suckar när en Barisic, Melnjak eller Brekalo tappar boll eller väljer att spela på ett sätt som kostar en ev. kontring bakåt, då är det inte bra. Hopplöst att spela, var Modrics och Perisics kroppsspråk. Då man börjar störa sig på någons agerande på plan, då kan man inte klicka på gräsmattan heller. Det är många saker som saknas, många saker som inte stämmer. Landslagströjan måste betyda mycket, vilket den inte gjorde igår. Hoppas inte att landslagströjan har tappat i värde och status.
Kroatien spelade endast sidled igår. Jag räknade faktiskt hur många spelare som hade bollen vid sina fötter i första halvlek. Fem. Fem spelare hade bollen och sedan gick den över till blågult. ”Ta det lugnt”, var Dalics råd. Ta det lugnt? Bollen gick ju inte ens snabbt, ska spelarna sänka tempot ännu mer? Dalic hade tyvärr inte direkta direktiv igår, i alla fall inte när han stod vid spelplan. Man hörde förbundskaptenen styra Barisic otroligt mycket, ni kan läsa längre upp i artikeln vad han förmedlade till Borna Barisic. Extremt(!) mycket tid och energi lade Dalic ner för att styra en högerback och få på plan tycks förstå hur han vill spela. Det går inte, givetvis. All heder till Barisic men Dalic själv måste få andrum, han måste kunna styra fler spelare än Barisic. Man sjunker till sådan låg nivå så att det till slut blir sorligt.
Sverige var som tidigare sagt bra igår. All heder åt deras taktiska analyser inför matchen. Blågult ville mer och det var bara att hoppas på att Sverige inte skulle dra ifrån mer, för det var nära. Sätt det, eller Sveriges tankesätt och vilja att vinna mot sina motståndare, i förhållande med Dalics uttalande ”Jag vill bara att detta (Nations League) ska vara över”. Ja, då förstår ni själva hur illa det egentligen när. Desperat men ändå helt i linje med hur andra spelare känner. Modric var glad(?) efter matchen, möjligtvis att landslaget lyckades göra ett mål framåt. Detta för att man fortfarande är trea i grupp A. Det är fel approach gentemot Kroatiens fotbollsfilosofi och människorna som håller på Kroatien. Jag tror faktiskt inte att det hade sett så annorlunda ut med Vida, Lovren och Brozovic mm., på plan igår. Flera matcher tillbaka rinner det defensivt sätt. Och Dalic får inte stopp på det. I själva verket har han inte pekat fingret på varför det rinner så värst defensivt, sedan fyra-fem matcher tillbaka. Känns som att man tar saker och ting förgivet, att det kommer lösa sig. Vi såg exempelvis vad Kulusevski gjorde mot kroaterna framför mål. Han gjorde det som han ska göra, spela fotboll och skapar lägen till sig själv och Forsberg bredvid. Kroaterna då, ja, man hade inte ens lagt någon spelare tight på honom. Till skillnad från Sverige som hade Ekdal otroligt nära Modric och Luka kunde inte göra så värst mycket. På tal om Luka, när han börjar veva och sträcka ut armarna, då har Kroatien problem. Inte första gången dock. Om allt i Kroatien hänger på Real Madrid-stjärnan, då kan man inte bibehålla en hög lägstanivå. Tänk bara på blågult när Zlatan var med. Ibland var Sverige helt bedrövligt pga. att Zlatan inte hade sin dag. Sätt det i linje med vinsten mot England hemma där Ibrahimovic har en bra dag. Ta det vidare ytterligare ett steg och titta närmare på hur ett kollektivt lag som Janne Andersson hade skapat efter Zlatan-sejouren. Det är dit Kroatien behöver hitta tillbaka, kollektivet. Det går aldrig att förlita sig på en spelare: Portugal tar EM guld utan Ronaldo som blev skadad, Tyskland som krossade Brasilien på deras hemmaborg där det fanns många målskyttar samma match, spelare som kysser loggan på tröjan innan man ska in på plan med mera. Jag kan hålla på i evigheter…
Nej, detta är inte bra och det finns otroligt många förklaringar till varför utfallet blev så som det blev igår. Man kan heller inte säga att Kroatien är mätta, för de är inte det. Kroatien som nation är envis, det råder en stor stolthet i alla de sporten som kroaterna är bra på. Grundtanken är att man ska vara bäst på allt man gör, hela tiden och varje gång man ställs inför prov. Ta fotbollen, handbollen, tennisen eller vad som helst annat. Man ska vara bäst hela tiden och etta varje gång. Nationen har höga förväntningar oavsett om man har lite sämre trupp än föregående år. Om man 1998 tagit brons och 2018 silver, ja, då ska man ta guldet – eftersom man inte har det. Gå tillbaka till grunden, går det ens? Nja, sett till Dalics direktiv igår så hävdar jag att ledarstaben tillsammans med spelarna ber till Gud att laget har en bra dag mot Portugal. Att man kryssar eller vinner. Jag tror inte det finns någon tanke i hur man ska lösa detta problem, man behöver tid att tänka. Inte på hur man ska ta sig vidare från gruppen i EM utan om man för tillfället har kapacitet att leda Kroatiens landslag från och med årsskiftet. Må jag äta upp mina ord om det vänder men att göra ett trippelbyte vid nästan 80 minuter efter matchsignalen visar inte på ambition att vinna. Det visar att man ville göra ett mål och förlora. Kroatien förtjänar allt annat än att stanna kvar i grupp A. Vi får ser om något av ovanstående betyder något för spelarna i matchen mot Portugal på tisdag.
