Spökena är borta - nu återstår bara det omöjliga
Den här dagen skulle aldrig komma. Det fanns inte på hundra världskartor att det här kroatiska landslaget skulle slåss om den finaste idrottstiteln som finns. Men ändå står vi här, en dag från en VM-final där Kroatien kommer stå på ena planhalvan.
- Den brutala sanningen är att allt är katastrofalt. Orden tillhör inte någon korrespondent från en krigszon. De tillhör inte heller någon politiker vars regering just fallit. Istället tillhör de Luka Modric, den kroatiske lagkaptenen. Han och de andra i denna namnkunniga kroatiska fotbollsgeneration hade just spelat oavgjort hemma mot Finland i VM-kvalet i oktober. Förstaplatsen i gruppen bestående av nationer som Island, Turkiet och Ukraina var tappad och nu hade landet kniven mot strupen i den sista kvalmatchen mot just Ukraina. Förlust och det skulle inte bli något VM-spel. Vinst och det skulle räcka till play off.
En del av mig hoppades att landslaget skulle missa VM så att jag skulle slippa våndas i tre gruppmatcher och ännu en gång bli besviken när de åkte ur redan i gruppen. Jag ville inte gå runt och tänka på hur en generation bestående av spelare som Modric, Rakitic, Subasic, Perisic, Mandzukic, Lovren och Corluka i mästerskap efter mästerskap kunde underprestera så grovt. En ännu större del av mig hoppades på en sista chans. En sista gyllene möjlighet för den här generationen att uppnå sin fulla potential. För potentialen har funnits där hela tiden, utan tvekan. Så hyllade inför varje mästerskap för sitt briljanta mittfält, lika sågade efter varje mästerskap för sitt obefintliga spel. Nu stod de där, efter att ha besegrat Ukraina i sista kvalmatchen och vunnit play off-mötet med Grekland komfortabelt. Den gyllene generationen hade fått en sista chans, nu var frågan bara om de skulle ta den.
Sedan 1998 så har vartenda ett kroatiskt landslag levt i skuggan av den generationen. Varenda en spelare sedan dess har jämförts med de smått legendariska spelarna som vann brons 1998. Det där bronset har hängt som en tung mantel runt alla kroatiska spelare i 20 års tid. Det var nära att vi fick bort manteln 2008, men då kom turkarna i vägen och la på ytterligare några kilon runt halsen. Men tack vare ett psyke som jag inte trodde fanns hos de här spelarna så har de slitit av den där manteln och slängt den all världens väg. Luka Modric har inte bara spelat bort motståndarna den här VM-sommaren, han har även spelat bort spöket som följt efter honom de senaste tio åren.
Nu återstår en endaste match innan Kroatien kan kalla sig för världens bästa fotbollsnation. Det finns inte längre något spöke som kan stoppa dem. Spöket sparkades bort mot Danmark. Det försvann från jordens yta mot Ryssland. Och det syntes ingenstans när den andra halvleken mot England blåstes igång. Jag trodde aldrig att det här skulle hända, att mitt Kroatien skulle spela en VM-final. Samma landslag som tio månader tidigare med nöd och näppe hade vunnit över Kosovo hemma efter ett mål i 74:e minuten, kan nu alltså bli världens bästa landslag. Luka Modric har dansat sig förbi varenda en spelare som slängts mot honom. Ivan Rakitic har visat att han visst kan spela bredvid Modric. Ante Rebic har visat något som ingen visste fanns inom honom. Mario Mandzukic har faktiskt börjat visa samma spel i landslaget som han visat i Juventus de senaste säsongerna. Sime Vrsaljko har varit ett ånglok utan bromsfunktion på sin kant. Danijel Subasic har varit mentalt starkare än alla andra när det gällt som mest. Ivan Perisic har äntligen kommit igång. Domagoj Vida har visat att han är för bra för Besiktas. Och Dejan Lovren har stoppat både Messi och Kane i sin ficka.
I morgon kan denna underbara samling fotbollsspelare sparka VM-guldet till en nation bestående av strax över fyra miljoner invånare. Det ska inte kunna gå. Den här generationen var dömd att misslyckas. Skuggan från 1998 skulle bara växa sig större och Kroatien skulle aldrig någonsin lyckas ta sig ur den. Men den här generationen brydde sig inte om det. De har skrämt bort alla spöken, trollbundit en hel värld med sitt spel och skänkt glädje och hopp till en hel nation. Redan nu är de odödliga, och i morgon kan de även visa att det omöjliga är möjligt.