Kroatien - Serbien 2-0: Rutinens triumf

Jättematchen mellan Kroatien och Serbien blev en tillknäppt historia som avgjordes genom hemmalagets i sammanhanget stora rutin och erfarenhet samt genom två välförtjänta mål signerade Mario Mandzukic och Ivica Olic.

Yrkesskicklighet hade det troligtvis kallats i ett normalt arbete. Att besitta så pass kompletta kunskaper inom sin bransch att man med mindre ansträngning får mer gjort, bättre. Kroatien visade under fredagskvällen än en gång hemligheten bakom sitt anseende och sin klass. Man visade hur man som lag behärskar sin fotboll till fullo och ackommoderar den precist likt ett urverk till det syfte och uppsåt man för stunden har med matchen man spelar. Att det är ett landslag som passar alla dåligt och som fogar sig efter sin motståndare snarare än att stelt hålla fast vid sin spelidé kunde ikväll urskiljas med all önskvärd tydlighet - precis som vid de flesta andra stora fotbollsmatcher den här generationen har bjudit oss på.

Likt förhandsannonseringen påtalade var det svårt detta. Tillknäppt, trångt, jobbigt och till stora delar upphackat av spelavbrott. Kroatien spelar på den nivå som man måste göra för att vinna, men inte mer. Trots detta infinner sig efter 90 minuter en känsla av klasskillnad mellan laget och Serbien och den bottnar inte i individuella olikheter. Istället är känslan att erfarenheten, rutinen och lagbygget segrat. En seger som på sätt och vis betyder än mer i och med detta eftersom den kommer ur orsaker mer svårgreppbara och exklusiva än att det vinnande laget bara skulle vara bättre än det förlorande. Den kommer nämligen också ur lagtradition, vilja, ambitioner, krav och självkänsla.

Nervositeten var tydlig i båda läger vid avspark och det dröjde nästan en kvart innan Kroatien genom sitt överraskande offensiva mittfält (Kranjcar - Modric - Kovacic - Rakitic) visade att man var laget som skulle hantera änsligheten bäst genom att man övertog ett initiativ som man sedan behöll halvleken ut. En vägvinnande aggressivitet i mitten av planen samt två kamikazepiloter i Mario Mandzukic och Ivica Olic borgade för en kväll som framgångsrikt kommer definiera denna generation spelare den dagen det väl blir dags för bokslut. En liten förstatouch där, en framspelning här. Bit för bit, steg för steg åt man sig in i en hård med rättvis fotbollsmatch som dömdes petigt men till största delen korrekt. 

Båda målen, samt ett offsidedito av Mandzukic, kom också under denna period. Det ena var ett resultat av en försvarstavla och ett symptom på allt Kroatien har som deras motståndare saknade. Kolarov skickade en dussinfrispark rakt in i gapet på kroatiska anfallare som tackade och tog emot genom att enkelt greja öppet mål åt hysteriskt formstarke Mario Mandzukic strax innan halvtimmen spelats. Tio minuter senare punkterade man matchen med ett av sina starkaste vapen - Darijo Srnas frisparkar. 



Försvarsspelet fick ganska väntat sättas på större prov i andra halvlek men får med beröm godkänt. Kroatien överlät mer och mer initiativ till sin motståndare som i sammanhanget och med tanke på den nöd man befann sig i uppträdde torftigt. De få gånger blixtrande individuella prestationer från talangfulla serbiska spelare ställde till med problem fanns deras dåliga självförtroende och Stipe Pletikosa där och räddade hemmalaget från att behöva tempoväxla en andra gång - något som fick andra halvlek att likna en transportsträcka ju längre den led. 

Hatten av för ett kroatiskt landslag som utan att blända tar sig genom en extremt laddad och tuff fotbollsmatch med den äran. Belöningen är ett avhängt Serbien och en stundande kamp om direktplatsen till VM mot kvalgruppens andra suveräner i Belgien som efter bortavinst mot Makedonien parkerar sig på likadana 13 poäng. 

Bländande var heller inte det kroatiska supporterstödet ikväll. Matchen spelades glädjande nog av utan incidenter och såväl kroatiska som serbiska spelare och ledare förtjänar superlativ för sitt uppträdande under kvällen. Läktarsektionerna på Maksimir var dock inte på något sätt fria från busvisslingar och en och annan gräslig tirad från läktaren. Uppenbarligen hjälpte inte alla uppmaningar, vädjanden och påstötningar från den stora massan - minoriteten kunde inte låta bli att förstöra åtminstone en del av kvällens välbehag.

En massiv säkerhetsapparat, stor andel sponsor- och jippoåskådare samt frånvaron av bortafans gjorde säkerligen sitt för att alltsammans ändå avlöpte gediget och utan stora rubriker. Lyckas bara Belgrad med sitt arrangemang i höst är jag övertygad om att dessa två monumentala kvalmöten kommer gå till historien som starten på något friskare och mer omdömesgillt än det beskyllande ruttna supportermörker vi vant oss vid de senste decennierna. Ett konstaterande som utan tvekan gör båda sidor till vinnare utanför planen, genom densamma.

Svaka cast pravim navijacima, igracima i vama srbima.


 

0 kommentarer

Darkokroatiskafans@gmail.com2013-03-23 02:45:00