Kan man ha Domarallergi?
Innan någon börjar hugga: Jag vet att många unga domare far illa i ungdomsidrotten i Sverige. Dessa unga människor exkluderas från denna krönika. Men det är så att jag tror att jag är allergisk mot domare såsom jag är allergisk mot nötter och pälsdjur.
Efter matchen Panathinaikos - AEK (0-0) tänkte jag skriva en krönika om domare. Jag var riktigt förbannad efter det att domaren inte tilldömt en straff till Panathinaikos i matchens slutskede. Om den var solklar (enligt min mening ja) får andra debattera om men i Grekland tilldömes det straff nio gånger av tio i liknande situationer (och i år är det Panathinaikos som ständigt står för den tionde gången). Men jag besparade mig själv och er från att skriva krönikan direkt efter den matchen. Den skulle egentligen inte ha blivit av.
Men sen kom uppenbarelsen. Efter småkronornas match (hockey) mot Kanada (natten mot tisdag) rann bägaren över. Jag fick klart för mig att jag inte tål domare, efter deras totala nonchalans när kanadensiska spelare körde över Sveriges målvakt otaliga gånger. Vi pratar om en match i en sport som jag egentligen inte bryr mig om. Vi pratar om ett lag (Sveriges juniorhockeylandslag) jag knappast bryr mig om. Vad gör jag? Jag går helt i taket på grund av de där nissarna med pipa i mun. Blodet gick upp till huvudet och det tog mig flertalet timmar för att kunna somna. För en hockeymatch, HALLÅ?
Jag är helt enkelt allergisk mot domare. Jag har försökt hitta bakgrunden till denna allergi och förklaringarna är många. Den tydligaste stavas GREKISKA LIGAN I FOTBOLL. Ligan är allt annat än trovärdig och domarna fattar beslut som gör en galen. Jag ska dock inte älta denna liga då supportrar till de andra lagen kommer hoppa på mig som vanligt (JA, jag vet, jag är en grönfärgad idiot som kan noll om fotboll och framför allt om grekisk fotboll).
Jag kan inte påstå att Svenska Division I (fotboll) fungerar som ett antihistamin mot min allergi. Som en fotbollsnörd och invandrargrabb i samma person följer jag invandrarlagen då jag får möjlighet. Av en händelse var jag och såg Gröndal - Valsta Syrianska under våren 2008. Det var en slakt utan dess like. Bland det västa jag har sett. Det är inte den enda matchen det Syrianska laget blivit sönderslaktat om man frågar deras spelare. Det jag har sett av deras matcher motsäger inte det spelarna säger. Men tydligen har domarna blivit sammansvetsade mot en gemensam fiende sedan incidenten för några år sedan efter matchen mellan Valsta Syrianska och Väsby. Jag vet att jag simmar i tabubelagda vatten. Det är fel att bruka våld och jag fördömer det. Det är dock lika fel att bestraffa unga fotbollsspelare under flera års tid för något en idiot har gjort. Jag förstår båda parter (idioten och domarna) men fördömer deras agerande.
Man får absolut inte glömma att domare är vanliga människor. Likt anställda på vanliga företag påverkas de av kulturen som deras ledning och kollegor skapar. Förbundspampar, domarbasar och domarkollegor skapar en kultur du bör följa för att få vara med och leka. Då kanske det inte är så konstigt att de fattar beslut på plan som ligger i linje med vad de tror att deras ledning står för. Detta synsätt skulle förklara mycket av det mina ögon har skådat.
Jag kan inte skriva en massa om domare utan att visa tacksamhet. Av egen erfarenhet vet jag att det är svårt att döma. Jag är ytterst tacksam för att någon tar den otacksamma rollen av att döma. Jag vet att jag personligen är en medelmåttig domare. Samtidigt ser jag ingen egen njutning av dömandet. Därför gav jag upp efter bara två år som tonårsdomare fastän pröjset var helt OK.
Min allergi bottnar sig inte i att domarna gör fel. Alla gör vi fel. På vårt arbete, i vår skolgång eller på fotbollsplan. Problemet bottnar sig i när domarna gör medvetna fel som exempelvis i hockeyn igår. Ingen på denna jord kan få mig att tro att de inte såg överkörningarna av Sveriges målvakt. De valde att blunda, sådant gör mig JÄVLIGT förbannad. Kanske var det publiktrycket, kanske var det för att glädja pamparna? Vad vet jag? Men fel var det. Lika förbannad blir jag när olika lag bedöms olika. Det är där skon klämmer och inte om det är rätt eller fel beslut av domaren.
För att avsluta som jag började. Jag föraktar dem som bidrar till att skapa ett helvete för unga människor som ställer upp och dömer barn och ungdomar. Många gånger är dessa ungdomar lika gamla eller yngre än de som spelar. Ibland föraktar jag även mig själv över min allergi och jag har jobbat på att få bort mycket av mitt negativa beteende. Ungdomar som dömer är fridlysta i min hjärna. De som motarbetar Panathinaikos är dock mina fiender.
Ja, att ha domarallergi är nästan lika jobbigt som att inte kunna ha husdjur…
