Rogic: ”Vi kan slå allt och alla - eller torska i gruppen”
Till vardags är han innermittfältare i Örebro SK och en av allsvenskans bästa spelare under vårsäsongen. När han inte gör show med motståndarna eller levererar citat för ÖSK TV så följer Filip Rogic det kroatiska landslaget och dess framfart på den internationella scenen. Kroatienredaktionen träffade 25-åringen från Eskilstuna för att höra hans tankar inför stundande VM.
– Tjena. En kycklingwrap, men lägg till tomat också. Vill du ha något?
Sommaren har kommit till Örebro. Efter en snabb blick påuteserveringen och konstaterandet att alla skuggplatser är upptagna, tar Filip Rogic istället sikte mot fåtöljerna i kaféets innandöme.
Samtalet glider snabbt in påden nyligen avslutade kroatiska ligan. Rogic erkänner att han inte har jättebra koll på just ligaspelet, men är bekant med Dinamo Zagrebs dominans under det senaste decenniet.
– Nu vann ju Rijeka förra året, men när jag var liten var det jämnt. Förr var Hajduk minst lika bra, om inte bättre. Derbyna där nere…Det är en helt annan grej. Arenan brinner och du fortsätter spela. Inte som i Sverige när någon kastar in en snusdosa och du bryter matchen i en kvart. När Hajduk möter Dinamo eller vice versa finns inga regler, säger Rogic och skrattar.
Påfrågan om vilket favoritlaget är kommer svaret blixtsnabbt.
– Vi är ju från Zadar, så för mig och familjen har det alltid varit Hajduk. Inga konstigheter. Men jag var mer engagerad och intresserad när jag var yngre – ju äldre jag blir, desto mindre ”brinner” jag för Hajduk ur ett supporterperspektiv. Jag fokuserar mer på min egen spelarkarriär än att engagera mig i Hajduk, liksom.
– När man var liten drömde man om att fåkliva ut på Poljud och spela för Hajduk. Det är något speciellt…I Sverige lever man för att jobba mellan nio och fem. Där nere skiter folk i. Du kan ha en spontanfest på en vardag och folk drar till jobbet dagen efter som om inget hänt.
Familjen Rogic kommer från och bor fortfarande kvar i Eskilstuna.
– Morsan kom hit på 60-talet, en månad gammal, med mina morföräldrar. Klassisk arbetskraftsinvandring. Mina föräldrar träffades på 80-talet, sen flyttade min farsa hit till Sverige och Eskilstuna. Jag är yngst i en syskonskara på tre – har en fyra år äldre storasyster och en tvåår äldre storebror.
Som fotbollsspelare har Filip Rogic hunnit med att representera en del klubbar trots sin unga ålder. Karriären började på pojklagsnivå i Eskilstuna City FK, där det senare även blev a-lagsspel innan flytten till Östersund 2014. Efter endast ett fåtal matcher i Jämtland lånades han ut till AFC United för att få speltid – en övergång som sedan blev permanent inför säsongen 2015. Sedan ett år tillbaka tillhör han Örebro SK och gör så i ytterligare två säsonger. 25–åringen trivs bra i Närke, men utesluter inte att i framtiden fortsätta karriären i sina föräldrars hemland.
– Jag skulle faktiskt vilja spela i Kroatien någon gång i framtiden. Det är helt annat liv, en annan mentalitet. Visst, ligan kanske inte är den bästa, men det hade varit roligt att i alla fall ha provat.
Landslaget har han dock bättre koll på, berättar han. Inför kommande mästerskap är förhoppningarna stora, särskilt med tanke på många av de tongivande spelarnas starka säsonger i klubblagen. Rogic har till och med tänkt ut en potentiell startelva inför premiärmatchen mot Nigeria i Kaliningrad den 16 juni.
– Lovren har varit given i Liverpool, även om han fortfarande har sina stunder. Vida alltid stabil i landslaget, Corluka rutinerad…Jag vet inte. Möjligtvis hade man kunnat sätta Vida på högerbacken, Vrsaljko på vänstersidan och kört ett mittlås med Corluka och Lovren. Eller en trebackslinje med Lovren, Corluka och Vida med Vrsaljko och Perisic som wingbacks. I så fall kör man trion Modric–Kovacic–Rakitic i mitten och drömduon Mandzukic-Kramaric på topp. Hade jag fått ställa upp ett lag så hade det blivit ovanstående. Sen kommer Kroatien aldrig spela med en trebackslinje, men okej.
Rogic nämner också vikten av att ha den berömda ”marginalerna” med sig, lika mycket som att man som spelare måste vara koncentrerad till 110 procent i alla situationer.
– Vi kan slå alla, men vi kan också torska alla tre matcherna. Det är det som är så talande för det här landslaget. Kolla bara kvalet – man har det i egna händer, lyckas nästan förstöra allt men kommer ändå till mästerskapet. Väl där? Ja, då är det ALLTID någon liten skitgrej som avgör till vår nackdel. Varje gång. Turkiet 2008, behöver jag säga mer? Eller Portugal nu senast?
– Fy fan, jag kan fortfarande två år senare inte släppa Strinics jävla agerande innan Portugals 1-0. Vad fan gör människan? Varför slår han inte bara bort bollen?
Att VM spelas i just Ryssland tror Rogic kommer påverka alla medverkande landslag, inte bara Kroatien. Ryssland är stort rent geografiskt, kvalitén kan variera i olika avseenden…
– Alla externa faktorer spelar också roll. Plankvalité, spelort, väder, avsparkstid… Bokstavligen allt. Nigeria med sin snabbhet och sin fart mot vår backlinje…Du hör ju själv. Men: på en bra dag så kan vi föra spelet mot vilket lag som helst, till och med Argentina. Mycket måste stämma i mer än en match. Jag tror och hoppas att detta blir ett sådant där mästerskap där vi gasar på från början och verkligen går hela vägen.
– Vi har kvalitéer till att slå Argentina. Tveklöst. Sett till vilka spelare de har på papperet så är de bra, men som lag är de faktiskt inget särskilt. Island…Långa inkast, krigarinställning, men brister i kvalité överlag.
Landslaget och framför allt supportrarna har ju omgivits av skriverier om det som händer utanför planen, vilket har lett till att landslaget inte har den hundraprocentiga stöttningen av folket som de behöver. Tror du det kan påverka spelarna?
– Fotbollen är nummer ett hos oss. I slutändan, oavsett vad som hänt och händer i och kring landslaget, så kommer publikstödet finnas. Det är jag övertygad om. De är såpass professionella att de kommer stänga ut sådana grejer. Jag är inte orolig.
Det riktiga problemet anser Rogic är att laget är för enformigt i sin truppstruktur.
– Problemet i Kroatien är att du har för många spelartyper som liknar varandra. Du kan inte göra som Real, Barca eller Bayern och köpa in olika spelare bara för att de ska passa in –på landslagsnivå får du jobba med det du har. Exempelvis finns det i nuläget alldeles för få snabba djupledsspelare. Vi för matcher, vi har all kontroll, men det är det där lilla sista som fattas. Sen dessa jävla tränarbyten…NOLL kontinuitet. Plus att jag tror att många spelare ser landslagssamlingarna som semester. Jag lovar; om vi hade haft ett mästerskap på hemmaplan betyder inte det att vi hade gått till final. Kolla på handbollsspelarna senast liksom…
Hur tror du att förbundskaptenen tänker inför starten? Har han redan Messi och Argentinamatchen i åtanke?
– Första matchen mot Nigeria…Den kommer avgöra allt. Du måste vinna den. Annars blir pressen enorm i de två andra matcherna, det blir ”vinna eller försvinna”direkt. Taktik och uppställning kommer att förändras beroende på motstånd, det är jag övertygad om. Ta Messi som exempel: vi kommer aldrig punkta honom, det har vi inte spelare för. Istället kommer fokus ligga på att vara kompakta, ge understöd och vara aggressiva på honom från början utan att för den sakens skull bli för låga. Då kör han över oss. Mot Messi måste man spela lite småfult för att göra honom lack. Vida är rätt man för det jobbet! Mandzukic kan säkert också ge honom en snabb armbåge, men Vida löser det bra på egen hand också.
Hur går det för landslaget?
– Vi går vidare. Helst som etta givetvis, men vidare går vi. Förlust mot Argentina händer inte, det är mer de två andra matcherna jag är orolig för. Nigeria kommer bli en ”all in”–insats, likaså Argentina. Det förvånar mig inte om vi mentalt redan är vidare inför matchen mot Island och torskar med 3-1. På riktigt.
Finns det något eller några lag du inte skulle vilja se påandra sidan planen?
– Mardrömsmotståndarna finns i Sydamerika. Deras spelstil med snabbhet och teknik passar inte oss överhuvudtaget. Sverige däremot, Sydkorea…Inga problem.
Avslutningsvis: vem får sitt genombrott i årets trupp?
– Jag gillar Pjaca, men han har varit skadad. Kovacic blir nog lagets stora utropstecken i år–han har gjort det bra i Real, fått mer förtroende, spelar med Modric på daglig basis…Det är ”Kovas” år i år!
