Yeovil - Macclesfield0 - 2
När allt verkar bra, då är Ryssland som sämst.
Efter en strålande och en helt ok insats så avslutade Ryssland sitt EM på ett klassiskt ryskt sätt. Det var bara att spela hem en poäng så var det klart, men en oförsvarlig försvarsmiss och ett panikslaget byte förstörde Rysslands chanser mot Grekland.
Vi kan ta matchen lite snabbt.
*Ryssland skapade tillräckligt i den första halvleken för att kunna ta ledningen och på så sätt ta död på det hopp Grekland hade inför matchen.
*Sergej Ignatjevitj ingripande, 30 sek före halvtidsvilan, är helt oacceptabel.
*Dick Advocaats val att byta in den i nio av tio matcher, värdelösa, Pavlyutjenko istället för Alexander Kerzjakov tog helt död på Rysslands anfallsspel då det inte längre fanns någon som ville ta de uppoffrande löpningarna.
Men den här matchen är resultatet av den sedvanliga ryska nonchalansen som vi ser, inte bara i landslagsfotbollen, utan även på klubblagsnivå. Vi har sett ryska hockeylag göra detsamma och det är en mentalitet som är djupt rotad hos ryska idrottsmän. För när det går bra, då spelar man på en nivå som få lag kan mäta sig med. Men när det går dåligt, då kan man falla hur långt som helst.
Det finns ingen logik i att man för åtta dagar sedan spelar ut Tjeckien för att sedan åka ur mot ett Grekland som gjort allt annat än imponerat under mästerskapet. Det svänger från storhetsvansinne till mindervärdskomplex på mindre än någon minut när det börjar gå emot för de ryska spelarna. Vi såg det i kvalet också när man efter 45 helt fantastiska minuter i Dublin hade blåst Irland av planen, men på 15 minuters pausvila höll på att slänga bort ledningen (som i förlängningen hade kostat dem gruppsegern i kvalet).
Det finns ingen logisk förklaring till hur Ryssland kan slarva bort den här straffsparken man hade, förutom just det att Ryssland är världsmästare på att göra det ologiska fullt logiskt. Vem trodde t.ex. att man skulle spela ut Holland i kvartsfinalen 2008 efter 1-4 i premiären mot Spanien och en krampaktig seger mot Grekland i omgången efter?
Man blir inte klok på det här ryska laget eller de ryska spelarna. För en vecka sedan kunde jag i eufori nästan utnämna Roman Sjirokov till en av Europas bästa mittfältare, nu undrar jag om han ens var på planen i de två sista matcherna? Detsamma gäller Arsjavin och Dzagojev som är de två man förväntar sig mest av när spelet inte fungerar som det ska, men ryska spelare lyfter inte när det börjar ta emot, de blir bara ännu sämre.
De kommande dagarna kommer det pratas om allt från trötta spelare, ett krav på föryngring, nya regler för utländska spelare i den inhemska ligan osv. Men Ryssland har en större motståndare att besegra. Det mentala spöke som hänger över de som drar på sig en landslagströja måste jagas bort innan man kan nå sin fulla potential.
