Friheten är nära!
2011-09-12 kan bli ett historiskt datum för Panathinaikos. En ny epok ser ut att ta sin form i den grönvita världen.
Sedan 1979 har familjen Vardinogiannis haft förmånen att förvalta Panathinaikos. Så länge de tre bröderna Vardis, Giorgos och Theodoros styrde gjorde man det med kärlek och till viss del med pengar. Giorgos var frontfiguren men bröderna hjälptes åt. När Theodoros gick bort 1996 minskade kärleken och när Vardis son Giannis (även kallad Tzigger) tog över sommaren 2000 var kärleken som bortblåst. Och Panathinaikos blev ”strictly business”.
På en presskonferens för en vecka sedan meddelade Tzigger att han tänker avgå. Under Tziggers tid vid rodret (00/01-07/08 samt 09/10) blev det enbart en ligatitel för Panathinaikos. Statistiskt sett till titlar är Tzigger Panathinaikos sämsta ledare någonsin. Men titlar kanske inte är allt i den professionella idrotten?
Andra saker är viktiga i en klubb såsom Arena, Marketing, Publiktillströmning och Akademier/Scouting. Arenan som var Tziggers ögonsten kostade 110 miljoner kr och produkten är en projektplan för 110 mille då arenan endast finns i pappersform eller elektroniskt på powerpoint. Det går att skylla på byråkratin i Grekland men familjen Vardinogiannis har kraften att tillsätta eller avsätta regeringar i landet så en arena kunde de få till om de la manken till.
Marknadsdelen är A och O för att öka intäkterna och på så sätt höja standarden i klubben. Tzigger lämnar Panathinaikos med sponsringsintäkter som håller allsvensk nivå (50 miljoner kr), minst det dubbla kan ses som godkänt utifrån de förutsättningar Panathinaikos har.
Publiken på matcherna brukar vara ett bra riktmärke för hur bra verksamhet du har som klubb. Under Tzigger tid lyckades Panathinaikos inte ens fylla Leoforos som tar 17 000 på derbyn. Åren 08/09 och 09/10 (då Tzigger stigit åt sidan under flerägarskapets två första år) visade att Panathinaikos supportrar vill gå på fotboll om förutsättningarna är de rätta. Klubben snittade över 25 000 säsongskort under denna period. Fram till i fredags hade Panathinaikos inte kommit upp i 7000 säsongskort. Finnanskris i all ära men även 09/10 var det skärvt.
Vad är bättre business än att fostra egna spelare eller hitta spelare innan någon annan gör det. Mellan 00/01 och 07/08 har EN spelare från de egna leden lyfts upp och blivit ordinarie, Sotiris Ninis. EN spelare har sålts vidare för mer än han köptes, Giourkas Seitaris. Han gick för 30 miljoner kr till Porto innan EM 2004 och efter EM var han värd runt 120.
Listan kan göras lång för varför jag personligen har ogillat Tzigger och som ni kanske märkt är pengafrågan i princip utesluten. Tzigger är dessutom unik då han är en av få fotbollspampar som har gått plus i den egna fickan. Siffrorna går inte ihop för 2000-talets sju första år. Megaintäkter från CL och lågbudget trupp (som han skröt om i sitt ”avskedstal” för en vecka sedan) ger plus i kassan, dock inte i klubbens kassa.
I och med ”avskedstalet” kastade Tzigger handsken. Den som plockade upp handsken var Andreas Vgenopoulos som sommaren 2008 betalade 220 miljoner kr för 10,4 % av Panathinaikos. Sedan december 2010 har han hållit sig undan, för att inte sprida negativ energi som han uttrycter det
Måndagen 2011-09-12 kl. 13:00 höll han en presskonferens där han under två timmar pratade om dåtid, nutid och framtid. Det var första gången på väldigt länge en person la fram en ärlig och logisk plan för Panathinaikos verksamhet. Han kastade tillbaka handsken till Tzigger genom att erbjuda en lösning som innebär ett demokratiskt delägarskap utan Tzigger. Tzigger kom under måndagskvällen med ett pressmeddelande där han meddelade att han går med på premisserna.
Att man inte kan lita på hans ord är en sak men detta har gått så långt att han inte kan göra annat än att tacka för sig.
Friheten är nära, kärlek och logik kommer att ersätta likgiltighet (Tzigger) och rövslickeri (från Tziggers underhuggare). För det handlar inte om kompetens, Tzigger ville helt enkelt inte.
