Ny utlänningsregel bestämd - fotbollen återigen överkörda utav regeringen
Det ryska idrottsministeriet beslutade, mindre än en månad innan säsongsstart, vilken utlänningsregel som ska gälla för säsongen 2015/2016. Det blir ingen ändring till 10+15 som klubbarna själva röstade fram utan istället får man spela vidare med 7+4, en regel som med stor sannolikhet kommer att ändras till 6+5 säsongerna innan VM 2018. Beslutet togs på initiativ av Vladimir Putin men trots en tydlig politisk inblandning i fotbollen så väljer Fifa och Uefa att låtsas som att ingenting har hänt.
Antalet utländska spelare i rysk fotboll är ständigt ett samtalsämne. Vissa menar att medelmåttiga spelare värvas utifrån och sen får de speltid bara för att de kostade mycket pengar och på så sätt förhindrar de ryska spelarna att få matchträning vilket i slutändan missgynnar landslaget. Under säsongen 2014/2015 har det diskuterats fram och tillbaka om vilken gräns som ska gälla och från politiker och förbundshåll har man velat dra åt gränsen så att klubbarna bara får använda sex utländska spelare på planen samtidigt.
I december så röstade de 16 klubbarna i RPL och det ryska fotbollsförbundet fram en ny regel som gav klubbarna möjligheten att spela med 10 utländska spelare samtidigt, men man fick inte ha fler än 10 utländska spelare i truppen. Flera utredningar som förbundet och RPL hade gjort vittnade om ryska spelare som slutat utvecklats efter att ha fått sitt första stora kontrakt då de ändå visste att de skulle få speltid då deras pass garanterade en plats i startelvan. Flera yngre spelare hade förhandlat till sig absurt höga kontrakt då klubbarna mer eller mindre var tvungna att betala överpriser då man behövde dugliga ryska spelare i sina startelvor. Exempelvis har Igor Denisov en högre lön i Dinamo Moskva än vad Andrea Pirlo har i Juventus. Gonzalo Higuain tjänar någon miljon euro mindre varje säsong i Napoli än vad Aleksandr Kokorin gör i Dinamo. Det säger en hel del om hur lönerna har spårat ur och hade det inte varit för någon utlänningsregel hade Kokorin och Denisov givetvis aldrig ens varit i närheten av de lönerna.
Man kan givetvis vända på det och säga att de ryska spelarna får speltid och att de utvecklas genom att spela många matcher per säsong. Det gynnar i slutändan landslaget som aldrig behöver oroa sig om att få in spelare som suttit på bänken under säsongen, men alla som följt det ryska landslaget de senaste åren vet att någon utveckling p.g.a utlänningsregeln inte har gått att skåda. Snarare tvärtom.
Idrottsministeriet med idrottsminister Vitalij Mutko i spetsen hänvisar gärna till 2008 då Zenit vann Uefacupen och Ryssland tog sig till semifinal i EM, med en utlänningsregel som gällde i ligan. (6+5) Men det hade inte att göra med att ryska spelare fick speltid. Det handlade om att Zenit hade ett otroligt samspelt lag med spelare som spelat ihop i flera år och det lag som vann Uefacupen var också stommen i det lag som gjorde två bra matcher i EM (och två dåliga) och mirakulöst nog hämtade hem ett brons till Ryssland. Varken innan eller efter 2008 har det funnits några framgångar att skriva hem om för rysk landslagsfotboll - trots en utlänningsregel.
Tittar man på andra nationer som använder sig av samma stränga gränser är det ingen munter läsning. Sydkorea, Japan, Kina, Ukraina är några av de länderna som fortfarande envisas med att tvinga sina klubblag att spela med ett visst antal inhemska spelare i varje match. Knappast några länder som nämns bland fotbollens stormakter. Turkiet slopade nyligen sin regel om utländska spelare efter år av miserabla resultat på landslagsnivå. Spelare som skyddas av utlänningsregeln vet att de aldrig behöver flytta utomlands och riskera att hamna på bänken, de får både speltid och överbetalda kontrakt på hemmaplan och varför skulle man då bemöda sig med att spela fotboll i ett annat land? Det finns ett par ryska undantag och den spelare som utvecklats mest de senaste åren, Denis Tjerysjev, återfinns i Villarreal och tjänar antagligen dubbelt så lite som hans landslagskollegor gör - trots att han är ett par klasser bättre.
Med den här bakgrunden så röstade klubbarna alltså i December 2014 fram en ny regel som skulle öka konkurrensen för de ryska spelarna och i slutändan få dem att utvecklas. De som inte klarade av konkurrensen skulle söka sig till mindre klubbar där de skulle få speltid men inte lika stora kontrakt. En klar majoritet röstade fram den nya 10+15 regeln, men regeringen sa alltså stopp. Idrottsministeriet har hela tiden motsatt sig regeln och de är övertygade om att alla matcher i den ryska ligan kommer att spelas med 10 utländska spelare i vardera lag ifall regeln gått igenom. Det här med skador, avstängningar, dålig form eller att klubbarna kanske inte ens har råd att ha 10 utländska spelare i truppen verkar inte ha gått upp för dem. Istället tog man, tillsammans med president Putin, fram en ny lag som gav idrottsministeriet rätt att kontrollera antalet utländska spelare i lagsporter i Ryssland. Genom att kalla det för en lag som ska gälla i alla sporter så anser man sig också slippa bestraffningar från Uefa och FIFA för politisk inblandning i fotbollen. Det kanske funkar - Men titta då på Bosnien, Nigeria och Indonesien som alla bestraffats av FIFA de senaste åren för saker som är betydligt mildare än vad som just nu pågår i Ryssland. Men så har de inte heller något statligt företag (Gazprom) som mer eller mindre finansierar hela organisationerna med sina sponsorpengar.
***
Antalet ryska spelare vars utveckling har bromsats av utlänningsregeln är många. Men för att ta några exempel: Alexander Bukharov öste in mål i Rubin Kazan innan han flyttade till Zenit, tjänade närmare €3m/år och slutade bry sig om fotboll. Bukharov hamnade snabbt på bänken men visade inga som helst tecken på att bry sig. Han tackade flera gånger nej till att bli utlånad eller såld, då han skulle behöva gå ner i lön och det var inte innan Anzji erbjöd sig att ta hans lön för ett halvår som Bukharov lämnade bänken i Zenit. Nu återfinns Bukharov, som en gång var jagad av flera europeiska klubbar, i bottenlaget Rostov där han spelar till och från.
Taras Burlak var en gång i tiden den kanske mest lovande ryska mittbacken som existerade. Han gjorde en fantastisk säsong i Lokomotiv, blev landslagsman, skrev ett nytt stort kontrakt och spelade förra säsongen i ryska div 1 och har, tre år efter sin genombrottssäsong, bara mäktat med 20 starter i RPL för olika klubbar.
Aleksandr Kokorin är det färskaste exemplet. Efter ett svagt VM visade han ändå några tecken på sin stora talang under hösten 2014, men 2015 har varit ett bedrövligt år för Kokorin som är långt ifrån den formen som gjorde honom till Rysslands mest intressanta spelare. Men det är klart, har man fått ett kontrakt värt €5m/år vid 23 års ålder, då behöver man inte göra så mycket mer - man kommer ändå kunna leva gott livet ut.
Det här är bara tre exempel, men det finns så många fler. Det förstår i princip alla som kan någonting om sporten och man tycker att när hundratals tränare runt om i landet vittnar om samma sak, och när utredningar gång efter gång visar samma resultat - att även gubbarna i Duman ska förstå att en utlänningsregel inte är rätt väg att gå.
Men dessvärre når inte den informationen fram. Nu har man återigen tagit ett beslut som kommer bromsa upp utvecklingen av fotbollen i landet i ytterligare några år och nästa säsong kommer man antagligen att skärpa utlänningsregeln till 6+5 eller ännu värre.
Det finns inget som bevisar att 10+15 eller ett slopande av utlänningsregeln helt och hållet skulle göra Ryssland till ett bättre fotbollsland innan VM 2018, men det kan åtminstone inte bli sämre än vad det är nu. Efter år av konstgjorda regler och beslut tagna av människor som lever långt ifrån verkligheten så är Ryssland nu så långt nere att t.o.m. medelmåttiga lag som Österrike kommer till Moskva och joggar hem tre poäng. Och i September kommer Sverige antagligen att göra samma sak.
Och förutom risken (möjligheten?!) att Ryssland fråntas VM 2018 så finns det i dagsläget ingenting som talar för att laget ens kommer plocka någon poäng i sitt eget hemma-VM. Det är resultatet av 10 år med konstgjorda regler och politisk inblandning i fotbollen.
