Kuban Krasnodar - en klubb värd att hylla lite extra
Som nykomling i fjol slutade de åtta. Igår säkrade de en plats i Europa League genom att avsluta säsongen på en femteplats, detta trots att både tränare och skyttekung försvunnit inför säsongen. Kuban Krasnodar är på många sätt ett föredöme för mindre ryska lag som drömmer om framgångar.
Ända sedan Kuban ramlade ur Premier Liga, 2009, har man gjort nästan allt rätt. Ordföranden, investerade kraftigt inför säsongen 2010 för att se till så att laget omedelbart tog steget upp igen. Dan Petrescu hämtades in som tränare från Rumänska, Unirea, som han tagit till ligatiteln i Rumänien året innan. För att vara ett Division 1 lag fick Petrescu rätt stora resurser att röra sig med och plockade in en hel del rutinerade spelare. När Kuban sen, relativt enkelt, vann Division 1 var det ingen som blev speciellt överraskad.
Mer förvånade blev dock de flesta när Kuban avslutade fjolårssäsongen på en åttonde plats. Bara det att man kvalificerade sig för mästerskapsserien under den rekordlånga säsongen var en skräll, väl där tog man poäng utav samtliga topplag och även om man inte direkt underhöll spelmässigt fanns det inget lag i Ryssland som fick en enkel resa mot Kuban. Anfallaren Lacina Traoré hade hämtats in ifrån Cluj inför säsongen och ivorianen gjorde 18 utav lagets 50 ligamål. Anfallsspelet byggdes kring den store forwarden på ett sätt som påminde om hur José Mourinho använde sig utav Didier Drogba i Chelsea.
När Traoré såldes till Anzji under sommaren för c:a 150 miljoner kronor och Dan Petrescu några matcher in på säsongen valde att packa väskorna och dra till Dinamo Moskva, trodde nog många att det skulle bli ett tufft år för Kuban. Inte så pass illa att man skulle riskera nedflyttning, men inte heller att man skulle slåss om platser i Europa League.
Men klubbledningen gjorde en rad smarta värvningar. Alexej Ionov och Aras Özbiliz, som båda spåddes ha slängt bort sina karriärer efter dåligt uppförande i sina tidigare klubbar (Zenit & Ajax) fick en ny chans i Kuban, och den har de minst sagt tagit. Ionov står på gränsen till det ryska landslaget och Özbiliz har med sina nio mål varit säsongens kanske bästa köp, sett till vad han kostade och vad han har presterat. Det sista Petrescu gjorde innan han lämnade över tränarsysslan till Jurij Krasnozjan, var att värva Ibrahima Baldé ifrån Osasuna. Spelmässigt påminner Senegalesen mycket om Lacina Traoré, även om han inte gör lika många mål. Men det gjorde att frånvaron av fjolårets skyttekung inte märktes som befarat.
För i sammanhanget ganska små pengar värvades även Ivelin Popov, Dealbert och under vintern, Charles Kaboré in. Alla tre har under säsongen växt fram till nyckelspelare i startelvan. Och när man ändå är inne på spelare ska man inte glömma bort vad klubben gjort för Anton Belenovs utveckling. Målvakten värvades från Spartak Moskvas reservlag för c:a tre miljoner kronor. Två år senare är han en av ligans bästa målvakter och Akinfejevs främste utmanare till målvaktsplatsen i landslaget.
Under vinteruppehållet drabbades klubben utav en mindre kris när Jurij Krasnozjan under märkliga former lämnade tränarposten. Det var inte första gången som tränaren fått lämna en klubb under mystiska omständigheter. Enligt ryktena ska Krasnozjan ha krävt en hel del pengar för att förstärka laget för att kunna nå målsättningen, en plats på övre halvan, medans klubben ansåg att han redan hade tillräckligt. Och klubbledningen fick rätt, igen. De tog in rutinerade Leonid Kutjuk, som egentligen bara byggt vidare på det som Krasnozjan startat. Om Petrescu byggde ett lag kring ett organiserat och disciplinerat försvarsspel har först Krasnozjan och sen Kutjuk, utvecklat ett mycket offensivare lag som nu kan vinna matcher på egen hand och inte bara behöver förlita sig på fasta situationer eller utnyttja motståndarnas misstag. Kuban har gjort 48 mål under säsongen, bara tre lag gjorde fler.
För första gången i klubbens historia ska man nu ut och spela i Europa. Framtiden borde alltså se ljus ut för det största utav de två Krasnodarlagen. Men riktigt så enkelt är det inte. Kuban är, trots sin rika ordförande, inte någon storklubb. Deras löner kan inte mäta sig med vad som betalas ut i t.ex. Anzji, Zenit eller i Moskvaklubbarna. Under våren har det ryktats om intresse för Ionov, Belenov, Özbiliz, Popov och Kozlov. Alla fem lär få bud att ta ställning till under sommaren och det finns tyvärr en stor risk att Kuban köps sönder och samman. Visst kommer man få pengar att ersätta för, men ska man gå efter de tidningsuppgifter som sprids i Ryssland riskerar klubben att tappa en halv startelva. Sånt ersätter man inte på bara en sommar.
För klubbens skull hoppas jag att man kan behålla de flesta nyckelspelarna. Att ett par av dem kommer flytta är nog oundvikligt, men förhoppningsvis kan spel i Europa locka några av dem att stanna kvar. Kuban är ett föredöme för de mindre ryska lagen. Man har inte skenat i väg i sina lönekostnader, man har inte gett vika för krav från tränare som vill ha en större transferbudget. Och man har i tre års tid gjort flera smarta och billiga köp, byggt på en imponerande scouting och ett bra kontaktnätverk. Ända sedan man åkte ur 2009 har man år efter år, sakta men säkert, förbättrat sig resultatmässigt och man har aldrig haft för bråttom att närma sig toppen, ett problem många andra ryska lag lider av.
