Krönika: Om Grekland, Grekisk Fotboll och Panathinaikos, del 2/3
Fotbollen och samhället går ofta hand i hand och många gånger förklarar de varandra på bästa sätt. I en tredelad krönika förklaras Grekland, Grekisk Fotboll och Panathinaikos liv de senaste 15 åren på ett förenklat sätt.
Det hela började som en krönika om Panathinaikos mediokra insatser de senaste 15 åren. Produkten blev en tredelad krönika om Grekland, Grekisk fotboll och Panathinaikos. Alla delar hör ihop och var för sig saknar de både logik och värde.
I denna del 2 kopplas det grekiska samhället ihop med den grekiska fotbollen. Del 3 kommer att behandla Panathinaikos i sammanhanget Grekisk Fotboll. Del 1 behandlade en extremt förenklad version om hur det grekiska samhället fungerar.
Vi går återigen tillbaka till Sicilien en snabb sväng.
Samhället är maffian, maffian är samhället, samhället är fotbollen.
Samhället och fotbollen går hand i hand. Det gör att Grekisk Fotboll inte kan vara något annat än en avbild av det grekiska samhället.
Precis som i det grekiska samhället har du som grekisk fotbollsklubb behov av att använda alla knep och medel för att överleva. Fotbollssupportrarna hyser således stor misstro till dem som styr fotbollen. Tillsammans bildar det en oslagbar kombination där konspirationsteorier avlöser varandra. Framgångar och misslyckanden tillskrivs oftare klubbpresidenter och systemet än spelares och tränares prestationer.
Visst går det att dela in klubbarna i större och mindre bovar men den som påstår att den endast har rent mjöl i påsen är en lögnare av stora mått. Detsamma gäller min klubb Panathinaikos som av många tillsammans med Olympiacos ses som de största bovarna. I en del fall är det med all rätt och i andra fall kanske orättvist.
De stora klubbarna har under perioder byggt system där man på något sätt kontrollerat en del viktiga funktioner för fotbollen. Ibland har det hänt naturligt och till viss del harmlöst, i andra fall med viss del av illvilja, i en del fall i liten skala och i andra fall med stora cyniska system. Med brist på objektivitet lämnar jag Olympiacos utanför denna krönika för att inte tappa andemeningen med krönikan.
Alla klubbar i Grekisk Fotboll använder knep för att nå framgångar. Från den största fisken till den minsta i Grekisk Fotboll har man fuffens för sig, en del mindre än del mer. Vare sig du är Panathinaikos, Olympiakos eller Atromitos och Kavala så använder du en del knep för din överlevnad. Handlar det inte om fiffel med biljetterna där man trycker svarta biljetter (extern länk på grekiska) så är det svarta löner som i Sandqvist fall hos Atromitos (extern länk).
Matcher säljs lite här och där (mestadels i andradivisionen i för sig). Det är inte konstigt att Panionios match mot Dinamo Tblisi för några år sedan var på UEFAs svarta lista. Höga summor på spelet 2a i halvtid 1a efter fulltid var inte tillräckliga bevis, någon måste ju försäga sig också.
Sedan ska vi inte gå in på hur många klubbar som har fått skulder avskrivna av den grekiska staten. Då blir alla klubbar helt plötsligt historiska i folks ögon och det vore en skam att skicka ner dem i seriesystemet. Idag har vi till exempel Nya Panionios och Nya Kavala i Super League. Det är kreativa påfund för att sätta klubbarna konkurs utan att tappa serieplatser. Föreningsnumren är nya men de nya klubbarna har efter ett tag återtagit sina ursprungliga namn och i medier samt i folkmun kallas de idag för Panionios och Kavala. Totalt har miljarder i skulder avskrivits av staten och Panionios och Kavala är bara en bråkdel av det hela. Större fiskar än så har fått en hel del avskrivet.
Grekiska Fotbollsklubbar är många gånger rena fabriker för pengatvätt. Det går annars inte att förklara vissa människors intresse kring klubbar och hur de går från klubb till klubb. Ta till exempel Psomiadis (på bilden) i Kavala med ett publiksnitt 2 349 åskådare. Förra året hade man Wilson Oruma i truppen, en spelare med stor karriär i fransk fotboll. Oruma älskade staden Kavala så pass mycket att han ville spela fotboll där med en månadslön på 10 000 kr. Där man skriver Psomiadis kan man lägga in många namn som till exempel Beos FD Panionios numera Olympiacos Volou eller advokaten Kougias som är Panachaiki idag.
Mannen i denna länk som spottar på journalisten är Kougias. 1997-2004 var han ordförande hos AEK. Han har även varit engagerad hos Veria, Korinthos, Giannina och många fler klubbar.
När människor av denna typ är vanligare än människor som är reko skapas givetvis trovärdighetsproblem för den Grekiska Fotbollen. Det är denna brist på trovärdighet som är så farlig då framgång ytterst sällan tillskrivs sportsliga grunder. Varken av dem som har vunnit eller av dem som förlorat. Det tråkiga i det hela är att det faller en skugga över framgångar som verkligen är rättvisa. En orättvis framgång räcker för att dra med sig flera rättvisa i avgrunden.
Fram till dagens datum finns inte den Grekiska Fotbollsklubb som helt och hållet lyckats bryta sig ut det grekiska mönstret och bygga en riktigt stark fotbollsklubb på enbart sportliga grunder och som helt och hållet grundar sig på en välutvecklad fotbollsklubb. Tyvärr verkar utvecklingen vara på väg åt helt fel håll.
Jag önskar att min klubb Panathinaikos skulle vara den där välutvecklade fotbollsklubben eller vara på väg dit men i del 3 av krönikan kommer vi se att så inte är fallet.
